”Gjenferd” – Jo Nesbø

Harry Hole! Tionde nionde boken, och alltid en liten högtidsstund när det kommer en ny om honom. ”Gjenferd” börjar med att Harry kommer hem till Oslo från Thailand efter några år där. Han har en speciell anledning, Rakels son Oleg har gripits som misstänkt för mord. Det är en knarklangare som skjutits ihjäl i en lägenhet och Oleg var där. Allt tyder på att det var han, men Harry kan inte tro det. Inte Oleg! Så Harry ska hem och göra sin egen privatefterforskning för att försöka hitta bevis för motsatsen.
Han förstår snabbt att saker har hänt i Oslo, inte bara ett nytt operahus utan också en ny drog, fiolin. Mäktigare än heroin. Säljs av någon som kallas Dubai och som ingen vet vem eller vad det är. Oleg och killen som dödades var tydligen involverade i handeln.
Han träffar ju Rakel med och det blir precis som man kan föreställa sig. Svårt. Extra svårt nu med tanke på sonen i fängelset.

Det var med antingen ”Snömannen” eller ”Pansarhjärta” som jag läste kritik mot allt våld, jag minns inte vilken. Det var iallafall så att jag själv tänkte ’oj, var det våldsamt?’. Alltså, det är ju det, så även i ”Gjenferd”, men Jo Nesbø skriver sitt våld på ett sånt sätt att jag liksom inte märker det. Hm, det där lät ännu mer märkligt. Så här, jag är sjåpig och lättskrämd och jag uppskattar inte alls att läsa om blod och slagsmål. Men när jag läser om Harry Hole så tycker jag att författaren väver in det på ett befogat sätt. Inte frossande, inte spekulativt, utan mer så att jag förstår varför det finns med. Jag fattar ju att en droghandlare inte bara nöjer sig med att boxa en motståndare i magen, eller hur? Hos Nesbø finns det ju också hundra andra saker som är mycket viktigare än avlivningsmetoder, och som gör att de skyms. Relationerna. Harry och Rakel. Oleg. De förra kollegorna på polisen. Det är ju det här Harry Hole-böckerna handlar om för mig. Det är alltid rafflande, spännande och skickliga intriger, den här gången med, men det som får mig att plöja så fort det går fram till slutet är för att få reda på hur det ska gå för Harry och alla han älskar. Och efter det här slutet undrar jag extra mycket.