Lite drygt 100 sidor in i Henrik Berggrens ”Underbara dagar framför oss”: Jag frustar, spritter som en kapplöpningshäst. Bråttom. Jag struntar väl i Palmes farfarsfar! Eller i släkten på hans farmors sida. Eller någon farbror som dör ung.
Det är Palme jag vill åt!
Detta evinnerliga gissel med biografier, något som ännu endast Carl-Johan De Geer har förstått. Man behöver inte redogöra för släktens tidevarv. Det går bra att skriva ändå. Helst som Berggrens förord lovar så mycket fint (det är välskrivet, det här första, men då jag så nyligt läst en annan Palmebiografi så har jag hans bakgrund klar) som jag längtar läsa.
7 kommentarer
Jag håller också på med den (årets julklappsbok) och tycker efter ca 250 sidor att jag fått reda på en hel massa saker som jag inte visste att jag behövde veta som inte handlar om Palme själv. Jag tycker att boken är bra, men lite omständig med allt runt omkring
Jag skulle bli väldigt besviken om släkten inte redogjordes för i en biografi, det är lika självklart som att det finns minst en död kropp i en deckare. Det är människorna som gått före oss som i stor utsträckning gör att vi är de vi är.
mimmimarie: Jag håller med – det gäller dock att anpassa längd och mängd här. Otroligt viktigt tycker jag. Plus att det går ganska bra utan släkten också. Jag läser mycket musikerbiografier och där finns nästan aldrig det här förfädersnacket med, åtminstone inte i så stor utsträckning. Det funkar ändå! Jag tycker att i synnerhet Palmes farmor och farfar är viktiga för historien, men jag är tveksam till nästan 100 sidor.
oh no, ska just påbörja palmebiografin.
liksom du läste jag också de geers bok med stort nöje, där en del av nöjet var att klappa det taktila omslaget. tänk att färg och form på mönstren är hans klassuppror : )
btw tror jag de är de geer som har en hel bokhyllevägg med hyllmeter efter hyllmeter av ’pulp fiction’-titlar med röda ryggar!
Jag la faktiskt ifrån mig boken för att förfädersbörjan var så lång. Det är intressant såklart och jag förstår Berggrens tanke att visa vilken bakgrund Palme kom från. Som samhällsvetenskaplig bok tycks den alltså inte vara så tokig, men som okynnesläsning orkade jag inte med den. Ska bli spännande att läsa om du gillar resten.
Ja, visst är det störande när det snöas in för mycket på avlägsna släktingar. Är det inte särskilt biografier över politiker eller ”viktiga” intellektuella personer där man får för sig att det ska med massvis fakta om gamla släktingar?
Hoppas boken artar sig och kommer till skott någon gång
[…] är det dags för Trött-Tofflan att tandtråda och borsta tanden innan hon kryper ner en stund med Palmebiografin. Snäll vän, Jerry, som gav den till mig i julklapp! Jag hoppas att han har uppfattat hur mycket […]