Det är flera bokbloggare sista tiden som hoppat på ”The tiny wife”-tåget efter Pocketshop-Bias promotande. Jag var på bibblan och hittade en annan av Andrew Kaufman, ”All my friends are superheroes”. Har hört om den med från olika källor att den ska vara rolig.
Jag tyckte inte att den var det. Den var som bara ingenting. Läste den på en flygresa hem i fredags, drog inte på munnen en enda gång, kände mest ”men bli klar nu då”. Och det blev den ju snabbt för den var tunn.
Jag har alltid svårt för böcker som ska vara ”roliga” även om den här förmodligen inte uppfattas som gapflabbig, hahaha-humor, utan lite mer cynisk. (Eller vad vet jag förresten? Folk kanske gapskrattar som galningar åt den?) Men liksom rakt upp och ner ”rolig”, nej tack. (Tänk ”Hundraåringen…” tex. Kommer inte att läsa den.)
Andra stora no-no:s i fråga om baksidestexter är följande för mig: alla slags varianter av dråplig och humoristisk, skröna, fartfylld/hisnande, glamour, familjesaga eller något som pågår i flera generationer, 20somethings, shopping, skor, mr Right, historisk, baserat på en sann historia, en äldre människa som ser tillbaka på sitt liv, livspussel, övernaturlig.
Vad som däremot ofta är alldeles underbart är: livskris (gärna en skilsmässa om katten själv får välja), olika sorters sorg, svart/cynisk humor, coming of age, litteraturprofessor eller kritiker eller författare eller konstnär, samtida, stillsam, 30somethings, 40somethings, vardag, realistisk.
Sen finns det vissa miljöer som är extra svåra att motstå: Norrland, New York med omnejd (inkl upstate NY), New England, Norge, Stockholm och gärna med dess södra förorter eller överklassiga Östermalm och Djursholm, beach houses, universitet, internatskolor, Island, Japan.
Har ni någon önskelista?
5 kommentarer
[…] Johanna listar vad hon tycker är alldeles underbart i […]
Åh, jag har ingen önskelista att komma med, men jag älskade den här boken. Inte för att den var rolig (jag kommer faktiskt inte ihåg den som rolig i första hand) utan för att den är så himla fin, en bok som man blir lite lyckligare av liksom. Tycker jag iaf. :)
Känner igen detta att jag går igång på vissa ord medan andra får mig att backa. Till de sedare hör vampyrer, mysticism (med Marie Hermansson som enda undantag!), från andra världar, fragmentariskt poetiskt språk.
Står det däremot något om Norrland, Frankrike, gärna släkter och flera generationer går jag igång. Humor á la Echenoz eller McEwan därtill och jag tar den direkt!
[…] är bokbloggarsfärens bästa vän. När nu både Johnna L och Bokbabbel skrivit om vilka baksidor som lockar och vilka som inte gör det kommer här min […]
Jag vill ha böcker som man mår bra av att läsa. Jag klarar inte av om böcker är sorgliga. Tårarna rinner och jag kan inte släppa det utan går och är ledsen i flera dagar, över en bok. Sen finns det böcker som inte alls är ”min sorts böcker” men som jag ändå tycker mycket om. En sådan bok är Det här är allt, av Aidan Chambers.