Det här har varit en twitterfråga som det finns massor av fantastiskt fina svar på om man letar under hashtaggen #böckersomfåttmigattgråta men alla har ju inte twitter, så vi ställer samma fråga här.
Jessica
Försöker påminna mig om jag gråtit utav någon bok på senare tid och kommer inte fram till någon (jag som normalt sett kan ses gråta till typ tvättmedelsreklam).
Johanna K
Jag öppnade dammarna till slutet av Åsa Lindeborgs ”Mig äger ingen”.
Johanna L
Fulbölade till Marian Keyes ”Anybody out there?”. Smygbölar på jobbet när jag läser ”Maken” (skolbok). Senaste gråten till Marchettas ”Jellicoe Road”. (Jag kan typ applicera den på alla våra fredagsfrågor nästan…)
Johanna Ö
Jag grinar ofta till böcker. T ex ”At risk” av Alice Hoffman. Men också mer fjantiga små pekoral som ”Marley och jag”. Djur som dör, där är jag mitt allra mest sårbara jag.
Vilken bok har fått dig att gråta? Svara i kommentarerna!
42 kommentarer
Jag har väl aldrig gråtit som jag gjorde när jag läste ” Cherry Ames, sjuksköterskeelev” när hon inte blev inkallad till rektorn för att få besked om hon var godkänd som sjuksköterska. Detta ägde dock rum i min ungdom så åren har gått och en och annan tår har väl fällts även i andra litterära sammanhang.
Nostalgivibbar, Cherry Ames! :-)
Även fast jag bet mig i läppen genom större delen av Ola Larsmos ”Jag vill inte tjäna”, så var det nog scenen där Doktor Ekeberg obducerar den prostituerade Anna-Maria Eriksson som berörde mig starkast. Vilken vanmakt och avsky man känner som läsare.
På sista sidan i Paul Austers ”Timbuktu”, när Mr Bones hoppfullt börjar springa mot en säker död, grät jag ohämmat (i loungen på Landvetter, till kostymnissarnas fasa). Blir tårögd igen bara av att tänka på det.
sista 50 sidorna i min pocketversion av ”en sorts kärlek” är helt vågiga av tårar. kan bero lite på att jag läste den långt hemifrån när jag dessutom var lite semi-hemlös. men den är faktiskt så fruktansvärt sorglig.
och ”bröderna lejonhjärta” då.
Min ”En sorts kärlek” också, alldeles vågig! Jag riktigt snorgrät till den. Vad ont den gjorde!
Håller med om En sorts kärlek. Satt utanför makens jobb och storgrät. Fick en hel del konstiga blickar. Kunde inte ens sluta när boken var utläst.
Alla böcker med djur som far illa. :(
Den bok som jag spontant kommer ihåg att jag grät på riktigt (läs: hulkande, snörvlande) då jag läste en viss del är A Prayer for Owen Meany… Det finns nog ett par till sådana böcker, men jag kan inte komma på dem på rak arm.
Oj, det är många böcker som fått mig att gråta genom åren. Svårt att veta vad man ska välja. Ett exempel som fick mig att snörvla och hulka rejält är Khaled Hosseinis ”Tusen strålande solar” som jag sträckläste under tvådagars sjuksängsvistelse med hög feber.
Jag svarar med min favorit ”Jag saknar dig, jag saknar dig” av Peter Pohl. Har läst den ett antal gånger vid det här laget och den slutar aldrig att gripa tag om hjärt- och tårnerven.
Åh, den är heeelt underbar! Jag kan börja darra med underläppen när jag bokpratar om den…
Jag minns inte när jag grinade sist till en film. Men jag tror det var eat, pray, love. Jag gråter dock till det mesta, måste inte ens vara sorgligt.
Jag menar så klart till en bok:) haha. Jag ska nämligen se den på film ikväll. Haha.
”Vägen” av Cormac McCarthy är så fantaskt bra och så outsägligt sorglig, särskilt på slutet.
Jag storgrät i Boktjuven! Jag fixar inte när snälla människor far illa, eller när djur gör det och grät också i filmen ”Marley och jag” så jag vågar inte läsa boken, tror det kommer vara för känslosamt.
Slutet på ”Boktjuven” tömde mig på alla tårar jag hade!
