Gillar inte alls: titeln ”Sommaren jag blev vacker”. Eller omslaget, jag tycker det ser ut som en 9-12 års-bok. Det är det inte.
Gillar: innehållet!
Helt enkelt: en perfekt sommarbok!
New England (Maine) och sommarhus, två bröder och deras mamma + berättarjaget Belly, hennes storebrorsa och deras mamma. Mammorna är gamla bästisar, och därför firar familjerna alltid somrarna ihop. Belly brukar vanligtvis inte få hänga med killarna så mycket för att hon är tjej och minst, men den här sommaren är annorlunda. Hon har blommat ut som det så fint heter. C-kupa och former och allt. Det i kombination med titeln låter nästan för mycket, jag vet, men det ÄR bättre än så. Det är faktiskt riktigt fin underhållningslitteratur i Sarah Dessen-stil. (Crash course för nytillkomna läsare som har missat den Sarah Dessen-hype jag ägnat mig åt frekvent under året: hon är bäst. Punkt slut.) Hela spänningen här ligger i relationerna. Belly har sen urminnes tider varit intresserad av den äldre brorsan, Conrad, men han har inte brytt sig alls. I sommar är han dessutom helt osocial, på gränsen till otrevlig, och håller sig bara på sitt rum. Vad är problemet? Hans lillebror Jeremiah däremot, alltid så trevlig och snäll. Fortfarande.
Hemliga förälskelser och andra hemligheter som de vuxna vill dölja, nya ohemliga förälskelser och svartsjuka på det. Intense!
Där jag mest trodde att jag skulle få en rätt klyschig och småfånig historia fick jag alltså något mycket bättre. En spännande relationsberättelse som är riktigt välskriven, och som verkligen har det som gör att man går omkring och tänker på figurerna efteråt. Det kommer dessutom en fortsättning, det här ska bli en trilogi. För en gångs skull känns till och med det helt rätt. Kolla mer info på Jenny Hans sida.
15 kommentarer
Jag tror omslaget och titeln går väldigt bra hem hos ungdomarna. Till skillnad från dig trodde jag första gången jag såg den att det var en vuxenbok :) Men längtar verkligen efter att få läsa ”Sommaren jag blev vacker” har fått väldigt bra kritik på bloggarna och inte minst av dig!
Jag gillade också den där boken riktigt mycket. Omslaget är inte alls särskilt lyckat egentligen, men när man väl börjar läsa är det en sån där berättelse som man sjunker in i. Trevlig överraskning!
Låter väldigt likt ”Last summer (of you and me)”….
Ja, det gör det, men den här är mycket bättre! Last summer är liksom en lätt liten bagatell, Sommaren jag blev vacker en ”riktig bok”. Det är därför jag inte alls gillar titeln på den, den låter också så bagatellig.
Jag blev stormförtjust i den här boken, håller med om att det är perfekt sommarläsning.
Åh jag som precis upptäck Sarah Dessen!Måste läsa den här nu!
Du får mig alltid att bli sugen på de ungdomsböcker du tipsar om. Är det så att det inte går att bli för gammal för ungdomslitteratur?
Helt rätt, Johanna! Man kan inte bli för gammal för BRA ungdomsböcker!
Gillar, men tvåan är ännu bättre!
Åh! Längtar!
Jag är nyss fyllda 54 och jag älskade Sommaren jag blev vacker av Jenny Han – och ser verkligen fram emot del 2 och 3. Det är synd att så många tonåringar hoppar över ungdomsböckerna och går direkt på vuxenhyllan! Sarah Dessen har jag läst under flera år och är jätteglad över att hon äntligen börjat översättas. Just listen av Sarah Dessen är en av mina favoriter!
Jahaja, sist jag läste din bok, Johanna, låg jag ju och snyftade en sen natt och det gjorde jag nu med! Fasen, man blir ju helt snörvlig. Håller med om att relationerna var jättespännande och att boken var bra. Fast den var inte klockren liksom, det hände att jag småirriterade mig på formuleringar och händelselogik. Fast jag vill ändå läsa nästa! Och prova Sarah Dessen.
Efter att ha läst din recension här lånade jag boken på biblioteket och plöjde igenom den. Vilken mysig, somrig och varm story – jag blev inte besviken. Kändes lite genant att som 30-åring cirkla omkring bland ungdomshyllorna, men det är bara att komma över. Nu ser jag fram emot att ge mig i kast med Sarah Dessens böcker.
Man får en nästan bitterljuv känsla av att läsa ungdomsböcker som dessa. Det väcker ens egna minnen från den tiden, de starka känslorna och spänningen man kände. Nu har allt en ”vuxenfilt” över sig, på gott och ont, men det skadar inte att man lyfter på den filten ibland…
Jag läste ut den här boken nu precis opch jag tyckte också väldigt mycket om den. Ser fram emot tvåan!
Däremot tycker jag precis som du, Johanna L, att omslaget är ganska värdelöst. Boken har legat i vår läsexhylla hela våren och jag har inte ens orkat läsa på baksidan förrän häromdagen då det absolut inte fanns något annat kvar att välja på.
Jag måste dessutom övertala varenda kund att den verkligen är bra (speciellt ungdomar). Jag har fått höra allt från att den ser tråkig och svår ut till att den ser sådär ”finkulturell” ut (nej, det var tydligen inte populärt). (Fast jag har samma problem med Katarina von Bredows pussmunsrosa ”Hur kär får man bli?” – fast där får jag säga att den absolut inte är så fånig som den ser ut istället.) Gaaaah!! Jag hatar att bli motarbetad av omslaget när jag försöker sälja en bra bok. Tänk till lite nästa gång B. Wahlströms, och försök om ni kan att träffa tonen och målgruppen lite bättre. Det skulle göra mitt jobb så oändligt mycket lättare.
Jenny Han är en underbar författare. Man hör i texten att hon själv har upplevt det hon skriver om, detta ger verkligen den ultimata inlevelsen. ( enligt mig )
Den är nästan för bra, om man får skriva så? Jag är 16 år och det ända jag kan tänka när jag läser boken är ”henne vill jag vara”. Boken speglar verkligen en tonårings liv, och det känns som om detta kan utspelas när som helst? Typ sent 80-tal till 2000-talet. Mycket bra bok, nu väntar jag på den tredje boken, kommer gråta floder när jag har läst ut den och fattar att det är slut. ;-)