• Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Marcus

      Fotobok om bokmässan

      2020-08-19

      Marcus

      Ocean of books

      2020-08-162020-08-16

      Marcus

      När vintipsen tystas

      2020-08-062020-08-06

      Marcus

      Jag mailar min ljudboksapp

      2020-06-23

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Marcus

      Fotobok om bokmässan

      2020-08-19

      Marcus

      Ocean of books

      2020-08-162020-08-16

      Marcus

      När vintipsen tystas

      2020-08-062020-08-06

      Marcus

      Jag mailar min ljudboksapp

      2020-06-23

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Fredagsfrågan

Fredagsfrågan vecka 33: Kursiva mördare och andra litterära no-no:s?

AV Bokhora 2011-08-192011-08-15
2011-08-192011-08-15

JoL och JoÖ har ofta svårt för kursiva mördare i deckare, alltså när man inte vet vem mördaren är men man får läsa kursiva avsnitt med hens röst och tankar under tiden som mordutredningen pågår. Har du några litterära no-no:s som får dig att sucka och bli så less?

Jessica

Jessica

Böcker med mängder med fotnoter är inte någon favorit då jag inte kan låta bli att läsa samtliga och det ger en alldeles för hackig läsupplevelse. T.ex. som i Susanna Clarkes Jonathan Strange and Mr. Norrell som jag ännu inte ens läst ut fastän jag gillar själva berättelsen.

 

Johanna K

Johanna KJag har väldigt svårt för talspråk i böcker. Lite som i Lo Kauppis ”Bergsprängardottern som exploderade”. Om jag inte blir superfängslad lägger jag undan boken direkt.

 

Johanna L

Johanna L

Påträngande berättare, som ”ingen anade det då, men det här skulle bli deras sista lyckliga dag tillsammans”. Usch!! Samma gäller greppet en bok i boken, eftersom boken i boken brukar vara så himla dålig. Säg en sån man njuter av att läsa och inte bara skummar igenom?

 

Johanna Ö

Johanna Ö

Förutom kursiverade mördare – detta otyg – så gillar jag sällan brevinslag, helst om de inte följer huvudhandlingen tillräckligt väl. T ex i Marian Keys ”Är det någon där” när Helen och Mamma Walsh skriver brev till Anna. Gillar inte!

 

 

Svara i kommentarerna!

34 kommentarer
Bokhora

Föregående inlägg
Chicklit med stil
Nästa inlägg
Knausgård på Kulturhustaket

34 kommentarer

Louise 2011-08-19 - 12:37

Johanna L: ”Tony & Susan” av Austin Wright har en fantastisk bok i boken!

Reply
Paperback Lover 2011-08-19 - 13:45

Läser Wennstams Dödergök nu och även om mördaren inte är okänd där (eller så är det nån twist så man ska tro att man vet vem det är) så är hans tankar kursiva. Likadant i Läckbergs Sjöjungfrun. Vet inte om jag gillar det eller inte.

Men nåt som jag verkligen hatar är när läsaren får vissa ledtrådar i en deckare som polisen inte vet om, och så vet man saker som dom inte vet och bara går och vääääntar på att dom ska få reda på det snart så dom kan lösa brottet herregud. Det gör mig otroligt frustrerad. För ibland är dom där ledtrådarna nästan hajlajtade.

Reply
Jenny B 2011-08-19 - 13:54

”Kursiverade berättare/mördare” kan jag tycka är bra eller dåligt beroende på hur väl de är skrivna och vad de säger.
Saker jag aldrig gillar (tack för påminnelserna):
– talspråk, särskilt på dialekt
– ”föga anade han att det var sista gången…” Speciellt Ian McEwan, som jag annars gillar, använder det greppet väldigt klumpigt.
– nedskrivna sångtexter när jag inte kan melodin. Det kan vara för att jag inte kan sången, eller för att författaren har uppfunnit den. Fast ibland är de förstås fantasieggande.

Reply
Anna 2011-08-19 - 13:54

Usch för kursiva mördare, ”hade jag bara vetat” (mkt vanligt hos t ex Maria Lang med efterföljare) samt personer som inte bara säger saker utan suckar,stönar,viskar,fnissar och gråter fram sina repliker.