Det är några böcker som fått mig att gråta: Anna Karenina, Farväl till vapen och I taket lyser stjärnorna, scenen när mamma dör,så sorgligt. Jag tror att jag gråter mest när någon dör och efterlämnar någon efter sig som saknar en.
Läste ut en igår och bloggade om den idag: Sandra Gustavssons Maskrosungen. En sann historia skriven av en modig kvinna, som varit ett väldit utsatt barn!
Lätt ”Tusen strålande solar” och de sista 20 sidorna i ”Boktjuven” grät jag så mycket.
Jag gillar dock när böcker berör mig så att jag börjar gråta, även av skratt, så som Levithans ofta gör.
Senaste boken som fick mig att fälla en tår (faktiskt bara en) var The Brothers av Ted van Lieshout. Senaste där jag grät på riktigt var André Aciman’s Call Me By Your Name. Oj, vad det gör ont i hjärtat när jag läser den.
Klarar inte när djur far illa eller dör. Så där har vi en massa böcker..
Sen storgrinade jag till I taket lyser stjärnorna och Innan jag dör. I Innan jag dör var det värst när hennes lillebror frågar om man är en bror när man inte har nått syskon längre…:(
Grinar jämt till böcker. Eller håller på att börja grina, senast till ”World Without End”.
Djur som far illa är en rysare! Har suttit på bussen på vägen hem och gråtit till både ”The Silver Donkey” och ”Thursdays Child”. Inga mer Sonya Hartnett ute bland folk alltså. Samma sak för Marcus Zusak.
Senast var det nog Lorrie Moores A Gate at the Stairs, men den fick mig att skratta också.
Det finns flera böcker som berör. Mig äger ingen av Åsa Lindeborg och Svinalängorna av Susanna Alakosski. Som barn berördes jag starkt av Anne Franks dagbok
Jellicoe Road var ju så väldigt sorlig och så väldigt vacker att tårarna kom gång på gång. Tack till Bokhoras Johanna L som rekommenderade boken!
Senaste bok jag grät till var Kristian Lundbergs Yarden.
Vad jag älskade av Siri Hustvedt var en riktig gråtbok för mig.
Robson av Pernilla Glaser,läs den och försök att inte fälla tårar…
Godnatt mister Tom!
Särskilt när pojen sitter med sin döda lillasyster i famnen.Låg och läste och grät så tårarna rann ner i öronen och glasögonen immade igen. Maken vaknade lätt förbryllad
jaaa! hur kunde jag glömma ”godnatt mister tom”. grinade som ett barn.
Jag grät floder när jag läste Majgull Axelssons Rosario är död. Det är många år sedan nu men får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på hennes historia.
Har ett par intorkade tårar på de sista sidorna av ”Boktjuven”. Det måste vara den senaste boken som fick mig att störtböla!
Den näst sista Harry Potter-boken, alltså ”Halvblodsprinsen” får mig att grina varenda gång jag läser den.
Jag vill inte spoila men det är mest slutet det gäller.
(Även fast jag några gånger börja känna mig ”snyftig” redan i början av boken för att jag vet vad som komma skall)
Marley och jag är en bok som fick mig att gråta, annars brukar jag aldrig gråta då jag läser en bok. Marley och jag fick mig att gråta av skratt och av sorg.
Ung, Bög och Jävligt Kär. Hands down.
Home av Marilynne Robinson.
Så har den också blurben ”One of the saddest books I have ever loved” på framsidan, så man borde känna sig varnad.
”Elsewhere” av Gabrielle Zevin. Det er mye morsomt i boken også, men på slutten gråter jeg bare.
”The God of Small Things” av Arundhati Roy. Ville nästan inte läsa de sista 50 sidorna andra gången, eftersom jag visste hur det slutar.
Cap Esterel av Tanja Langer. Fråga mig inte varför, jag gråter ytterst sällan när jag läser böcker eller ens ser film. Men Cap Esterel berörde mig tydligen djupt, så mina ögon fylldes av tårar där ett tag.
Jag kan hålla med Pumita, Rosario är död fick även mig att bli väldigt påverkad, men mest vansinnigt arg.
Innan jag dör av Jenny Downham. Så tragisk och så fint skriven.
[…] om vilka böcker som fått oss att gråta floder. #böckersomfåttmigattgråta var hashtaggen och Bokhora hängde på med en […]