”Jag trivdes med känslan det gav mig att kliva in och ut ur bilar, att köra bil, att anlända till platser med bil. Det var något som passade in i mönster, som doftade lyckliga barndomar och sommarutflykter, familjeliv och villaträdgård. Blotta ljudet av bildäck mot grus, en bildörr som slår igen – jag tänker mig att det sker i skymningsljus, en lite kylig kväll, kanske i september – det ljudet bar alla de känslor jag ville måla på mitt liv.”
Åh, Sofia Nordins nya ”Gå sönder, gå hel”! Den!
Det är två kvinnor, Lena och Anna, som berättar växelvis. Lena tar sin tvillingssysters spädbarn från en familjesammankomst och går iväg. Rymmer med barnet. Anna är i full färd med att skapa sig en normal och perfekt tillvaro med man och barn. Hon går noga till väga för att inget ska sticka ut och väcka uppseende. Allt ska vara tipptopp normalt. Under tiden kämpar Lena med att ta hand om bebisen, ge den mat, hitta sovplatser, överleva.
Och som läsare följer man dem bägge med en obehagligare och obehagligare känsla i magen för varje sida. Det ligger något bakom, det finns mer, men vad?
Jag tänkte på Sara Kadefors ”Borta bäst” om Sylvia som bor i en bil fast hon inte ”borde”. Sofia Nordins roman är ganska lik den. Inte lika mycket konsumtions/samhällskritik som Kadefors alltid får in i sitt briljanta driv, men skildringen av en människa som borde vara någon annanstans men som kämpar för att hålla sig kvar här och nu. Lenas historia är väl mest spännande i fråga om hur ska det gå, men jag älskar Annas delar. Det är så bra hur hon minutiöst eftersträvar normaliteten. Tex citatet ovan om bilar. Tänker inte ni så? Jag har ingen bil själv, så kanske är det därför det väckte sån respons hos mig, men exakt så där är det ju! Bilankomster är klart mycket bättre och liksom större i livet än kommunal transport-ankomster.
Tycker det här är en perfekt liten bok. Med liten menar jag inte liten som i ’klappa på huvudet’, utan att den är rätt snabbläst, ingen tegelsten i fråga om sidantal, har en tydligt fokuserad spänningshistoria, och ändå rymmer den mycket. Inte minst Sofia Nordins bra detaljöga som man känner igen från hennes ungdomsböcker. Fint! Eller, ja, ruggigt.
3 kommentarer
Åh, en bok jag verkligen ska se till att läsa!
Jag tyckte att den var väldigt bra, men obehaglig. Avsnitten där Anna ska ”skaffa vänner” och reflekterar kring att alla andra verkar spela en roll också är helt briljanta.
Ja, verkligen! Gillar alla de där små sakerna och undringarna.