Jag har läst Melina Marchettas fantasybok ”Finnikin of the Rock”. Super-fantasy som i kartor (ett dåligt tecken för mig när en bok börjar med kartor), massa massa backstory med olika rikens historia, karaktärer som sitter vid lägerelden och berättar gamla minnen som har blivit myter och… gaaah. Kort sagt, allt som jag inte gillar i fantasy fanns det plenty av här. Det enda som saknades var ett par sånger på tjugofem verser var, men precis allt annat fanns med, jag lovar.
Det jobbigaste är att det ska bli en trilogi. (Såklart. Är det något som inte blir en trilogi i dessa dagar?) Det är två delar kvar. Den tredje ska komma 2012. SÅ länge alltså tills hon börjar skriva på realistiska böcker igen, om hon nu gör det. För nej, inte ens att det var Marchetta kunde lyfta den här super-fantasyn för mig. Alldeles för lite av den fantastiska Marchetta-känslan och alldeles för mycket vadmal, prinsessor och pilbågar.
Jag fattar inte varför hon ska slösa sin tid på det här?! Trehundra händelser och komplicerade förhållanden mellan länderna och sympatier hit och dit och ett persongalleri som expanderar hela tiden och ärligt, you lost me at hello. Det blir aldrig någon fördjupning, jag tror inte att karaktärerna lever (som jag alltid gjort förut). Om man har skrivit Jellicoe, Francesca och Piper, varför ger man sig på detta? (I en himla trilogi?) Det är alltså inte bara det att det är en fantasy och att jag inte gillar den genren allra mest som är problemet, utan främst att det känns så lite som en Marchetta-bok. Om hon hade skrivit om några liknande Jonah och Taylor eller Francesca och hennes gäng fast de strosat runt i vadmal – helt okej! Men i Finnikin saknas den där magin. Ja, jag tror inte ens jag kommer läsa del 2 och 3. Då förstår ni.
En tröst i denna bedrövelse var dock att om man följer titellänken ovan till australiensiska Penguin så har de i vänsterspalten lagt upp två korta filmer med henne. En om Finnikin och en om henne i stort. Bra! Och om man kollar på sidan till ”Piper’s son” där så finns det en film om den med.
Till sist, jag har fått lite mer siffror till den där Jellicoe Road-rapporten jag försökte göra. Cirka 200 ex har sålts på adlibris sen i april. Tufft!
8 kommentarer
Ett av dem har jag köpt. Thanks to you. Men jag har bara kommit ungefär 5 sidor. Blir avbruten av mina kära barn hela tiden. Hela tiden.
Åh, så mitt i prick du träffar med dina beskrivningar av allt som gör att fantasy bara inte är min genre. Men vad synd ändå, jag hade när som helst kunnat göra ett undantag från inte-gilla-fantasy-principen för en Jonah med pilbåge och vadmalsbrallor!
Ha, ha, jag som inte var sådär nöjd precis med ”Jellicoe”, kommer säkert att gilla den här. Måste prövas!
Men du har väl något oläst kvar av hennes tidigare produktion? Debuten Looking for Alibrandi, t.ex? Jag har läst den nu (och börjat på ett blogginlägg som aldrig blev färdigt – det kom så mycket sommar emellan). Den är en bookcrossingbok dessutom, så jag skulle gärna låta den gå vidare till dig eller nån annan – helst innan jag flyttar hem igen i slutet av augusti, så har jag en sak mindre att packa med mig. :)
Har den hemma, oläst, men mkt snällt med bookcrossingerbjudandet. Du får hitta ngn annan! Det borde förhoppningsvis inte vara så svårt med tanke på kvaliteten.
Jag har precis läst ut ”Jellico Road” och har den där känslan av att jag inte vet hur jag ska kunna läsa någonting annat efter den här. Jag är alldeles förälskad! Dessutom har jag lyckats inspirera två vänner att beställa hem den även de. Tack för ett fantastiskt boktips! :D
Varsågod! (Du kan tex fortsätta med Francesca. Också himla fin om än inte lika komplex i sin historia som Jellicoe, men känslan, ååh.)
Jag har också köpt en på adlibris efter tips av dig! Fick den förra veckan och började läsa nu i helgen, men tyvärr är den alldeles för snart slut. Jag försöker skjuta upp de sista 50-sidorna nu, men snart går det inte längre!