Det svenska bloggtipset är Arga bibliotekstanten som jag hittade för någon vecka sen. I början när jag läste var det mest fnissigt med märkliga personer och konstiga frågor och sånt. Men ju längre bakåt man går desto tydligare blir det att detta borde vara required reading för alla politiker som ska in och peta och ändra i biblioteken. För vet ni vad, det är inte bara sunda, friska människor som kommer till bibblan för att låna böcker eller läsa tidningar idag!! Det är också massa marginaliserade typer, mer eller mindre psykiskt sjuka eller drogberoende eller hemlösa, eller allt i en kombination, som söker sig dit. Precis som ungdomar och barn som inte har någon annanstans att vara. (För vidare läsning, googla tbanebiblot i Bredäng och dess problem.) Jag vet, CHOCKEN. Herregud!!
(För vidare läsning, se numret av ”Vi LÄSER” där Björn af Kleen skriver om hur Nackabiblioteken jagar utlåningssiffror för det är det som ligger till grund för deras budget och personalstyrka. Hur många böcker tror ni psykiskt sjuka människor lånar?) En klar ögonöppnare.
Det norska bloggtipset är Cappelen Damms nystartade Förlagsliv där massa personer som jobbar på förlaget i olika funktioner och flera av deras författare skriver. Förlagsbloggar är ju inget nytt, men den här verkar så ambitiöst tänkt och de har en redaktion och det är många involverade = stor chans för att den kan fyllas av intressanta inlägg under lång tid. Gillar också fokuset på förlag från insidan, jag tycker alltid det är spännande att höra hur de jobbar och vad de gör.
19 kommentarer
Arga bibliotekstanten är fantastisk. Ärlig, frispråkig och både rolig och tragisk.
Jag är psykiskt sjuk, jag lånade massor av böcker förut. Nu köper jag dock det mesta jag vill läsa.
Jag menar inte psykiskt sjuka i allmänhet utan de som för ngr år sen kanske skulle ha haft plats på stödboende etc men som nu får klara sig själv och inte riktigt gör det. Såna som inte har nånstans att ta vägen. Inte heller menar jag att alla som missbrukar hänger på biblona och härjar om jag ska fortsätta med brasklapparna.
nej jag förstod det, dock blir det alltid lite knasigt att bunta ihop folk sådär.
Jag tycker ”Arga..” bara presenterar billiga elakheter om utslagna människor. Inte ett dugg roligt, bara empatibefriat. Från en som också varit psykiskt sjuk och sökt värme på biblioteket.
Jag älskar ”Arga”! Jag tycker hon skriver roligt OCH bra. Det förekommer ju inte så ofta därute i bloggvärlden faktiskt…
Jag är själv bibliotekarie och jag förstår hur lockande det är att både läsa och skriva en sån blogg som ”arga” har. men jag tycker för den skull inte det är rätt. Vi ska värna om biblioteket som en plats för alla, det finns nog med folk som ifrågasätter detta, vi behöver inte göra det själva.
jag har tusen historier om märkliga låntagare men för den skull har jag inte rätt att skriva en blogg om det.
Hon har lika stor ”rätt” att göra det som du har att låta bli. Kizzie är inte min cup of tea, men kunde inte bry mig det minsta om vad hon väljer att skriva om.
Arga skriver dessutom mest om vanliga gnällspikar som tjafsar om obetydliga saker som t ex kopiorna för 2kr och låneavgifter och som tror att du är deras betjänt som ska lyda minsta vink för ”kunden har alltid rätt”. Dessa är knappast utsatta människor hon talar om.
Tack Johanna, jag uppskattade tipset. Jobbar själv inom serviceyrket och känner igen människotyperna hon beskriver enormt. Vissa behöver get off their high-horses.
Lennart: Kan inte du förklara dig närmare, istället för att komma med ett drygt ”detta vet du inget om” påstående.
Naturligtvis kan jag det. För ett antal år sedan jobbade jag som socialbibliotekarie med bland annat uppsökande verksamhet där jag besökte olika typer av inrättningar och boenden för personer som hade svårt att ta sig till biblioteket, eller som av andra orsaker inte kom till biblioteket. Vi ordnade även visningar av biblioteket för olika ”marginaliserade” grupper. Det rörde sig då om personer med exempelvis psykiska handikapp, men även grupper bestående av personer med missbruksproblem, som kom till biblioteket med personal från socialförvaltningen. Många av dessa kommer fortfarande till biblioteket. Vissa lånar böcker, skivor eller tidskrifter medan andra läser på plats, lånar datorer eller bara cirkulerar. Men därutöver tillkommer även för oss ny personer med funktionshinder, fysiska eller psykiska, som vi inte tidigare varit i kontakt med. Det rör sig då ofta om personer som har eget boende men med jämna mellanrum har kontakt med personal från socialförvaltningen (jag har goda vänner som jobbar där). Även dessa kommer till biblioteket för att låna media från vårt bestånd. Alla lånar naturligtvis inte med sig något hem, men många gör det.
Min reaktion på Johannas blogginlägg är självfallet medvetet konfrontativ. Jag tror naturligtvis inte att hon menar så illa som det verkar, och bloggen som forum skall tolkas och förstås utifrån dess egna förutsättningar. Men med tanke på att att Bokhora har ett tämligen stort upptagningsområde så kan det vara på sin plats att tänka över hur man väljer att formulera sig när man uttrycker åsikter om viktiga och/eller känsliga ämnen.
