Jag köpte in ett ex av Karolina Ramqvists ”Flickvännen” till min skola för att vi (jag) funderade på att ha den på en litteraturlista. Paketet kom igår och när jag packat upp började jag bläddra lite i den, ett tag sen jag läste ju, ville bara kolla. Och sen, tre sidor senare, den här känslan av att jag måste börja från början och läsa allt ordentligt. Eller verkligen måste läsa ordentligt. Shit, vad bra den är! Vad jag gillar hur Ramqvist skriver Karin och John och alla hennes funderingar och rationaliseringar och erkännanden kring deras livsstil och vad hon är rädd för och vad hon egentligen vill. Och stilen, dialogerna! Det var för den jag tänkte på boken till vår litteraturlista, för allt det krispiga och fräscha in i minsta detlaj.
Sträckläste ”Flickvännen” från pärm till pärm igårkväll.
Om ni inte gjort det, så stort tips.
Vi har massa Ramqvist i vårt arkiv här också. Ett stycke måndagsmöte. JoÖ har skrivit om ”Flickvännen”. Sen en mejlkonvo mellan mig och JoÖ om kommentarerna på hennes text där bland annat några män krävde att Ramqvist skulle ta avstånd från kriminalitet. Något som inte direkt brukar krävas av manliga författare ju.
4 kommentarer
Den är suveränt bra. Hur hon beskriver tomheten, och allt som bubblar under ytan. Garanterad omläsning här oxå. =)
Älskar den här boken! Fick den i min ägo på en bokrea för något år sedan och det är en av de få böcker jag känt ett behov av att läsa två gånger. Den är ju så härligt skriven att tråkigaste vardagsdetalj blir ett spännande äventyr. Tänk om man kunnat få läsa den i skolan.
Jag gillade den också jättemycket. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Den verkar ju så enkelt skriven… Just det vardagliga, tomheten, rationaliseringarna…
[…] Så jag belönar mig själv med läsning mellan varven. Igår läste jag ett annat inlägg på bokhora.se om boken ”Flickvännen” av Karolina Ramqvist. Johanna Lindbäck tycker att den är så […]