Läste första delen i ”Hungerspelen” igårkväll, och jag måste säga: wow! Väldigt rafflande start!
En sak jag har så svårt för när det gäller fantasy (och allt annat som inte är realistiskt) är att man jämt måste lära sig massor om hur det nya samhället / världen är. Tycker det blir så långsamt och utdraget att ta till sig alla regler och tjafs. Här i ”Hungerspelen” däremot, pangbom så var hela grundförutsättningen klar. 12 distrikt, revolution, misslyckat, slåtterdagen, lottdragning, en pojke och en flicka från varje distrikt, Hungerspelen, okänd arena, alla regler tillåtna, en överlevare och vinnare = jag är med!
Katniss och Peeta, flickan och pojken från det fattigaste 12e distriktet = direkt sympati!
Tävlingen = direkt spänning!
Kort sagt, finns det något jag inte gillar här? Nej! Det är en väldigt läsbegärsframkallande första del. Man får lite av allt; bakgrund, familj, karaktärer, lottning, träning, och så en försmak av hur grym den kommande tävlingen blir. Alla ni som har tjatat om ”Hungerspelen” i flera år, jag börjar absolut förstå varför. Det var en riktig cliffhanger i sista meningen på sidan 106 när Peeta fick svara på om han hade någon flickvän.
”Boktjuven” som också låg på min lista över 10 böcker jag ska läsa år 2011 kom jag inte igenom, men jag siktar på nästa fredag för avslutande rapport om ”Hungerspelen”.
Ni andra som läser den för första gången, vad tycker ni om del 1?
16 kommentarer
Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och jag har först nu äntligen tagit tag i Hungerspelen. Har rekommenderat boken till elever tidigare utan att ha läst den… Som bibliotekarie hinner man faktiskt inte läsa så värst mycket. Hur som helst, har nu läst 3/4 och det är verkligen dynamit! Lyckokänsla när jag vet att jag har del 2 & 3 framför mig.
Jag håller helt och fullt med om hur de nya samhället beskrivs. Jag köper det med hull och hår – det känns verkligt och naturligt. Gillar!
Jag kan säga så mycket som så att när jag läste ”Hungerspelen” under mellandagarna så var jag inte talbar över huvud taget. Den var otroligt spännande!
Hungerspelen är onekligen effektivt berättad och underhållande. Don’t bore us, get to the chorus går dess devis.
Det som gör sci-fi intressant är ju alla ”what if”-möjligheter och detta, tycker jag, fordrar en genomgång av premisserna/reglerna som universumet är uppbyggt kring. Däremot kan jag känna att den medie- & civilisationskritik som är inbyggd i t.ex. Hungerspelen, i Battle Royale, i Den flyende mannen, i Maratonmarschen är färdigdiskuterad. Jag älskar genren ”dödliga-tävlingar-i-dystopier”, men föredrar att mest läsa om själva tävlingen. Det är actionsuget och spänningen jag är ute efter. Men jag antar att det hela tiden kommer nya generationer av läsare och därför återberättar vi budskapet igen. Jag har skrivit en text om ämnet: http://elegansen.wordpress.com/2010/11/07/dodsspelen/
Jag sträckläste den. Tror absolut att många ungdomar kan tilltalas av det här att man lätt blir fast i den, lite som med Twilight.
Åh, det är ett sådant sammanträffande att när jag äntligen får tummen ur och läser HUngerspelen så läses den här samtidigt Oerhört spännande och välskriven. Trots att jag hört mycket om Hungerspelen har jag ej varit så sugen då jag tänkt att det var en sådan ripoff av Battle Royal. men som den bibliotekarie jag är så tänkte jag att jag fick ta tag i detta nu. Och vad glad jag är för det. Man sugs verkligen in snabbt och spänningen är skyhög. Väldigt bra bok att rekommendera för ungdomarna. Har läst lite mindre än halva och är så glad för att det finns två delar till!
Jag läser också Hungerspelstriologin nu. Läste ut Fatta Eld igår kväll (natt) och ska snart ge mig i kast med Revolt. De är helt galet bra!
Kul att läsa ”i grupp” så här, lite som en bokcirkel light.
