Jag har två favoritscener i den på det stora hela rätt umbärliga men bitvis lyckade komedin ”You, Me and Dupree”. Den ena är när Owen Wilson sitter på en bänk och sjunger/fulbölar till Barry Manilows ”Mandy” medan regnet öser ner. Den andra är när samme Wilson sitter i anställningsintervju och endast ställer frågor angående företagets policy kring obskyra helgdagar, allt för att få så mycket ledigt som möjligt. Nu undrar jag: får man ledigt på internationella Kate-Morton-släpper-ny-roman-dagen? Jag var nämligen tvungen att jobba i år.
”The Distant Hours”, Mortons tredje och hitintills tjockaste roman, faller in i den kategori romaner som får en att vilja ställa in möten, sjukskriva sig och placera sig i sängen med ett par rejäla kuddar såväl bakom ryggen som under boken. (Bästa sättet att läsa en tegelsten, och med sina nästan 700 sidor är ”The Distant Hours” en tegelsten även enligt min hårda 600 sidor plus-definition.) Ni som läst Mortons tidigare romaner kommer att känna igen er: här vankas ett mysterium i det förflutna som kastar skuggor och frågetecken över nutiden (här är dock det ”nutida” spåret förlagt till 1992), gotiska herresäten, pittoresk engelsk landsbygd, stiff upper lip-kärva men älskvärda gamla damer (tvillingar!) och massor av anglofilt betonad atmosfär. Givetvis genomsyras alltsammans av den hejdlösa kärleken till böcker och berättande; det vore inte Kate Morton om så inte var fallet. Det är, om ni inte redan förstått det, oerhört njutbart och – här är det igen, det där i grunden menlösa och förolämpande men i det här fallet berättigade ordet – mysigt. Inky Fingers är också mitt uppe i läsningen och minst lika förtjust som jag. Återkommer med recension så fort som möjligt. Kan under tiden konstatera att det kräver sina arm- och benmuskler för att läsa ”The Distant Hours” stående på ett fullsatt tunnelbanetåg. Läsning som fysisk träning: tänk om alla vi stereotypa bokmalar med dålig syn och vek, degig fysionomi hade kunnat välja det istället för bollsporter och – the horror! – redskapsgymnastik på skolgympan…?
17 kommentarer
Den är UNDERBAR! Jag hade lyckats få tag på den lagom till en 3-dagarsledighet så det var sträckläsning som gällde tills den var utläst. :)
Vad glad jag blir!! The distant hours är på väg hem till mig i posten och jag kan nästan inte vänta!!
Jag ska börja läsa ”The house at Riverton” ikväll tänkte jag och om den gillas blir det säkert den här också :)
Åh vad kul att du ska påbörja ”The House at Riverton”! Vågar nog påstå att du kommer att gilla den. :)
Åh jag bara älskar Kate Morton. Har läst både The house of Riverton och The forgotten garden men har inte hängt med på att det kommit en ny. Den ska genast upp på julklappsönskelistan tillsammans med Susan Hill.
Morton och Hill, vilken ultimat kombo! :)
Vilken vacker bok! Jag får nog MonicaS ovan som vill ha Susan Hill som jag älskar, älskar denna författare. Får nog sätta igång och läsa.
Läser Den glömda trädgården just nu. Riktigt bra…hittills…sorry, måste tillbaka till soffan, till boken.
Nu har jag fått hem ” the distant hours” Vilken tjockis :) Det ska bli kul att börja-tycker du att den är bättre än de andra?
Jag gillar ju allt hon skrivit, så jag skulle vilja säga minst i samma nivå. Nutidsspåret engagerar mer än det gjort i tidigare böcker och jag tycker det känns lite mer genomarbetat och ambitiöst överlag. Men som sagt, jag gillade ju även de tidiga så svårt att säga. Ber att få återkomma i min recension! Och ja, tjock är den…
Oj, känns som att jag har missat en författare som skriver böcker helt i min stil. Skriver genast ner Kate Morton på min lista!
Vad roligt att höra att den håller hela vägen. Jag är 500 sidor in i boken och är totalberoende av kvällstimmarna jag tillbringar med The Distant Hours. Det kommer att bli vansinnigt tomt utan den – hur bra den efterföljande boken än kommer att vara…
…eller hoppsan – nu såg jag att du inte heller var klar med boken… Anyho, den LÄR ju hålla, det är hennes bästa so far.
[…] har aldrig läst något av Jane Norton, men när jag läser det här hos Bokhora, det här hos Calliope och det här hos Cathrines bokblogg, så kunde jag bara inte […]
[…] om samma: Helena på Fiktiviteter blev förälskad, Helena på Bokhora kallade det oerhört njutbart, window.fbAsyncInit = function() { FB.init({appId: […]
[…] som läst: Bokhora, Lingonhjärta, Fru E, Enligt O Share this:DelaFacebookGillaGillaBe the first to like […]
[…] och favoritplats/motiv (läs mer om min mångåriga faiblesse för lake houses här)! Jag har ju tidigare påtalat behovet av en nationell helgdag för Kate Morton-romansläpp (hey, kan vi ha kanelbullens […]