Elegant crime – jag tycker faktiskt att det är mycket elegant, det Denise Rudberg levererar kring sin något äldre, men ändå så vitala, deckarhjältinna Marianne Jidhoff. Dags för del två i serien: ”Två gånger är en vana”.
Fortfarande får vi alla härliga överklassmarkörer som är Denises kännetecken, men nu med en liten kriminalhistoria som extra twist. Marianne har fortsatt med sitt arbete tillsammans med en specialenhet inom polisen. Mysige kriminalaren Torsten Ehn (när ska han o Marianne få ihop det egentligen?) och hårdkokte polisen Augustin är Mariannes främsta vapendragare. De passar bra ihop tycker jag. Eva von Dies gör en cameo också i den här boken som berör både kvinnomisshandel och konservativ kvinnosyn inom den svenska maktsfären. Investmentbolaget Chinese Wall råkar ut för ett tungt bakslag när en av deras delägare hittas mördad. Varför? Är det kvinnorna i hans liv, den gamla och nya hustrun som man kan misstänka eller går anledningen att söka i hans arbete? De övriga delägarna i Chinese Wall gör inte särskilt mycket för att bistå polisarbetet. Men Marianne, Torsten och Augustin hittar sina egna vägar fram till lösningen på mordgåtan.
Och så är det jul och nyår – det finns väl knappast några elegantare miljöer att skildra överklassen i? Tänker jag. Marianne verkar också ha ledsnat på sin älskare som hon skaffade sig i den första boken, när plötsligt något mer eldfängt dyker upp. Samtidigt så kommer också problematiken kring hennes numera döde, dåförtiden notoriskt otrogne, äkta man upp igen. Vi får mer bakgrund, mer kött på benen kring den historien. Och mer av Mariannes tre barn denna gång. Är så förtjust i hon skräddardottern, älskar att läsa om ateljén och tyger och vackra klänningar på det där sättet som allenast Denise klarar av att skriva här i Sverige.
Plus att jag verkligen tycker om draget att låta en kvinna 55+ bära huvudrollen. Det görs inte många sådana roller, vare sig i litteraturen eller i det verkliga livet. Det är uppfriskande! Ett sexliv, ett yrkesliv, ett spännande privatliv. Många känslor utanpå huden. Inte bara maka och mor. Inte bara en biroll. Utan huvudrollen. Marianne Jidhoff.
Vi har ju ofta pratat om att Denise Rudberg har varit så bra i sina ungdomsromaner, men jag tycker hon levererar med klass även på tantsidan, jodå. Jag tycker att hon har hittat hem. Ungt och gammalt är paradgrenarna.
(Jag slår vad om att JohL kommer gilla den här boken, för GUD så mycket gott de äter hela tiden förresten, det och så all den där övriga lyxen med fastigheter och dyra kläder och allt det där, hon kommer gnugga händerna av förtjusning)
10 kommentarer
Ja, vi måste ju byta böcker så fort det går! Du får ”Anna och Mats” och jag får Denise. Vi båda kommer bli nöjda, lovar.
Visst är den härlig! Jag ser redan fram emot nästa bok.
Jag fattar bara inte hur ni kan hylla detta! Jag läser allt som oftast böcker efter tips från er och i princip alltid är jag lika förtjust som ni. Men så började jag på Ett litet snedprång. Och tyckte att den var supertråkig! Dåligt språk, dessutom. Och då kan jag villigt erkänna att jag kan tänka mig att läsa det mesta i deckarväg och inte har några ovanligt höga krav. Men, ”elegant crime”, nej tack!
Det är ju inte direkt för deckarintrigen man läser. Eller åtminstone inte jag. Jag tycker att vi bara har ett fåtal riktigt duktiga chicklitförfattare i Sverige och Denise är en av dem. Tycker det är vanskligt att ställa genrer mot varandra, kollar hellre inom samma och jämför!
[…] Det var härligt! Träffade på mysiga Denise Rudberg och gav henne boken. Hon tackade för recensionen på […]
[…] mer: Norstedts, Adlibris, Bokus, Bokhora, Dagens […]
Hej!
Helt fantastiskt bra bok, men Denise måste nog vara en av mina favorit chicklitförfattare :)
Däremot skriver du att ena delägaren för Chinese wall hittas mördad, men de stämmer ju inte – han är ju ”bara” svårt misshandlad – eller misstar jag mig då?
Helt sant Anna! Big mistake från min sida!
[…] Ett urval andra bokbloggar som skrivit om boken är: Feministbiblioteket, Bokbrus, Bokmalen, och Bokhora. […]
Jag tycker inte alls om Denises chit lit-böcker men överraskades av ”Ett litet snedsprång”. Här visar hon prov på bättre språk och trovärdigare monologer. Det är mer flyt i storyn och intressantare parallellhistorier än i hennes tidigare alster. (Önskade dock ett villospår, men man kan inte få allt)
Hon fångade personligheterna på ett fint sätt och jag ser fram mot ännu mer grävande i huvudpersonernas liv och medvetanden i resten av serien.