På grund av, inte tack vare den här gången, mitt jobb så var jag efter långt motstånd tvungen att läsa ”Flyga drake” till slut. Suck, men jaja. Jag tyckte iallafall den var bättre än ”Tusen strålande solar” som jag bara kom halvvägs i, men Khaled Hosseini är fortfarande inte någon favoritförfattare.
Eleverna tyckte däremot ”Flyga drake” var superbra och den klart bästa bok vi läst hittills.
Till och med bättre än ”Doktor Glas”.
Barn, barn…
Vi fick åtminstone till några bra diskussioner på vägen där de försökte övertyga mig och jag dem. Jag hoppas att det mest är en åldersfråga. Man kanske inte uppskattar doktor Glas suveräna svårmod lika mycket när man är sjutton.
Sen efter läsning såg vi filmen, och tja. Första halvan när de var kvar i Afghanistan tyckte jag till och med var bättre än boken, men andra halvan kändes så seg och lång. Och sista repliken fick mig att stöna högt pga massiv sockrig smetighet. Slutomdömet blir ett nja. Men detta då från en Drak-motståndare alltså.
Under påsken när jag var på sol/träningssemester hade jag med en annan Afghanistan-relaterad bok, Diana Janses ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar”. Väldigt långt från Hosseini! Och mycket bättre!
Hon berättar om sitt år i Kabul som diplomat, och hur det är att byta ett överflödsliv i Stockholm till en mycket, mycket enkel tillvaro där allt ofta går ut på att fixa det mest basala. El. Värme. Mat.
Svenska ambassaden åker runt i olika delar av landet, kartlägger hjälpbehov, pratar med lokala politiker, övervakar valprocesser och demokratiuppbyggnaden.
Rätt mycket politik som jag kände mig för dåligt insatt i, men jag gillade ändå läsningen för att det var så intressant att få se vad yrket* gick ut på, i det landet. Min schablonbild av diplomater är väl ofta svala kontor, lite champagnemingel, lite business, men i Afghanistan är det inte direkt så.
* Ofta tycker jag det är spännande att få bra och välskrivna arbetsskildringar, håller ni inte med? Inte bara när det är flashiga yrken som diplomater utan vad som helst som är lite annorlunda.
2 kommentarer
Det är så skönt att höra att det finns fler drakmotståndare än jag! Ibland har jag trott att jag är den enda som inte gillar ”Flyga drake”… ”Tusen strålande solar” tänker jag nog inte ens försöka med.
Diana Janses bok är jag väldigt nyfiken på. Jag hade beställt den på bibblan, men missade att hämta ut den pga askmolnet. Måste nog beställa den igen!
Har just läst färdigt Tusen strålande solar. Tycker inte den var strålande alls och tycker framför allt väldigt illa om Mariams självpåtagna offerroll. Laila beskrivs som vacker; ljuslockig med blixtrande gröna ögon, medans Mariam förblir väldigt anonym på något sätt. Laila får en man som älskar och respekterar henne och dessutom får hon i slutet Mariams arv. Mariam är den som fått minst till skänks i livet och hon borde efter alla umbäranden och all osjälviskhet vara karaktären som belönades med ett lyckligt slut!!!
En bok som har ambitionen att beskriva kvinnoförtryck har delvis misslyckats i detta avseende tycker jag.