Jag är inte helt såld på det jag har läst hittills (första delen i ”Hungerspelen”). Jag stör mig lite på språket, det känns lite platt, emellanåt pratigt. Stör mig också på slarvfel, missar i korrekturen. Undrar om den funkar bättre på engelska?
Katniss gillar jag, tycker om hur hon porträtteras och känner att hon är en sån där bokkaraktär som man sympatiserar med och hejar på. Och visst är det rätt spännande, men jag har inte fastnat sådär huvudstupa och intensivt att jag inte klarar av att lägga boken från mig. Så här med en tredjedel läst känns det som om jag i nuläget skulle ge den betyg tre av fem möjliga, och jag sitter och tänker att om den ska golva mig får den nog ta och skärpa till sig snabbt nu.
Framtidsscenariot och dokusåpatillvaron – jo, jag har full förståelse för att det är en tacksam miljö för händelserna, oavsett vad som kommer att bli av dem.
Jag har bara läst den på engelska, och jag har då inte märkt några felaktigheter! Men jag har vänner som säger att så fort man har läst den på engelska förstår man inte varför man läste den på svenska först. Så det kan nog stämma att den fungerar bättre på engelska.
Roligt med alla kommentarer, hörni! Jag ska äntligen fortsätta på den nu. Som i NU.
Jag gillar också boken och kan inte slita mig trots att jag ligger hemma i maginfluensa och känner mest för att dö.
Jag skulle inte säga att det en störande grej med boken men jag hade ändå velat att Katniss inställning till regimen och tävlingen var ännu mörkare. Bitvis känns de som att hon trivs i att klä sig snyggt inför männiksor hon säger att hon hatar och visa upp sitt kunnande för en jury som bara vill se henne död. Råare inställning/stämning och boken hade varit ännu bättre!
Ang Katniss inställning till tävlingen och regimen, jag både håller med och inte. Man vill ju att hon ska vara värsta kämpen och Jeanne D’Arc-aktig, men på sätt och vis är det också bra att Collins inte gjort henne SÅ extrem. Hon är en ganska vanlig tonårstjej. Hon är inte så insatt. Hon har ett enda mål: att skydda sin familj. Personligt, som med oss alla. Jag gillar den realismen i skildringen av henne. Det börjar inte med att hon är en sextonårig, slipad, fullfjädrad regimmotståndare med en klar agenda, utan allt det växer fram så småningom.
Och Haymitch – det där att du har maginfluensa, var du in character när du skrev de meningarna? För riktige Haymitch får ju ”maginfluensa” med jämna mellanrum…
Jag läser visserligen inte boken nu utan läste den för ett bra tag sedan. Men jag måste bara få säga att jag ryser när jag läser ditt inlägg. Precis så kände jag när jag sommaren 2009 fastnade i Hungerspelsträsket:)
Jag tycker att den var svår att komma in i, i början. Jag fastnade inte för den. Men sedan när jag läst vidare så gillade jag den mer och mer!
Jag håller med om ”pang-bom” berättandet. Det är inte överförklarat, utan det bara ÄR så. Ta t.ex. att det aldrig förklaras HUR man kan filma hela Hungerspelen, minsta lilla händelse. Det nämns ju adrig några kameror..?
Men jag gillar det!
Precis har släppt Hungerspelet och ikväll (och inatt) tänkte slänga mig in i Fatta eld.
Jag vet inte om det är klokt, eller jag kanske bör vänta några dagar för att Hungerspelen skall sjunka in, mogna och jag skall hinna reflektera, filosofera, ”utvärdera” den innan del 2?…Just nu (efter en sömnlös natt)känns det som om jag bara vill ha mer av Kattniss, Peeta, Gale, det hela dystopiska tidsandan, miljöerna…
Hur som helst, jag håller med de flesta här ovan och yes, första boken är en drog för mig (49 år gammal, alltså inte bara för ungdomar!)och det finns mer av den :-)och har svårt att vänta till ikväll (måste jobba också)för att öka dosen igen! Återkommer med kanske mer ”vuxna” synpunkter när böckerna har släppt sina grepp om mig.