Harry Hole!
Tionde nionde boken, och alltid en liten högtidsstund när det kommer en ny om honom. ”Gjenferd” börjar med att Harry kommer hem till Oslo från Thailand efter några år där. Han har en speciell anledning, Rakels son Oleg har gripits som misstänkt för mord. Det är en knarklangare som skjutits ihjäl i en lägenhet och Oleg var där. Allt tyder på att det var han, men Harry kan inte tro det. Inte Oleg! Så Harry ska hem och göra sin egen privatefterforskning för att försöka hitta bevis för motsatsen.
Han förstår snabbt att saker har hänt i Oslo, inte bara ett nytt operahus utan också en ny drog, fiolin. Mäktigare än heroin. Säljs av någon som kallas Dubai och som ingen vet vem eller vad det är. Oleg och killen som dödades var tydligen involverade i handeln.
Han träffar ju Rakel med och det blir precis som man kan föreställa sig. Svårt. Extra svårt nu med tanke på sonen i fängelset.
Det var med antingen ”Snömannen” eller ”Pansarhjärta” som jag läste kritik mot allt våld, jag minns inte vilken. Det var iallafall så att jag själv tänkte ’oj, var det våldsamt?’. Alltså, det är ju det, så även i ”Gjenferd”, men Jo Nesbø skriver sitt våld på ett sånt sätt att jag liksom inte märker det. Hm, det där lät ännu mer märkligt. Så här, jag är sjåpig och lättskrämd och jag uppskattar inte alls att läsa om blod och slagsmål. Men när jag läser om Harry Hole så tycker jag att författaren väver in det på ett befogat sätt. Inte frossande, inte spekulativt, utan mer så att jag förstår varför det finns med. Jag fattar ju att en droghandlare inte bara nöjer sig med att boxa en motståndare i magen, eller hur? Hos Nesbø finns det ju också hundra andra saker som är mycket viktigare än avlivningsmetoder, och som gör att de skyms. Relationerna. Harry och Rakel. Oleg. De förra kollegorna på polisen. Det är ju det här Harry Hole-böckerna handlar om för mig. Det är alltid rafflande, spännande och skickliga intriger, den här gången med, men det som får mig att plöja så fort det går fram till slutet är för att få reda på hur det ska gå för Harry och alla han älskar. Och efter det här slutet undrar jag extra mycket.
7 kommentarer
Åh vad kul med en till Harry! Och jag, som plöjt de andra nio, vet exakt vad du menar med våldsbeskrivningarna. De är där av nödvändighet för berättelsen. Inte av effektsökeri.
Hejsan!
Hjälp, ni skriver att det här är bok nummer tio om Hole, jag har bara fått det till nummer nio. Ni har inte en lista över böckerna så att jag kan se vilken jag missat!
Hmm, kanske är det jag som har fel? Har för mig att jag läste det om 10:e boken nånstans, men nu när jag kollar norska förlaget så ser jag bara 8 tidigare Harry Hole-böcker, så Gjenferd är 9:an? Här läste jag: http://www.aschehoug.no/forfattere/alfabetisk/vis?contentItemId=648332
[…] Andre anmeldelser: Anitas blogg Pervoluto Rita leser Bokhora […]
Hej, undrar om nån av er har information om när denhär nya Hole-boken utkommer på svenska? Tacksam för svar.
Jag ser fram mot när boken kommer på Svenska. Jag är mycket förtjust i Nesbös böcker och i HARRY HOLE. Trist att han aldrig kan får ”till det” med en kvinna utan alltid strular.
[…] bokbloggar som recenserat är Bokhora, Fru E:s böcker och […]