Jag hittade Cilla Naumans debut ”Vattenhjärta” på en bokhandel i Umeå när det var bokrea, och anledningen till att jag plockade upp den var den knubbiga formen. Älskar små knubbiga böcker. Jag hade aldrig hört talas om författaren förut, men jag gillade även baksidestexten tillräckligt mycket för att köpa. Det var ett lyckokast för sen dess har jag läst alla hennes böcker. Nu är det äntligen dags för måndagsmöte med henne! I höst är hon aktuell med ”62 dagar”, och mer om den senare i eftermiddag.
Vad läser du just nu?
Jag läser oftast flera böcker samtidigt. Just nu har jag Amanda Svenssons roman ”Välkommen till den här världen” , Jenny Tunedals diktsamling ”Mitt krig, sviter” och Katarina Frostensons ”Flodtid” och så Sara Mannheimers roman ”Handlingen”, på mitt bord.
Du skriver både ungdomsböcker och vuxenböcker nu. Tror du att dina vuxenläsare följt med och läst dina ungdoms?
Jag har fått intrycket att det oftast verkar vara tvärtom – att någon läser ungdomsböckerna först och därefter går vidare till mina andra romaner. Med min nya ungdomsbok ”62 dagar” har jag medvetet lekt med gränserna och skrivit en roman för vuxna som handlar om samma sommar, plats och olycka. Romanen utkommer nästa höst men jag skrev båda böckerna i stort sett samtidigt. Det var otroligt roligt att vända och vrida perspektiven på det här sättet. Men jag har ingen aning om ifall fler läsare kommer att hitta över genregränsen bara för att jag tyckte att det var kul att göra så här. Det är en form av tyranni att dela upp böcker efter något så subjektivt som ålder. Vem är ung? Och exakt när slutar man vara det?
Läser du själv ungdomsböcker? Några bra från senaste tiden?
Just nu lyssnar jag på Jenny Jägerfeldts ”Här ligger jag och blöder” som går som radioföljetong i P1. Jag läste många ungdomsböcker fram till för ett par år sedan eftersom jag högläste för mina barn trots att de höll på att bli stora. Nu blir det allt färre, men jag blir samtidigt mer och mer intresserad av var gränsen egentligen går för vad som är vad. Jag tycker till exempel att Mara Lees ”Salome” från i våras skulle kunna vara en ungdomsbok, liksom Johanna Nilssons nya ”Gå din väg men stanna” och varför inte ”Hängivelsen” av Elisabeth Hjorth som också kom i våras och Bengt Ohlssons ”Kolka”. Jag tycker att det är en styrka att böckerna kan passa i båda utgivningsfållorna. Titta till exempel på många av klassikerna. De kallas aldrig ungdomsböcker, men passar ofta som det. ”Flugornas herre” av William Golding, ”Doktor Zjivago av Boris Pasternak, ”Mina drömmars stad” av Per Anders Fogelström och Harper Lees ” To kill a mockinbird” är några exempel.
Jag blir ofta väldigt sugen när mat nämns i böcker. I din roman ”Dom” hetsäter en av huvudpersonerna en chokladkaka, och egentligen verkar det ju inte så gott, men jag minns fortfarande den där chokladkakan tydligt. Brukar du bli matinfluerad från romaner?
Jo, jag kan bli hungrig av böcker ibland, eller tvärtom äcklad och illamående. Ett tydligt litterärt matminne har jag från Salman Rushdies ”Midnattsbarnen” där det oavbrutet förekom olika sorters starkt kryddade pickles som gjorde mig både nyfiken och sugen. Anders Paulrud var också bra på att skriva om mat. Men han verkade gilla husmankost bäst och långa redogörelser av lagade måltider kan tråka ut mig. Jag blir nog mer intresserad av smårätter, ja typ pickles och chokladkakor. Sådant som man kastar i sig som en munsbit och som får smaklökarna att drypa. Jo, jag minns också alla varma scones i Fem-böckerna som jag läste som tonåring. De gjorde att jag började baka. Det gör jag fortfarande.
När du väljer läsning, hur gör du? Läser du recensioner, lyssnar på vänners omdömen, går och tittar i affärer, etc?
Väljer nog böcker och läsning efter lite olika metoder. Ibland läser jag något bara för att alla andra gör det. Då blir jag nyfiken och vill veta vad jag tycker själv, t ex Karl-Ove Knausgårds kampböcker. I andra fall kan en recension få mig att vilja cykla iväg för att köpa boken genast – det gäller oftast poesi. Där tror jag att kritikerna har mest inverkan på mig. En bra läsning och en bra formulering i en recension kan verkligen elda på mitt intresse. Men jag kan också bli otroligt intresserad av vissa böcker som jag aldrig hört talas om men får syn på i bokhandeln – av omslagen, hur de känns i handen och av vad som står på baksidan.
Vad har du läst för bra senaste tiden som fler borde upptäcka?
Christine Falkenlands ”Sfinx” var bra. Jag gillar koncentrerade romaner. Och så tyckte jag mycket om Albert Camus ”Främlingen” som jag hittade i en nyutgåva i en bokhandeln och läste om i somras. Där var det det svartvita omslaget som fångade mig – och bokens format. Och så läste jag nyligen om Ted Hughes ”Brev på födelsedagen” som jag har i bokhyllan, dikter tillägnade hans hustru Sylvia Plath. Det är en fantastisk bok.
Även om man gillar att läsa hamnar man ju i svackor då och då. Bra sätt att ta sig ur en sån? Speciella genrer, titlar som du läser då?
Läs poesi, både nyskrivet och gammalt. Jag läser både författare som jag aldrig läst förut och sådana som jag nästan kan utantill. Ingenting får mig att få sådan lust – både att läsa och skriva – som dikten.
Författarfoto: Linda Forsell.
