Nu är biljetter bokade till ”Extremt högt och otroligt nära” i helgen. Det är väl klart att man är lite nervös, när en bok som man verkligen tycker så mycket om ska bli film. ”Extremt högt och otroligt nära” är undantaget som bekräftar regeln. Jag brukar verkligen inte bry mig när en bok jag gillat filmatiseras. Jag brukar tycka att det är väldigt spännande att kolla in hur historien tolkas på vita duken. Men de här historierna med JA och NEJ i handflatorna, tusentals spikar i sänggaveln och kvinnan på Empire state building gör mig faktiskt lite nervös. Jag förbereder mig på en besvikelse så hoppas jag på att bli positivt överraskad.
Apropå detta: kolla in förra veckans fredagsfråga om du inte redan har gjort det.
4 kommentarer
Jag lsäte den under en sommarkurs, Creative Writing, och föll verkligen pladask. Blir så ledsen när den inte visas någonstans i närheten av hemma, för då blir det direkt minst en timmes resa till närmaste biograf som är ”stor nog” att ta in den, d.v.s. där man tror att publikunderlaget är stort nog. Har gått och längtat efter att ha sett trailern för nära två månader sen, så nog blir det av att se den!
Jag tror att det är bättre att lägga era filmatiseringspengar på Lynne Ramseys ”Vi måste prata om Kevin”. Ramsey filmade ju även Alan Warners ”Morvern Callar”.
Åh, den blir det också. Och Hungerspelen! Och Wuthering Heights.
Jag har läst boken Extremt högt och otroligt nära men kunde inte ta den till mig, tyvärr…
Jag har inte läst Vi måste prata om Kevin men jag ska definitivt se filmen! Och absolut se Wuthering Heigths!