Förra veckan åkte jag ner till Göteborg för att jag skulle författarprata på skolor i två dagar. När resan började öppnade jag ”Yarden” som jag passande nog precis hämtat på bibblan. Det blev helt rätt bok där och då.
Lundbergs bok handlar om hur han som etablerad författare och journalist sen tjugo år plötsligt en dag inte har kvar den möjligheten som försörjning (pga diverse mer eller mindre självförvållade orsaker), men däremot har han ju kvar alla sina räkningar. Han är pank med stora skulder. Vad göra? Jo, han hamnar nere på Yarden i Malmös hamn där han får ett okvalificerat arbete: att tvätta och flytta runt bilar från en parkering till en annan. Han är timanställd, jobbar från dag till dag, och han är den ende svensken i arbetsstyrkan. Mil ifrån krönikeskrivande på kultursidorna.
Förutom att berätta om det arbetet så skildrar han sin uppväxt (problematisk) och sin klassresa. Hur han lyft sig och blivit författare och hur han kämpar för att kunna hålla kvar vid sitt författande, sin identitet, även under tiden på Yarden (som jag tror blir över ett år lång, va?).
Och varför var allt det här så rätt för mig? Ja, dels klassreseberättelsen som jag alltid är intresserad av. Vi på bokhora får ju då och då anklagelser om att vi är bortskämda medelklassungar, men det stämmer då inte in helt på tex mig.
Men först och främst suger jag i mig Lundbergs bok pga en annan känsla han förmedlar otroligt bra – insikten att så här länge varade det, och det var ju kul, men nu är det över. Dvs, under den tid han har kunnat försörja sig på att skriva, så har han aldrig känt att han kan ta det för givet. Han är nöjd med att det har gått bra, han har tjänat pengar på det, men ändå aldrig vaknat och liksom tänkt ”okej, här hör jag hemma, så här är det från och med nu”. Känslan har snarare varit att det här är ett trevligt besök, men vem vet hur länge det varar. Och när han hamnar på Yarden så har han ju svaret. Nu är han tillbaka där han började. Cirkeln är sluten?
Det är just det där som gör boken så rätt, eller på ett annat sätt så fel, för mig på väg till Göteborg för författarprat. Jag gillar oftast inte när folk andäktigt säger ”tänk att lilla jag hamnade här” som att allt handlar om slump. Jag tycker inte det ligger någon större slump bakom mitt författande tex, det är hårt arbete under lång tid. Samma med att jag skulle prata på skolor – varför inte? Jag är rätt bra på det och mina böcker är uppskattade. Men ändå. För mig känns den försörjningsmöjligheten som roligt men lyxigt fluff. Det här med ”författare” eller ”skribent” är inte 100% på riktigt, jag kan liksom inte lita på det. Likadant med allt som hänt pga tex Bokhora. Det har varit helt fantastiskt – människor vi får träffa, saker vi får göra, att få komma in i den här världen. Otroligt! Men igen, fluff. Det går inte att komma ifrån. Jag känner ungefär som Lundberg. Det är en liten utflykt, jag är sååå glad och tacksam för den, men absolut inget jag förväntar mig ska hålla hela livet. Det går bra nu, men… Yarden, några månader bort? Ja, men det känns så, symboliskt. The curse of att vara arbetarklass från Norrbotten utan några som helst familjeanknytningar eller kontakter till den här världen, kanske. Jag är ju inte alls van vid att folk jobbar med sånt här på riktigt. Man kan ha det som sin hobby, men ett jobb är ju… det är något helt annat. Förstår ni hur jag menar?
Oavsett orsak eller utgångspunkt till att man börjar läsa ”Yarden”, man kanske är ett Lundberg-fan sen länge eller att man blivit nyfiken på senare tid som jag, men jisses! Jag kapitulerar direkt och sällar mig till fansen. Och när jag försökt googla honom så tror jag han börjat skriva på heltid igen, va? Sen vann han ju Ivar Lo-priset för ett tag sen. Bra!!
För mig också.
19 kommentarer
Kristian Lundberg är väl mest känd för att snöpligt blivit avslöjad med att ha recenserat utan att ha läst.
Men det hindrar ju inte att den här boken är bra. Jag blev onekligen lite nyfiken.
Var det han som skrev om Britt-Marie Mattssons outkomna?
Ja, det var han. Det är nog det som JoL menar med ”diverse mer eller mindre självförvållade orsaker”. Blir också nyfiken!
Oj. Då avfärdade jag honom som en avundsjuk idiot.
Eftersom jag inte kom ihåg namnet så har jag sen lånat hem hans poesi och upptäckt att jag tycker om den väldigt mycket.
Vilken underbar recension, och dina reflektioner! Igenkänning.
