Jag är med i två bokcirklar och det är inte ofta som jag kommer till träffarna utan att ha läst klart boken. OM det blir så är det oftast för att jag ogillat så mycket (hej pekoralfesten ”Boktjuven”!), men nu senast blev jag sen av andra orsaker. Och det var en jäkligt tjock bok. 628 sidor. Som jag helst skulle trycka på två kvällar. Yeah…
Tegelstenen heter ”De obotliga optimisternas klubb” och den är skriven av Jean-Michel Guenassia.
Så här tänker jag i allmänhet om böcker över 450 sidor: varför??
Så här tänker jag om tegelstenar som bokcirkelsval: nej och bara nej. Vi gör det inte.
Men nu var det en nytt tillskott i cirkeln som valt och hen hade väl inte så bra koll på längd och oskrivna regler, så det blev den där.
Jag satte igång.
Första kapitlet var supertråkigt. Hade jag varit redaktör hade jag lätt strykit hela för maken till dålig romanbörjan… Resterande 140 sidor som jag hann läsa var sådärtråkiga. En man berättar om sitt liv i Paris med början 1959. Nej, det är inte uttalat en självbiografisk bok, men det känns så.
De andra som läst nästan hela sa att de saknade ett fokus, att få fatta vad som var vitsen med allt. I mitten av boken hade det kommit ett ganska tydligt avslut men sen hade historien bara fortsatt rulla på. Konflikt, röd tråd, poäng? Njet. Typ samma känsla som jag snappat upp på mina 140 sidor.
De frågade om jag var sugen på att fortsätta läsa efter jag hört diskussionen, och inte så jätte, va? Det är dessa 628 sidor utan tydliga konflikter och utan dramatisk kurva, och framförallt att det är en man som har författat allting. S-å-å typiskt män. Lalla på och bre ut sig. ”Jag har rätt till det. Ni vill säkert läsa, va? Jag kör på i ett par hundra till, okej? Alla vill ju höra mina tankar, det vet jag.”
Nej, jag hatar inte alls män, och ja, jag vet att jag har prisat Knausgård och Norén som har skrivit tegelstenar båda två. Men de kunde skriva. De romanerna började inte assegt för att sen fortsätta utan riktning. Den här Guenassia har inte alls samma skicklighet. Så det jag blir provocerad av är väl egentligen att ingen har stoppat honom på sidan 300. Och att ingen strök de första usla 10 sidorna eller bad honom skriva om så himla mycket.
Jag tänker att det är för att han är en äldre man som allt det händer. Att han gör det, och att det går vägen. Jag tycker det är så förmätet. Det är exakt som att 18-åriga killar gravt överskattar sin körförmåga när de fått körkort, och att män överdriver sina färdigheter när de söker nya jobb, medan vi kvinnor tänker ”men inte kan ju jag…”.
Att bre ut sig i 628 sidor med en icke-existerande handling? Men please. Nej, det funkar inte för den här kvinnan. Blir raka spåret till Myrorna med ”De obotliga optimisterna”.
29 kommentarer
Läste årets mest entusiastiska recension av denna bok. Varför litade jag på Mats Gellerfeldt, vi tycker ju aldrig lika? Boken var urtråkig, saknade fokus. Jag tuggade mig mödosamt igenom alla dessa mansskildringar. Kvinnor finns knappt i boken och gör de det är de elaka eller bisarra och helt sedda ur ett diffust manligt perspektiv. Gav boken vidare till en manlig schackspelare. Han kanske (???) kan gilla den.
Du, jag läste en översvallande recension av en annan manlig kritiker och han önskade sig 200 sidor TILL på den! Det är sant! Herreminje.
En av de mest uppmärksammade franska böckerna de senaste åren, dessutom flerfaldigt prisbelönt.
http://fr.wikipedia.org/wiki/Jean-Michel_Guenassia
”Jag kan bara anbefalla ”De obotliga optimisternas klubb” till läsning, skriver Mats Gellerfelt. ”
SVD
”PER WIRTÉN blir euforisk av Jean-Michel Guenassias roman.”
