Det uppstod en diskussion bland bokbloggare som jag tycker är intressant och rolig, apropå att jag håller på att bygga ett bibliotek till Tage – hur ska man tänka här? En del vill inte förstöra barnens läslust, andra samlar Nobelpristagare. Jag tror egentligen inte att det finns något rätt eller fel, det funkar olika för olika barn och olika familjer.
Men vi (eller mest jag, för jag har inte pratat så mycket med Daniel) tänker så här kring att samla böcker: Jag samlar till ett vuxenbibliotek åt Tage. De böcker och titlar jag samlar, tror jag inte han kommer att intressera sig för, förrän han är i någorlunda vuxen ålder. Kanske intresserar han sig inte alls för litteratur, men OM han gör det, kommer han nog att bli ganska glad över att han har ett fint klassikerbibliotek när han flyttar hemifrån. Gör han det inte, så får han ju lite snygga inslag i heminredningen…
Hur det kommer att vara för honom med läsning som barn, det vet jag än mindre om. Just nu har han en blandning av nya böcker (han är ju som bekant med i Barnens Bokklubb och vi beställer nästan varje paket) och sådant som jag gillade och läste som liten. Han har ganska många Bamseböcker och det är nog dem han läser mest i. Men jag vill inte tvinga på honom litteratur och läsning, det ska komma spontant. Vi ger alla möjligheter till honom att intressera sig för litteratur, han ser oss läsa hela tiden, vi har mycket böcker hemma och det finns alltid böcker i hans leklådor att läsa och bläddra i. Vad han läser, bryr jag mig inte så mycket om. Fram till dess att han kan välja själv, så är det ju automatiskt vår smak som får råda och då har vi lagt oss vinn om att han ska få en hel del nyutgivet och inte bara våra gamla läskärlekar. När han får välja själv, då får han välja själv. Daniel var ingen storläsare som liten och när det väl var läsning så tror jag det var rätt mycket Kalle Anka, men det blev ju såväl storläsare som författare av honom i slutänden ändå. Det är viktigt att det är Tages intressen som styr i det här. Uppdatering: Daniel påpekar nu att han började läsa rejält i tioårsåldern och bodde då på biblioteket i princip, så storläsandet grundlades hyfsat tidigt ändå.
Får jag fler barn, så kommer de alla att få ett bibliotek (inte fullskaligt förstås, men ett par olika titlar) med sig hemifrån. Mitt och Daniels bibliotek får de ärva så småningom, men när och hur det blir, går det förstås inte heller att svara på.
Hur tänker du?
6 kommentarer
Vad kul att läsa hur du tänker om det här! Min son, snart två, börjar ha vääääldigt klara åsikter om vad som ska läsas och inte. Till slut får vi gömma vissa böcker för att vi som föräldrar också ska få behålla förståndet. Som tur är ges det ändå ut så mycket bra att vi verkar ha en hel del godbitar att välja mellan!
[…] Ö fortsätter diskussionen om barnbibliotek som bland annat jag tog upp här igår. Hur tänker du när det gäller att köpa […]
Så roligt att du samlar vuxenböcker åt honom. :-)
Det gjorde inte jag när barnen var små, dels kom jag aldrig på idén och dels hade jag inte riktigt råd.
Däremot var de alltid med i bokklubbar, det fanns nån mer populärvetenskaplig som förklarade olika fenomen (väder, dinosaurier, båtar) som de gillade mycket, och så var det Tintin-klubben som gav ut alla album i tur och ordning. Dem läste vi allihop. (Jag läste vetenskapsböckerna också, förstod mycket mer än på fysiklektionerna i skolan.)
Sen blev det en prenumeration på Kamratposten till dottern, som är äldst, och hon ÄLSKADE den. Jag önskar att vi sparat tidningarna, det hade varit en skatt.
Mina barn, 4 och 6 har fått följa med till biblan och tycker nu att det är super att få gå själv och välja ett par böcker var, då kan det bli precis vad som helst. Som bebisar gillade de mest ljud-iga böcker som ”Säger Hunden” och Max och sånt. Nu har jag tyvärr helt skev uppfattning om vad som ska passa och har vräkt på med alla mina böcker från barndomen, och det blir fel ibland ( när stora var fem skulle jag prompt läsa Bröderna Lejonhjärta, och det blev ju lite för svårt, särskilt som jag själv grinad emig igenom första kapitlet…). Men allt står nu i deras rum, från gamla Kalle Ankor och Bamse till Kulla-Gulla och Trälarna! Så får de ta det i sin egen takt!
Jag köpte massor av böcker till sonen i början, men nu har jag lugnat mig (annars skulle vi få flytta till större snart!) och återupptäckt biblioteket. Dessutom har min man en enorm samling barnböcker från sin barndom, och vi läser dem flitigt nu.
Mina söner är nu 18 och 16 och har till födelsedagar, namnsdagar, jul, påskägg, världsbokdagen mm mm alltid fått en bok – ibland kan det kanske bli för mycket av det goda:-)? Det har varit en salig blandning av klassiker och nytt, mest nytt från olika barnbokklubbar och bokreor. Vi har läst mycket för dem och rätt högt upp i åldrarna då äldste sonen är dyslektiker. Idag läser han fortfarande Kalle Anka, Manga och så har han plöjt igenom samtliga Harry Potter flera gånger(!) men han vägrar prova något annat. Yngste sonen läser inte alls frivilligt så när han nu fyllde 16 chockade jag honom med att inget av paketen innehöll någon bok!
När jag ser tillbaks på detta och om jag hade fått göra om något så skulle jag nog ändå ha givit dem böcker men satsat mer på klassiker både för språket och för att de då skulle haft med sig en barn- och ungdomskanon. Man får gärna läsa både Kalle och Manga men jag skulle ju förstås önska att jag hade lyckats få dem nyfikna på annan litteratur också. Men hoppet finns ju fortfarande att de så småningom själva ska upptäcka läsandets glädje och alla underbara världar man då får tillgång till. Jag funderar förstås också på hur mycket manliga förebilder kan ha spelat in – då varken pappa, morfar, morbror eller farfar läser men både mamma, mormor, farmor och fastrar desto mer. Hur som helst, att läsa för sina barn tror jag alltid bara är positivt! Får de dessutom böcker så kan väl vi boknördar i alla fall vara ense om att det förgyller deras tillvaro ytterligare…!!!