”När jag lät dig gå” – Gayle Forman

”När jag lät dig gå” är fortsättningen på ”Om jag stannar” som kom för några år sen, och som precis släppts i pocket.

I nya boken får man följa Adam, Mias kille. Rättare sagt, hennes fd kille, för ”När jag lät dig gå” börjar tre år efter ”Om jag stannar” och Mia och Adam är inte alls tillsammans längre. Han är numera en mycket, mycket känd rockmusiker med sitt band Shooting star och befinner sig i New York för att göra lite press och en sista grej inför kommande albumet. På kvällen ska han och bandet flyga till London för att starta sin turné. Adam bor annars i LA och har en mycket, mycket känd skådis-flickvän.
Dagen går dåligt för honom, och Adam känner att han bara inte pallar att åka iväg med bandet redan. De började som vänner men sen han som sångare och låtskrivare fick allt fokus är det inte bra mellan dem. Hans manager fattar att det är bättre att låta honom få ett dygn ifred i NY först.
Och det här dygnet… Av en slump går han förbi en affisch och ser att Mia ska spela en cellokonsert samma kväll, och han kan inte hålla sig från att gå dit. De har inte haft någon kontakt på dessa tre år. Han drar på sig en mössa (klassisk undercover ju) och sitter längst bak för att inte bli igenkänd, men när konserten är över, den är magisk, får han ändå ett meddelande om att hon vill träffa honom backstage.

Jag gillade ”Om jag stannar” men jag gillar ”När jag lät dig gå” ännu mer! Bort med gråtmanipulationen som bara väntar på i ettan och in med hela mixen av känd rockstjärna (den typen som kan få en hel tunnelbanevagn i coola NY att börja viska), Adams liv, hans saknad efter Mia, varför det tog slut och hur han tacklat det de senaste tre åren. Jag läste den i princip i en sittning, och det var fint och sorgligt och roligt om vartannat. Man känner mycket i den här boken; ilska, glädje, lesshet och sorg.
Det blir så intressant med den stora kontrasten mellan allt det som är på låtsas i Adams liv (kändisskapet) och som han håller upp för att skydda sig mot intrång, och det som är på riktigt och kan skada honom. De korta låtcitaten från bandets mest kända skiva tex som inleder vissa kapitel och som avslöjar det han aldrig säger till någon längre om Mia. Inte ens till henne först.
I hans återblickar får man också följa henne på håll, och sen kommer hon in mer efter konserten. Hennes liv som klassisk cellist är ju ganska annorlunda än hans.

Jag är oftast skeptisk till oplanerade uppföljare som mest verkar bygga på framgång och public demand, men men den här är jag bara jättenöjd att Gayle Forman skrev den. En väldigt bra sak till men den är att den står på egna ben. Man måste inte ha läst ettan för att njuta av ”När jag lät dig gå”, utan det är bara att hoppa rätt in och ändå få med sig allt. Sånt är bra. En finfin crossover. Utspelas i finfina NY en sommarkväll. Rekommenderas hjärtligt!