Expressen
””De obotliga optimisternas klubb” är en varm och klok, humoristisk och humanistisk, stilsäker och oavbrutet fängslande roman med en rad färgstarka, mestadels tragiska livshistorier ur Europas 1900-tal”
GUN ZANTON-ERICSSON Corren
”De obotliga optimisternas klubb är idealisk läsning för lättrörda femtiotalister med frankofila tendenser. Men borde uppskattas av läsare i alla åldrar, som gillar välskrivna berättelser med autentiska detaljer. ”
Kajsa Öberg Lindsten GP
”Det är svårt att acceptera att detta är en debutroman; Guenassia känns redan som en väletablerad författare med många romaner bakom sig. Tankarna går till klassikerna inom genren och det känns inte alls långsökt att även denna bok kommer att betraktas som en modern klassiker inom kort. Jag ser med spänning fram emot Guenassias kommande verk. En stjärna har fötts. ”
Rebecca Finnberg HBL
Stefanie, och? Du svarar ju sällan eller aldrig på kommentarer men vad är vitsen med att posta alla dessa rec-utdrag som du gillar att göra när jag inte gillar en bok? Är det för att visa att vi tycker ”fel”? Att visa att andra tycker olika?
Så där är det när man får lära sig att ordbajsa i skolan… hatar långa böcker som dessutom är dåliga! Korta böcker har en tendens att vara för korta men hellre en kort bra bok än att det hade blivit en lång tråkig bok :)
Det var hårda ord.
Hårda ord, men spännande analys, intressant på alla sätt!
Har läst Boktjuven (som du tydligen inte gillar?!) med min 9:a och det var en del pust och stön över att den var sååå tjock men maken till översvallande bokanalyser och ”tycka-till” har jag aldrig varit med om. För ungdomar och många vuxna är det en mycket bra bok som ger många tillfällen till diskussioner, reflektioner och jämförelser, som vi nu ska bedöma i skolan :)
Boken som du börjat på ska jag nog låta bli att läsa… det finns så många andra bra böcker att kasta sig över…
Jag läste ut. Och körde läsmetod enligt Åsa Linderborg: strök över de stycken där jag tycker redigering behövdes = ).
HAHAHA…ser framför mig en medelålders man som gör dagens fynd på Myrorna!
Läste knappt 200 sidor i somras och stannade sedan. Får se om jag tar tag i den igen, men blir inte direkt mer sugen nu.
”Det är dessa 628 sidor utan tydliga konflikter och utan dramatisk kurva, och framförallt att det är en man som har författat allting. S-å-å typiskt män. Lalla på och bre ut sig.”
Varför berättar du inte hur du verkligen känner? Wow, manshat 5000. Rent jävla skitsnack, förstås, och där tog jag bort den här bloggen från min RSS-läsare. Vill inte läsa inskränkt trams som det här bajsnödiga inlägget. Om du nu är så könsfixerad tycker jag att du kan börja läsa lite mer litteratur av kvinnor, för det finns gott om ordbajsande kvinnor, vilket borde vara rätt självklart för någon som skriver på en jävla bokblogg.
Patetiskt.
Jag ska svara på en av sakerna du säger som är så här: ”Om du nu är så könsfixerad tycker jag att du kan börja läsa lite mer litteratur av kvinnor, för det finns gott om ordbajsande kvinnor, vilket borde vara rätt självklart för någon som skriver på en jävla bokblogg.”
Då är min fråga: hur länge har du läst den här bloggen, 2 min? Jag läser ju och skriver om MASSOR av kvinnliga författare. En del är ordbajsande, en del är fantastiska. Precis som de manliga jag läser. Och du fick ju dessutom två exempel på långa tegelstenar skrivna av män (böcker som jag har tokälskat), men du kanske inte hann läsa så långt i inlägget innan du fick för mycket av mitt manshat 5000 och storknade?
Nej, sanningen är inte att jag är en manshatare. Det är INTE så jag känner. Men den diskussionen mellan oss, Dakkster, är helt omöjlig, det förstår jag direkt. Så ha så kul på dina andra bloggar.
#orka
Kvinnor kan också skriva långt..och urtråkigt. Läste A Discovery of Witches och blev nästan gråtfärdig när jag i slutet insåg att det kommer en FORTSÄTTNING!585 sidor, borde kortats ner med 150 minst (helst aldrig getts ut alls). No way säger jag, den där serien är inte värd en minut till av mitt liv.
