Flygplansläsning

Sista semesterläsningen, och sparad enkom till flygresan hem. Det blev ”Splitter” av Charles Benoit. Jag nämnde den igår i fredagsfrågan som oförväntat fin upptäckt, för jag visste inte alls något om den när jag började läsa. Men den kommer ut på X-publishing, och ja, vår JoK jobbar ju där, så på sätt och vis är jag partisk nu, men jag har gillat deras utgivning hela tiden även innan hon kom med. Ungefär som Gilla böcker, eller som en del av er känner för Sekwa. Man vet att man förmodligen kommer att uppskatta deras titlar.
Blev också nyfiken på grund av den här recensionen och i synnerhet sista meningen: ”Splitter” är en riktigt cool ungdomsroman, något såpass ovanligt som riktig litteratur fastän den vänder sig till unga läsare.” År 2011. Kommer detta. Gud. (Hej och välkommen, Björn Gunnarsson, till en fantastisk ny värld.)

Anyways, ”Splitter” är en cool bok om Kyle Chase som skulle kunna vara duktig i skolan, bry sig, satsa, komma framåt, men som inte ids. Why bother är hans inställning till det mesta. Han lågpresterar, hänger med sina loser-kompisar, festar, försöker undvika sina bekymrade föräldrar så gott det går, försöker undvika lärarna som vill få honom att rycka upp sig eller de som vill sätta dit honom. (Ja, han har vid några tillfällen haft dålig impulskontroll, men inte alltid.)
Det finns två personer han bryr sig om; Ashley som går på hans skola och som han ringer varje kväll nästan men som han inte vågar säga det viktiga till. Att han gillar henne. Och så hans femåriga lillasyster, Paige, så gullig och så oförstörd, fortfarande.
I den här ganska inrutade o-inrutade tillvaron dyker en ny elev upp, Zack. Han klär sig konstigt, beter sig mycket udda, är provocerande men inte alls som Kyle och hans kompisar. Alla blir osäkra på Zack. Är han bög? Är han knäpp? Vad håller han på med? Och samtidigt blir man nyfiken på honom, och mot alla odds verkar han intresserad av att bli kompis med Kyle. Varför det?

”Splitter” är snabb och lättläst (mycket beroende på du-tilltalet säkert) på det där sättet att man nästan svoschar igenom och sen stannar man upp när man är klar och liksom ”men vad hände?!”. Jag tycker det är bra! Det går fort i språket och det går fort i handlingen, och ändå är det inget som missas. Fina scener och effektiva one-liners och dialoger så man börjar famla efter handbromsen. Man vill att Kyle ska skärpa sig, medan tid är. Den är alltså cool fast på det smarta sättet att man inte blir impad av Kyle och hans tragiska kompisar, man blir beklämd och berörd. Ja, man reagerar som hans föräldrar. Hoppas att det inte bara är en åldersfråga utan att tonåringar som läser den också gör det!

Vi vet att killar läser mindre än tjejer, och det måste man försöka råda bot på. Ibland blir jag helt trött på de tråkiga böckerna som dessa läsovilliga killar ska få, men ”Splitter” tycker jag är ett utmärkt alternativ. Intressant, spännande, välskriven, handlar om något viktigt. Tipsa dem om den!