Reply
Olle 2011-08-19 - 14:04

Apropå bok i boken så tycker jag att det funkar i Murakamis senaste. Man blir lite nyfiken på den där Luftpuppan. Men kanske mest för att man inte får läsa några långa avsnitt ur den.

Eller får man?

Mystiken är total inför tredje delen!

Reply
Maria 2011-08-19 - 14:25

Namn- och företeelsedroppning, som i Louise Boije af Gennäs senaste bok till exempel.

Reply
FBT 2011-08-19 - 14:57

Jag har otroligt svårt för talspråk, speciellt på dialekt (Amerikanska södern).

Sen så tycker jag att om en bok är översatt så ska de översätta ALLT. Jag tänker då på att mångs Ryska författare blandade in franska, och många engelska översättningar har bara lämnat franskan kvar – och ingen fotnot. Varför då? Jag blir ju tvungen att googla fram översättningen och det hatar jag. Iof gäller detta även böcker på orginalspråk där karaktärerna börjar prata ett annat språk lite hux flux, och det inte finns någon översättning. Hur har man tänkt då?

Reply
Sara 2011-08-19 - 16:02

Som i ”Jane Eyre” där Jane och Adele har långa dialoger på franska och man måste bläddra 200 sidor för att hitta översättningen i slutet av boken och sedan hålla koll på vilket franskt stycke man precis läst så att man får rätt översättning.

Reply
Stina 2011-08-19 - 19:41

Jag trodde inte heller att jag gillade talspråk och dialekt, men föll pladask för The Help (Niceville på svenska) av Kathryn Stockett som utspelar sig i den amerikanska södern på 60-talet.

Reply
motvalsa 2011-08-19 - 15:04

Kursiverade insprängda poem hoppar jag (man?) över i en berättande text. Kommer tyvärr inte på något bra exempel i en hast men tror aldrig jag stött på något exempel som fångat mig efter att ha läst första ”avbrytande” raden.

Reply
Jonathan Carlemar 2011-08-19 - 15:10

Johanna Ö: Dock är detta greppet nästan taget till fulländning i Stig Dagermans ”Bränt Barn” som ju får hela sin karaktär genom Bengts brev till sig själv. Men håller med oftast blir det pannkaka!

Reply
Emma 2011-08-19 - 15:17

Dikter, lyrik, sångtexter och annat rimmande läser jag aldrig.

Reply
Pål Eggert 2011-08-19 - 15:21

Tänkte på det där med en ”bok i boken”. I seriealbumet Watchmen finns det en serie i serien som faktiskt är suveränt bra.

Reply
Kenneth Ekman 2011-08-19 - 19:05

En bra bok i boken, en av de få jag läst i vart fall, är i Garp och hans värld.

Reply
Annelie 2011-08-19 - 16:26

Jag avskyr att läsa om karaktärernas drömmar. För långa sekvenser där drömmar beskrivas hoppar jag över. Usch!

Reply
Tommy 2011-08-19 - 17:28

Absolut no-no vill jag inte säga att det är, men generellt så har jag svårt för böcker som är skrivna i presens.

Reply
Ingrid från Bokbaren 2011-08-19 - 21:49

Tycker precis som nån annan väldigt illa om oöversatta partier. Några ord på franska och latin, då känner jag mig generad och obildad.

Reply
L 2011-08-19 - 21:54

Avskyr egentligen talspråk och dialekter. Ändå är ”The Help” och ”Adventures of Huckleberry Finn” riktigt fantastiska böcker och ”Utvandrar”-sviten något av det bästa svenska jag läst.

Reply
Emma S 2011-08-19 - 22:27

Nej, klarar inte heller av bok i en bok, Margaret Arwood’s ” the Blind Assassin” var oerhort frustrerande. Skummade igenom den ” fiktiva” boken. Samma sak med langa stycken lyrik eller brevvaxlingar. Gav nastan upp A S Byatt’s ”Possession”, det blev sa seeegt med all viktoriansk poesi till slut.

Reply
Annika Koldenius 2011-08-21 - 10:52

Jag gillar ju inte olika tidsplan, (se min kommentar nedan) men i just Possession tycker jag att det fungerar. Men de långa dikterna skumläste jag… ;)

Reply
Elias B 2011-08-19 - 22:39

Ni får ursäkta men den här sidan verkar vara massa kritiskt ordbajsning för att trycka ner precis varenda populär bok som någonsin har skrivits. Läste en rescension om ”Den förlorade symbolen”, sedan ögade jag igenom andra och märkte att det bara var mer gnäll.

