”De vassa tändernas skog” – Carrie Ryan

Så här beskrivs ”De vassa tändernas skog” på förlagets hemsida och på baksidan av boken: Marys värld är liten – en isolerad by mitt ute i skogen, omgärdad av stängsel. Stängslet är det enda som håller Mary och de andra byborna vid liv, för på andra sidan finns De vassa tändernas skog där de oheliga ständigt rör sig i jakt på mer människokött att infektera.

Jag måste ha läst slarvigt, för jag kommer att tänka på M. Night Shyamalans ”The Village” från 2004 och tänker att den här boken kanske inspirerat filmmakarna eller att Ryan inspirerats av filmen. Även om jag blev besviken på filmen, gillade jag ändå idén med byn som är omgärdad av en skog med övernaturliga väsen. Som i ”De vassa tändernas skog”.

Däremot var det ju den där detaljen med de oheliga. Alltså zombiesarna som bor i skogen utanför byn där huvudpersonen Mary lever tillsammans med sin mamma och bror. Marys pappa har blivit biten av en av de oheliga och fått välja mellan att bli dödad eller utknuffad till zombiesarna, eller om det är Marys mamma som har gjort valet åt honom. Nu står Marys mammas vid staketet som omgärdar hela byn och skyddar byborna från de oheliga, och spanar efter sin man. Marys mamma har berättat historier om havet för sin dotter och Mary är övertygad om att det finns mer i världen än deras by, bakom skogen. Övriga bybor litar blint på systerskapet, som lever i den stora katedralen och sätter upp riktlinjerna för byn. Systerskapet säger att deras by är den enda som finns och att mänskligheten håller på att utrotas.

När Marys mamma ändå blir biten av en ohelig och knuffas ut i de vassa tändernas skog för att återförenas med sin make är det till systerskapet och katedralen Mary förs. Det är väldigt svårt för Mary att anpassa sig till systerskapets alla regler och deras syn på de oheliga och världen omkring dem. Mary hamnar ständigt på kollisionskurs med syster Tabitha. Dessutom innehåller boken en kärlekshistoria som får ganska stort utrymme, men som har svårt att engagera mig.

Det betyder inte att jag tycker att boken är dålig. Tvärtom: jag gillar den skarpt. Zombiesar är verkligen the shit. Så mycket mer intressanta än vampyrer, tycker ni inte? Det här med att de är så svåra att döda. Det är onekligen ett spännande element. Och att de vill äta upp alla levande. Och att det finns en hel skog av dem, att människorna skyddas av bräckliga stake och att zombiesarna aldrig ger sig.

”De vassa tändernas skog” är tydligen del ett av en zombie­apokalypstrilogi. Ryan har bara låtit oss ana hennes universum hittills. I ”De vassa tändernas skog” ligger som sagt väldigt mycket fokus på Marys kvadratdrama mellan henne själv, två bröder och hennes bästa vän, men jag misstänker att författarinnan kommer att låta oss veta mer i kommande delar.

Sedan måste jag förstås påpeka hur tröttsamt det är att vår hjältinna, trots sin upproriskhet och handlingskraft, ändå förpassas till matlagning och barnpassning när hushållssysslorna ska fördelas (männen gör upp eld och vaktar), men jag är villig att blunda för det om det blir lite mindre av det och mer zombieslaktande i del två och del tre. Jag tror att jag kommer att bli tvungen att läsa de sista delarna på engelska. De heter ”The Dead-Tossed Waves” och ”The Dark and Hollow Places”. Och ja, en film baserad på den första boken kommer tydligen nästa år.