”Erebos” av U. Poznanski (förlagslänk som berättar i princip hela handlingen, så spoilervarning) hade kunnat bli en ny ”Hungerspelen” för mig – man hör folk prata om en bok i två år som ska vara så otroligt bra men sen läser man lite om handlingen och bara ’näääh…’. Räddningen för ”Erebos”? Att en pålitlig person tipsade mig om den och att den personen aldrig uttryckt några starkare känslor för dataspel. Iallafall inte så jag hört. Erebos är nämligen ett dataspel. Min samlade livserfarenhet av såna är väl två timmar eller så. Not a big fan. Men det är här den pålitliga tipsaren kommer in, jag lånade trots min skepsis. Och tur!
Nick som är huvudperson och kring femton år, märker att det börjar cirkulera något hemligt och spännande på hans skola. Flera runt honom får ett litet paket. En av dem är hans bästa kompis, men när Nick frågar vad det var svarar kompisen bara svävande. Ingen annan berättar heller.
När en tjej till slut tar honom åt sidan och erbjuder ett paket är han helt laddad. Det han får är en cd-skiva med ett dataspel. Reglerna är bla att han aldrig får prata med någon annan om det, inte ens såna han vet spelar, och att han måste spela det när han är ensam. Han går med på allt, sticker hem och kör igång.
Han upptäcker direkt att det är ett mycket speciellt och bra spel. Tex när han skapat sin figur och träffar på vägvisaren i den där världen. De kan föra ett samtal även när Nick ställer ologiska frågor som egentligen inte har med saker att göra. Han får ändå svar.
Och bättre blir det. Han blir snabbt indragen och vill spela hela tiden, och han är inte ensam. På skolan är det flera i klassen som är borta under dagarna, och när de kommer tillbaka är de utmattade av sömnbrist. Men man får ju inte prata om Erebos.
Det Hungerspels-aktiga är inte bara att jag kunde ha varit skeptisk, utan också drivet att läsa vidare. Utan att spoila för mycket kan jag avslöja att gränsen mellan spel och verklighet blir mer och mer flytande.
Själv kände jag mig ungefär lika hålögd som Nick och hans klasskompisar morgonen efter jag börjat läsa ”Erebos”. Bara en sida till, bara en till. Man måste få veta hur det går, vad det där Erebos är egentligen. Jag uppskattade till och med att läsa spelsekvenserna.
Hela upplägget är spännande och fiffigt, och som sagt, man sugs in och blir fast ända till sista sidan. Bästa bladvändaren jag läst på länge!
Nyckelmening: man behöver inte gilla dataspel! Men: om man råkar göra det kommer man garanterat gilla ”Erebos”.
Avslutning: höstens fluga?
13 kommentarer
Hej, tack för lästipset, låter spännande!
Du borde kanske sätta en spoilervarning på länken till förlaget, det verkar som om de avslöjar tre fjärdedelar av handlingen på tio rader…!
Nu fixat med spoilervarning!
Den verkar bra, men helt ärligt vill jag ännu hellre läsa ”Ready Player One”.
Den går ajg nog och köper redan nu på lunchen. Blev jättesugen och ska inte gå in på förlagets sida då, tack Jörel.
Skriver genast upp för att rusa ut och köper efter jobbet.
Jag har läst Erebos och älskar den!
Jag läser Erebos nu och den har verkligen potential att bli ruggig, men det bedrövliga språket förstör hela upplevelsen för mig. Det är eviga, helt ologiska tempusbyten och med jämna mellanrum kastar översättaren in helt malplacerade ord som ”inalles” och ”tvivelsutan”, saker som ingen sextonåring skulle säga eller tänka. Jag vet inte om det är lika eländigt i originalet, det känns mest som en tafflig översättning. Är väldigt nyfiken på om den engelska utgåvan klarar det bättre.
Jag reagerade också första gången berättelsen bytte tempus, men ganska snart märkte jag logiken. De sekvenser som utspelar sig medan Nick spelar Erebos är skrivna i presens medan händelserna i verkligheten skildras i imperfekt.
[…] läser Johanna L:s bloggy – noterar: Hungerspelen, spännande och bladvändare. Åker omedelbart till Aka och köper […]
[…] av U. Poznanski XXXX+ Det är helt och hållet Johanna L:s förtjänst att jag läste den här boken. Jag antecknade den ovanliga titeln på en elektronisk post it-lapp […]
Läser denna efter att ha blivit tipsad i en bokfika.Älskar den hitentils.Ett plus för jag är totalt såld på rollspel.Love it.
[…] annan recension av boken där ni kan läsa mer om handlingen finns bla. hos Bokhora. Share this:E-postFacebookTwitterDiggLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]
Har precis läst ut Erebos, och tycker också att det var en bladvändare. Men jag kan inte hjälpa att tänka att detta är en bok skriven av en vuxen som försöker uttrycka en tonårings värld. Hela beskrivningen i början med ”först öppnade han sin e-post och skrev ett brev till sin tränare, sedan hade han en chatt med sin bror, sedan gick han in på en bilddagbok, sedan kopplade han ner sig”…Vilken tonåring läser sin mejl? När kopplar man någonsin ner sig från nätet under tiden datorn är på?
En annan tanke är att även om jag själv gillar hela biten med rollspel och att Nick går in i sin karaktär och i hela spelvärlden, så är det inte riktigt så tonåringar spelar. I realiteten handlar det mest om poäng och nivåer. Att leva sig in i spelet på Erebos-sättet är ”så som 30+ are spelar datorspel” (!)