”Kärleken i Julia Anderssons liv” – Åsa Moberg

För nära fyrtio år sedan skrev Åsa Moberg en roman om Julia Andersson, som lever ett lyckligt liv tillsammans med den mycket äldre Rune, men som blir mycket förälskad i chefen för Moderna Museet, Hubert Meyer. Sedan fick boken ligga och marineras. Först i början av mars 2011 gavs den ut för första gången, utan ändringar eller redigering, enbart med några få strykningar, om jag förstått saken rätt.

2011 är det ingen hemlighet att Julia är en förklädd Åsa och att Hubert Meyer var Harry Schein. Därför får Åsa Moberg sitta i SVTs Babel och berätta vad hon föll för hos Harry Schein. Som om det inte fanns mer intressanta ämnen att diskutera med Åsa. Det tycker jag att ”Kärleken i Julia Anderssons liv” bevisar att det finns.

Jag måste erkänna att jag inte vet exakt vad som är hittepå och vad som är sanning i romanen. Julia går ut Konstfack och arbetar som textilkonstnär och debattör. Under en debatt om modet, det vardagliga modet som Julia förespråkar, tar Hubert Meyer Julia i försvar och hon faller handlöst. Hubert också. Detta diskuterar Julia mycket öppet med sin sambo, Rune. Rune verkar tycka att det är okej. Okej så länge som Julia inte ligger med Hubert utan bara svärmar och tänker på honom dag och natt. Jag delar inte Runes syn på otrohet där.

Sedan kan man förstås kommentera hur många aktuella ämnen som återfinns i boken. Trots alla dessa år. Som utseendefixeringen hos unga kvinnor. Julia gör konstverk där modereportage ställs mot kvinnor som städar, skrubbar, där 12 centimeters stilettklackar liksom inte funkar och hon beskriver ett konstverk om mens och uppståndelsen kring det. Som min  kollega säger: i mensskyddsreklamen är blodet fortfarande blått. 40 år senare. Men naturligtvis finns det saker som inte funkar lika bra när man skruvar upp den här konservburken av förstenade ideal. Den där Rune, som har ett så gott rykte, som löser konflikter genom att prata, som är så förstående, men varken diskar eller lagar mat, någonting har faktiskt hänt sedan Åsa Moberg skrev ”Kärleken i Julia Anderssons liv”.

Jag tycker att det här är en bra bok. Jag gillar den. Jag gillar sätter som Moberg skriver på och jag gillar Julias alla projekt. Däremot måste jag erkänna att jag irriterar mig på Julias hang up på Hubert mot slutet av boken. Och jag har svårt att hänga med i tidshoppen emellanåt. Ibland bor Julia och Rune på Söders Höjder, ibland i skogen utanför Norrtälje. De flyttar till skogen i Norrtälje och Julia tar en taxi till Söders Höjder. Jag hänger inte med hela tiden och det irriterar mig. Men som sagt, på det stora hela: jag gillar det.

Jag kan inte låta bli att tänka på Gun-Britt Sundströms ”Maken”, som utkom två år efter att Moberg skrivit ”Kärleken i Julia Anderssons liv”, men det var så länge sedan jag läste ”Maken”, så jag kan inte riktigt se några tydliga likheter eller skillnader. Vad säger ni andra som har läst båda?