Och jag gillar ändå långa böcker. Under 400 sidor känns onödigt, liksom.
Och när jag ändå håller på, Johanna L, du som läser en del YA, varning för Ruby Red (Kerstin Gier). Ett sort fett NEJ på den. Apmesiga karaktärer, snårig historia och inget swoon alls. Varsågod, jag tog den uppoffringen så du (och alla andra) slipper.
Åh nej, jag som hade höga förhoppningar på den här boken. Den skulle kunna vara så bra!
Men då lämnar jag den åt andra att läsa, tack för att du besparar mig dyrbar lästid.
Det är inte långa böcker som är problemet, det är långa TRÅKIGA oredigerade böcker som är trista. Långa, tjocka, mångsidiga BRA böcker är helt enkelt underbara! Om de så är skrivna av män eller kvinnor.
Okej då, lite lång var den, men jag läste den med behållning. Kul med en flera olika människoöden med tämligen, för mi,g okända erfarenheter, t.ex. om relationen Frankrike – Algeriet Ganska kul skriven så man tar sig igenom utan att bli uttråkad. Läsvärd men ja,den kunde varit kortare.
Bara så att det kommer fram en lite annan ståndpunkt än det tidigare gnället.
Precis min ståndpunkt. Vill man verkligen förmedla något kan man göra det på 300 sidor. Detta till trots ser jag fram emot de 400 återstående sidorna.
Angående manshatet ovan, så är det precis samma mekanism som rasismen: Svepande generaliseringar om medfödda grupptillhörigheter. Pröva att byta ut ordet ”man” mot tex ”somalier”.
Både Boktjuven och De obotliga optimisternas klubb hör till mina favoritböcker. Lite lustigt är det att de som ni Bokhoror ofta skriver en negativ recension om, visar sig vara något som jag slukar med hull och hår och bara dyrkar. Så kan man också läsa era boktips – alltså tvärsom….
:-))
Pia
De känns mycket i dessa dagar men allra mest tänks det.
När jag tänker på den roligaste litteraturföreläsning jag varit på blir det tveklöst en i Lund. Vi skulle avhandla en lång serie tjocka tegelstenar, nämligen Proust och den underbare föreläsaren (som jag för övrigt hade svårt för efter hens totalsågning av Isabel Allende) sammanfattade sin sommar med hela Proust-serien: ”Man lägger boken på en brygga uppslagen. Sen får vinden hugga tag i sidorna och bläddra en, än hit, än dit, och till slut har man sett det väsentliga i dom böckerna.”
– Kanske ska Guenassia ändå tas med det allvaret och läsas så. 140 sidor räcker säkert.
Men ska en läsa något ruskigt bra på temat öst (Ryssland) möter Frankrike vill jag passa på att flagga för Det franska testamentet av Andreï Makine. Den är kortare, typ 250 sidor och en önskar att det aldrig tog slut. Det tyckte också Goncourt-juryn som gav den pris.
Slut på mitt bräkande och utbredande i offentligheten.
[…] Favorit bland andra sågningar: http://bokhora.se/2012/628-sidor-varfor/ […]
Fick hem pocketutgåvan idag och eftersom jag inte läst så mycket om den letade jag såklart efter recensioner vid mina säkra vattenhål. Blev lite ledsen först men så slog det mig att jag gillade Boktjuven mycket så om du och jag har så olika smak, så kanske jag kommer gilla den här :-) ska åtminstone testa ett par hundra sidor.
Ja, läs och återkom!
Nej, men hallå, please, bara så va, jag menar
En recension av recensionen, på recensentens språk.
[…] Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Bokhora och […]
Det här är en av de bästa böckerna jag nånsin läst!
Jag håller med det är alldeles för många författare som använder alldeles för mycket fluff i sina böcker. Det är ju så lätt att skriva idag. Och det verkar som att redaktörerna inte vågar stryka i böckerna. Vet inte hur många gånger jag läst en bok och tänkt att den kunde vara minst hundra(tvåhundra) sidor kortare. Hur bar sig t ex Sjöwall&Wahlöö, Mcbain, Trenter, Sayers, Christie, åt som fick till bra böcker på hälften av det format många deckarförfattare idag använder sig av? Förresten Johanna, gillade verkligen Min typ brorsa!
Åh, tack ska du ha!