Den här måndagen möter vi Helen Ljungmark som är förläggare på Basil som ger ut böcker av en skön skara brittiska humorister som Mike Gale, Ben Elton och Eric Idle.
Kan du berätta något om kommande böcker?
Nu närmast kommer Lucy-Anne Holmes ”50 sätt att träffa den rätte”, en brittisk romantisk komedi om den sexuellt undernärda, självkritiska och alldeles underbart charmiga Sarah Sargeant och hennes jakt på drömprinsen. En lite fräckare ”Bridget Jones dagbok” för 2010-talet. Senare under sensommaren släpps ”Klappa händer små” av den briljante och prisbelönte författaren Dan Rhodes. Den boken är nog det mest bisarra jag någonsin läst – den utspelar sig på ett antisjälvmordsmuseum i Tyskland där folk smyger in om nätterna och tar livet av sig med hjälp av utställningarna. En becksvart komedi som är underbart vackert skriven. Bröderna Grimm möter Tim Burton möter Gabriel Garcia Marquez. Ungefär.
Är det någon skillnad på din privatläsning och din yrkesläsning?
Min yrkesläsning består ju mest av manus och skillnaden i hur jag läser är nog att jag ger upp ett manus fortare än en bok. Ett manus har max 50 sidor på sig att fånga mig, max. Känner jag fortfarande efter 50 sidor att det inte är något för mig fortsätter jag inte att läsa. Skulle jag läsa alla manus från början till slut skulle jag knappt få något annat gjort. Jag fattar inte hur de stora förlagen som får så otroligt många manus hinner med. Privat försöker jag numera läsa för mitt eget höga nöjes skull, det jag verkligen vill läsa. Tidigare jobbade jag i bokhandel och då gick de två ihop väldigt mycket, jag läste det jag ville läsa samtidigt som det ofta fick stå tillbaka eftersom jag försökte uppdaterad på det som var nytt och hett och ständigt ha olika typer av böcker att rekommendera till kunderna. Då kunde det vara viktigare att läsa succédebutantens andra bok för att ha ett svar när kunderna frågade om den var ”lika bra som den första”, även om det var en bok som inte intresserade mig personligen. Idag behöver jag inte bry mig om sånt. Det är skönt. Istället håller jag på att beta igenom alla böcker i min ”ska-läsas-hylla” som under åren har fått stå tillbaka för alla ”borde-läsas-böcker.”
En bok du önskar att du publicerat, och varför den?
Kul fråga! Kanske ”Guinness Rekordbok” för att ha inkomsten tryggad år efter år. Eller ”Lady Chatterlys älskare”. Det skulle ha varit kul att få vara lite samhällsomstörtare på en lagom nivå.
Har du några böcker du alltid brukar rekommendera?
Nej, egentligen inte. Där är jag nog lite yrkesskadad från åren i bokhandel. Det är viktigare att hitta rätt bok till rätt läsare än att pådyvla folk böcker som jag älskar. Men visst finns det böcker som jag tycker är alldeles underbara som jag tycker att alla borde läsa. Mobergs Utvandrarserie, Ishiguros ”Never let me go”, Chinua Achebes ”Allt går sönder” och Harry Potter.
Vilken var din första riktigt stora läsupplevelse?
Läsa själv? Böckerna om Katitzi tror jag. De läste jag i första klass, bok efter bok, så fort jag hade lärt mig att sammanfoga bokstäver till ord som gick att förstå. Det hjälpte kanske till att de gick som tv-serie vid den här tiden också.
Finns det några böcker du skäms över i din bokhylla? Och inspekterar
du andras bokhyllor när du är på besök?
Nej, jag tror inte det. Alla böcker representerar ju på något sätt en läsperiod i livet. Däremot tycker jag faktiskt att det är lite skämmigt att ”Röde Orm” har stått i min bokhylla år efter år alldeles oläst. I alla fall av mig. Det är min pappas gamla exemplar och jag har verkligen försökt att läsa den varenda sommar sen jag var fjorton, men det är stört omöjligt. En gång kom jag 100 sidor innan jag gav upp. Det var sommaren 94 när även annars fullt normala människor drabbades av fotbollsviruset och satt och tittade på VM i flera veckor. Det tog mig hela mästerskapen att ta mig igenom de hundra sidorna så när folk blev normala igen insåg jag att det var ett hopplöst företag och gav upp.
Om jag inspekterar andras bokhyllor? Självklart. Det är jättekul. Allra helst då man hittar något oväntat, något som får en att omvärdera bilden av personen man är hemma hos. Eller också är det kanske bara fördomsfullt att tro att en människas bokhylla speglar henne som person. Jag vet inte. Men det är alltid kul att få fördomar krossade.
Slutligen, vad föredrar du?
– bokhandel eller bibliotek?
Bokhandel.
– skönlitteratur eller facklitteratur?
En knapp vinst för skönlitteratur.
– hundöron eller bokmärke?
Föredrar bokmärken, men tappar alltid bort dem så jag gör hundöron.
– ljudböcker eller vanliga?
Vanliga.