Jag är förvissad om att Johannas intentioner är de bästa.
Så med din terminologi, vad skulle vi kalla den grupp av människor som jag menar och som du förstår att jag menar? Om jag säger ”psykiskt sjuka” så är det ju risk att alla från såna som har varit utbrända och vidare känner sig utpekade, så det går inte. Om jag säger ”missbrukare” så kanske de som tycker att de tar några glas för mycket på helgerna och har jobbigt med det känner sig utpekade. Och så vidare. Om jag säger ”stödboende” så är det säkert också fel. Hur specifik behöver man vara för att ingen ska känna sig överkörd?
Läs den här texten med lite sans. Vad går den ut på? Att tipsa om en blogg som skildrar verkligheten på bibliotek. Är jag ute efter att kränka några marginaliserade grupper? Nej. Är jag ute efter att döma hur bibliotekarier sköter sina jobb? Nej.
Föraktfullt och obildat! Som bibliotekarie med många år i yrket förfasas jag över de grova generaliseringar som kommer till uttryck i blogg-inlägget.
” …inte psykiskt sjuka i allmänhet utan de som för ngr år sen kanske skulle ha haft plats på stödboende etc men som nu får klara sig själv och inte riktigt gör det.”
Det där vet du bevisligen absolut ingenting om. Vänligen, yttra dig inte om sådant du inte känner till.
Jag hoppas att du i ditt användande av ordet ”typer” syftar till typer i betydelsen kategori och inte i talspråkligt värderande syfte.
Dessutom är det intressant att du använder dig av ”brasklappar” i stället för att förklara dig specifikt. Det avslöjar mer än många tror.
…och bra Mia och Ida att ni reagerar på Arga bibliotekstantens oempatiska sladder.
Här ett till inlägg i samma ämne:
http://peterals.wordpress.com/2010/12/10/gastbloggare-siska-humlesjo/
men jag förstår inte hur ”arga” och Siska (som skrivit inlägget du länkar till) kan kopplas samman. Siska skriver om en biblioteksvardag där alla de som inte får plats på andra ställen ska samsas medan ”arga” hänger ut dem som inte klarar av det. Det är en så stor skillnad, vilken sida man ställer sig på.
jag arbetar själv på folkbibliotek och känner igen mig i det Arga skriver om – ja jag känner igen mig i nästan varje inlägg. Jag älskar hennes blogg för den visar att biblioteken inte är ett ställe där vi går runt och myser bland böcker hela dagarna. Många, och då menar jag MÅNGA, verkar tro det med tanke på att den vanligaste reaktionen på svaret ”jag är bibliotekarie” när någon undrar var jag jobbar är:
”åååååh vad myyyyysigt. Jag skulle också vilja läsa böcker hela dagarna”. Eeeeeh?
Jag funderade på om jag skulle ge mig in i den här debatten eller inte. Med tanke på att jag åtminstone delvis är inblandad vill jag i alla fall ge min syn på saken.
Du som säger att jag är föraktfull och empatilös har inte läst på ordentligt. Jag skriver med glimten i ögat och driver med allt och alla, inklusive mig själv. Men jag har aldrig, aldrig skrivit nedlåtande om människor som har det svårt. Däremot har jag skildrat mina möten med olika personer, kanske skojat till det lite. För man måste kunna skratta åt eländet ibland, för att orka…
Hänger ut någon gör jag inte heller. Jag beskriver ingen i detalj, och ändrar här och där för att ingen ska kunna identifieras.
Biblioteket är en viktig mötesplats i samhället där alla är välkomna, det är viktigt. Men man måste få ha rätten att skildra verkligheten som den är, på gott och ont. Jag är inte representant för alla bibliotekarier och har aldrig gett mig ut för det, jag är jag och skriver om mitt liv och mina tankar.
Så får vi ju inte heller glömma att även ni som arbetar inom bibliotek (och andra serviceyrken) också ska bemötas respekt. Detta vet jag av egen erfarenhet sker mer sällan än man skulle önska. Det är viktigt att få ventilera på något sätt, och jag tycker att du gör det med stor humor och charm. Många påpekar att du skriver negativt om folk, men lika ofta skriver du om positiva och söta människor du möter. Din blogg är jättebra och du har ett fantastiskt språk.
Jag gillar Arga och upplever varken hennes blogg eller det här inlägget som särskilt stötande, men jag kanske är okänslig. Och ingen av skribenterna pratar väl om att stänga ute människor från biblioteket? Istället ser jag bloggen som en välbehövlig motvikt till mysbilden som SG skrev om ovan och en inblick i en del av biblioteksverkligheten.
Den är inte obligatorisk läsning på BHS vad jag vet, men en påminnelse om att det inte bara är IKT som behövs utan även viss social kompetens och tålamod.
Och så är tantbloggen underhållande, inte att förakta. Men, som jag upplever det, inte på ett sparka-på-dem-som-redan-ligger-sätt. För det är sällan kul.
[…] senaste dagarna har jag diskuterat bloggen arga bibliotekstanten hos bokhora. Behöver lite större utrymme för att förklara vad jag menar eftersom jag var lite väl […]