Reply
Johanna L 2011-08-20 - 08:25

JoK påpekade att Melina Marchetta ju faktiskt har en bok i boken i Jellicoe. Hade inte ens tänkt på det, men den är nu mitt undantag som bekräftar regeln. Och dessutom ännu ett bevis på hur fantastisk hon är, för den boken i boken är långt ifrån tafflig och trög.

Reply
Mimmi 2011-08-20 - 11:33

Just för tillfället stör jag mig lite extra mycket på poliser med fåniga smeknamn. Ett enstaka, javisst, men som i Gerhardsens senaste: Loddan, Gäddan och Mörten. Det känns alldeles för konstruerat och jag tvivlar starkt på att detta är kutym inom poliskåren.

Reply
enligt O 2011-08-23 - 22:01

Håller med om att Gäddan är ett galet irriterande smeknamn.

Reply
Lina E 2011-08-20 - 14:28

En bok i boken som funkar bra är Den blinde mördaren av Margaret Atwood. Det var dock ett antal år sedan jag läste den, så kanske inte tycker likadant nu. Blev plötsligt sugen på att läsa om den.

Reply
närking i exil 2011-08-20 - 16:25

Böcker med Cliffhangers där man vet att det inte blir någon fortsättning.

Reply
Anna 2011-08-20 - 19:44

1. Karaktärer vars namn börjar på samma bokstav, speciellt om namnen är lika långa som t ex Caroline/Catherine, Matt/Mark. Gör det svårt ibland att hålla reda på vem som är vem, speciellt i början av en bok.

2. Böcker skrivna i presens.

Reply
Annika Koldenius 2011-08-21 - 10:50

Jag har fått mer och mer svårt för olika tidsplan i varannat kapitel; att en berättelse i dåtid varvas med berättelsen i nutid, gärna för att ”förklara” och skapa ”anledning” till händelser i nutid. Det är ett grepp som ju gärna används i deckare, till exempel. Camilla Läckberg och Ingrid Hedström använder detta flitigt. Nä, fy vad jag är trött på det!

Reply
Anna M 2011-08-21 - 18:19

Kursiva mördare är värst.
Har svårt för långa mailkonversationer som återges i vissa chiclitt-böcker.
Jens Lapidus namedroppande av bloggare och fyrtioelva klädmärken i senaste boken är rätt påfrestande.

Reply
Böckerx3/Metta 2011-08-22 - 08:57

Håller helt med om talspråk, det fungerar väldigt sällan. The Help tyckte jag dock att det fungerade i, när man vant sig vid hemhjälpens breda södersnack :)

Reply
Lotten 2011-08-22 - 19:46

Meningar som sträcker sig över halva sidor, och som när man läst slut på meningen så minns man inte början. Funkar väldigt sällan och jag slutar t.o.m. läsa sådana böcker.
Är också lite allergisk mot för tydliga beskrivningar av personer som ”Smärt, mörk, ångande av sex appeal, den arketypiska fransmannen.”,

Reply
Elsa 2011-08-22 - 22:06

Håller med om bok i boken och talspråk med följande undantag: Boken i boken i Spelkortsmysteriet… Och Kerstin Ekmans talspråk i Vargskinnet-trilogin. Det är fan helt enastående bra skrivet tycker jag. Fast man inte alltid fattar ens.

Reply
Big, big, no-no:s « enligt O 2011-08-23 - 22:06

[…] är lite sen, men vill ändå haka på Bokhoras förra fredagsfråga om litterära no-no:s. När det gäller kursiva avsnitt så ska det mycket till om det ska lyckas. Det krävs mer av […]

Reply
manda 2011-12-13 - 00:07

Jessica – har du läst Idéernas grotta av José Carlos Somoza? En deckare som utspelar sig under antiken och där fotnötterna har en helt avgörande roll. Smart utan att vara svårläst och klart underhållande. Svenskans rec: http://www.svd.se/kultur/snillrikt-romanbygge-med-filosofiska-gator_153550.svd

Reply

Lämna ett svar till Sara Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan