”Blå koral” – Louise Boije af Gennäs

Håller inte alls med! Tyckte boken var väldigt bra, längesedan jag läste en bok som berörde mig så mycket. Väldigt sorgligt att läsa om tsunamin, samtidigt väldigt bra skrivet. Älskar att det är så mycket beskrivningar i boken, miljöer osv. Superbra bok! Läs den!

Förstår absolut inte denna recension. Jag har precis gråtit mig genom bokens sista kapitel som på ett oerhört initierat och äkta sätt skildrar en vuxen dotters vaka vid sin svårt sjuka pappas dödsbädd. Och det var verkligen inte det enda kapitlet som öppnade tårkanalerna. Att tvingas följa med en av huvudpersonernas sökande efter sina älskade i Khao Lak var otroligt gripande. Att sedan inse hur chocken förblindat honom gjorde ju dubbelt ont.

Många ord, ja. Krystade tidsmarkörer och dialoger? Ja, några gånger. Men i det stora hela stör det mig inte när känslorna griper tag i mig och kastar in mig i en historia som i slutänden berättar ännu mer än orden i sig.

Ser redan fram emot nästa del. Grattis till dig som inte påbörjat serien än. Du har en härlig läsupplevelse framför dig om du bara vågar ge dig hän.

Dessa bocker ar INTE bra alls. Jag tyckte ratt bra om ”Stjarnor utan svindel” som kanes ganska tat, komponerad. Dessa tva som namns har ar babbliga, krystade och fram for allt sa skriver Louise B som om dessa manniskor ar URSPECIELLA, nar de enbart framstar som hycklande och oakta. Dialogen mellan de osannolika kompisarna ar onaturlig och klumpig och det ar for tydligt var forfattarens sympatier ligger. Man blir trott pa deras problem, som trots att de ar allmangiltiga, blir sa oerhort krypande med tanke pa alla pengar de har, alla sommarland i Falsterbo, alla bostadsratter pa Kungsholmsstrand. Visst, vi VET att det finns massor med sadana har manniskor, men varfor maste de beskrivas som streckgubbar? Kanske for att sadana manniskor AR det, men det gor ig enbart illa-berord. Sager inte att man man maste alska en boks personer, inte alls, det finns massor med bocker vars personer ar ganska vidriga, men som anda skapar en kansla av sympati. Dessa krystade och egoistiska manniskor gor det INTE. Sa fanigt att sta och bola vid Anna Lindhs blomstehog nae man annars aldrig bytt sig! Victor-karaktaren ar for all del, som en tidigare recensent skrev, en smula mer nyanserad. samtidigt ar han en kopia av t.ex Lukas i ”Stjarnor utan svindel”. Tycker det kanns trist att Louise B ateranvander sina karakterer utan att gora nagonting mer. Fram for allt dialogen ar nast intill korkad och man blir ledsen att det ar sadana har manniskor (det ar ju hur tydligt som helst att hon anvander vanner och bekanta som forlagor aven om hon sa klart balndar uppkaraktarer) som har ”ledande” positioner i samhallet…