Idag, när jag hade gjort min läxa på den engelskakurs som jag går i år, badade jag och då läste jag några noveller i John Ajvide Lindqvists ”Låt de gamla drömmarna dö”. Detta var ingenting jag hade planerat, jag hade att välja på att läsa en urtråkig bok om regionerna i USA eller vad som helst annars. Jag kunde ju ha valt ”Blonde”, särskilt eftersom jag i en tidigare plan avsett att redovisa mina tankar om del två i just den igår och det har ni kanske märkt att jag inte har gjort. Det kommer i helgen. Jag har så mycket annat, som jag finner ännu mer intressant. Som till exempel Ajvide Lindqvist alltså.
Och jag vill gärna flika in här att när många läser ”Låt de gamla drömmarna dö” läser de den framförallt för att författaren heter John Ajvide Lindqvist och eventuellt också för Ajvide Lindqvist ofta skriver om skräck. Jag läser ”Låt de gamla drömmarna dö” med mina novellglasögon. Boken innehåller ju nämligen en radda noveller och andra kortare texter som Ajvide Lindqvist har skrivit. Jag har läst långt ifrån alla texter, men hittills är jag jätteimponerad och tycker att historierna inte är speciellt otäcka alls, fast väldigt välskrivna och jag gillar verkligen författarens tilltal. Jag tycker att Ajvide Lindqvist så himla väl använder sig av novellformatet, både när det gäller just tonen och hur han växlar mellan karaktärerna: en spärrvakt, en dokumentärfilmare, en ung klarinettspelare eller några tjejer som låter ett spratt gå alldeles för långt. Om man är nyfiken på novellformatet, som bland annat jag förespråkar emellanåt, finns i ”Låt de gamla drömmarna dö” ett par exempel på några riktigt bra texter. ”Pappersväggar” har jag dock inte läst.
Jag läste att novellen ”Ansiktsburk”, som är en iakttagelse i metaformat, skulle vara bäst, så den läste jag först. Inte minst för att jag älskade youtubeklippet Ansiktsburk långt innan Youtube fanns och det är så fint hur John Ajvide Lindqvist nästan analyserar texten. När hatten blitt färdig rasar han in för en hatt. Som jag har funderat på de där raderna. Hursomhelst: här finns ett roligt youtubeklipp som (också) hör ihop med novellen ”Ansiktsburk”. Förstås är det mest roligt om man också har läst novellen.
2 kommentarer
Jag tyckte mycket om novellerna. Ansiktsburk var min favorit men gillade även Fulet. Precis som du skriver så är J.A.L fantastisk på att använda novellformatet. Läs pappersväggar också. Fast det är ju bara skräck.
Vill lyssna. Ska lyssna. Å vad jag längtar.