Och jag tror det är rätt nyttigt. Alltså att veta att allt kan skita sig och förändras, och då kommer man att klara det också.
Tack!
Och det är ju bra att vara försiktig / inte för säker, men ibland tror jag att det hämmar mig lite onödigt mycket. Aldrig är något perfekt, du vet…
[…] så är det kul att läsa om bloggare man gillar, Lilla O och bokhora och även få nys om nya som jag inte har läst. […]
Kristian Lundberg skrev en enda mening om den obefintliga boken i en gigantisk översiktsartikel om en hel säsongs deckare. Att en av Sveriges mest framstående poeter ska framställas som mest känd för denna enda mening är en ynkedom och ett bevis på en inskränkthet som gör mig minst sagt orolig inför litteraturens och läsandets framtid.
Asta Wered
Asta Wered, din kommentar är över ett år gammal, men ändå… du anser att Kristian Lundberg hamnat i skamvrån för att han skrev en enda falsk mening. Som litteraturkritiker förfalskade han inte bara en recension avc en bok som inte var skriven och som dörmed inte kunde vara utgiven, han ursäktade dessutom sitt tilltag med att han ”tyckte så fruktansvärt illa om henne” (alltså den drabbade författaren Britt-Marie Mattsson) och att han hoppades ”att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt”. Dessa ord låter illasinnade och hämndlystna. Är det så vi vill att våra bokval skall styras?
Jävla tjat om den där recensionen. Men hallå, vem fan bryr sig om lite skandaler. En bra bok är en bra bok är en bra bok. Helvete. Och här är mina refelektioner kring Yarden på min blogg:
http://varldenskabrinna.blogspot.com/2009/12/du-ska-gora-det-andra-inte-vill-kannas.html
Får jag bara tillägga att Lundbergs fem Malmödeckare är geniala. Det är en råkall och skitig stad som skildras på ett underbart,vackert, rytmiskt språk (förstås) och jag känner mig hemma där trots tjugofem år i huvudstan…
[…] Posted on 15 juli, 2010 by Klas I YARDEN ser alter egot en författarkollega lite von oben och man undrar hur det är […]
Gråter när jag läser Yarden. Känner igen mig. Klassamhället består. Utrymmet för medelklassen krymps nu och det blir allt tuffare att hänga kvar.
När jag växte upp trodde jag att jag skulle få en plats där. Jag hade så mycket talang och så många ambitioner och gillade att plugga. Jag gick en journalistutbildning och ett par andra utbildningar. I efterhand såg jag att de av oss som inte var överklass eller akademikermedelklass efter några år av gratisjobband ei media återgick till jobbet på Systemet eller som personlig assistent. Självkänslan räckte inte ända fram..
[…] Lilly på Kulturbloggen kunde knappt läsa vidare och samtidigt inte sluta läsa, Johanna L på Bokhora känner på sätt och vis igen sig, Pesos slogs med boken men förlikade sig till slut, Bernur […]
[…] att göra Babel-reportage. Vi träffade författaren Kristian Lundberg som tog oss med till ”yarden” i hamnen. Ett enormt område dit nya bilar kommer med fartyg för att sedan sakta, sakta […]
[…] Här på bokhora finns en recension av Johanna Lindbäck om ni vill läsa mer om boken innan ni läser den. Advertisement LD_AddCustomAttr("AdOpt", "0"); LD_AddCustomAttr("Origin", "other"); LD_AddCustomAttr("theme_bg", "ffffff"); LD_AddCustomAttr("theme_text", "333333"); LD_AddCustomAttr("theme_link", "772124"); LD_AddCustomAttr("theme_border", "eeeeee"); LD_AddCustomAttr("theme_url", "58181b"); LD_AddCustomAttr("LangId", "1"); LD_AddCustomAttr("Autotag", "technology"); LD_AddCustomAttr("Tag", "litteratur"); LD_AddCustomAttr("Tag", "bok"); LD_AddCustomAttr("Tag", "kristian-lundberg"); LD_AddCustomAttr("Tag", "yarden"); LD_AddSlot("wpcom_below_post"); LD_GetBids(); Share this:TwitterLike this:LikeBe the first to like this post. from → Litteratur ← Det rosa flickrummet No comments yet […]
[…] mer: Bokhora, Sydsvenskan, DN1, 2, SR1, 2, 3, SVT, SVD1, 2, Kulturbloggen, Boktoka, KB, AB, Skanskan1, 2, […]
[…] Yarden – Kristian Lundberg Kort (för er som inte tycker att ni har tid) men ändå med tuggmotstånd. Om hur det är att bli fattig. […]
[…] såg jag ”Yarden” på bio. Eller ”YARDEN”, som jag tänker på den boken, alltid stora bokstäver och gärna ackompanjerat med ett […]