En annan av böckerna som jag tipsades om i mitt inlägg Sugen på skräck var ”Döden på en blek häst” av Amanda Hellberg. Ett myller av åsikter låg mellan mig och boken till en början. Jag var lite tveksam, men nu ångrar jag mig inte. Johanna L gillar också boken, men skrev också att den inte var så skräckig som hon trott. Som någonting positivt. Skräck är inte Johanna L:s genre. Och nu var det ju skräck som jag ville ha. Därav viss tveksamhet.
Och nog blev jag rädd. Om det är det som är den allmänna definitionen på skräck. Jag tror inte att det är det, men det är en av mina definitioner, så då får ni kanske något hum om med vilka glasögon jag läser ”Döden på en blek häst”.
Den börjar i Brighton. En plats som jag tycker mycket om. Och fantiserar om. På den där berömda piren har Maja Grås mamma mördats. Mamman försvann när Maja var tio år och sedan dess har Maja hört intet ifrån henne. Jag skulle kunna skriva att det första livstecknet är beskedet att hon mördats, men det kanske låter konstigt. Hursomhelst: mamman har mördats. Maja befinner sig i England eftersom hon ska påbörja konststudier i Oxford. Väl där börjar Maja se syner. Någon försöker varna henne.
Jag tycker väldigt mycket om ”Döden på en blek häst”. Även om jag inte är helt förtjust i slutet. Jag är aldrig särskilt förtjust i slut i romaner som innehåller spöken. Jag är osäker på vad jag hade önskat istället, men jag tycker inte om prydliga slut. Och även om ”Döden på en blek häst” innehåller blodig död, är slutet för prydligt i min smak. Som i ett fyrtiofemminutersavsnitt där allting ordnas upp innan sluttexterna. ”Döden på en blek häst” innehåller otroligt många riktigt läskiga scener. Jag hade gärna dröjt kvar vid den känslan. Det som jag tycker är otäckast i boken är att det spökar mitt på ljusa dagen. Maja befinner sig i en bokhandel (en bokhandel! – denna trygga plats) och det spökar där också. Man kan inte läsa ett kapitel mellan två pendeltågsstationer och vara säker på att kunna sluta läsa när tåget stannar.
Men ”Döden på en blek häst” är även Majas konstkurs, Narrativ illustration. Den är Majas vänskap med sin rumskompis och med Ashley och kärleken till klasskamraten, Jack. Den är även en relation mellan lärare och elev och Majas saknad efter sin mamma och efter pappan, som dog några år efter att mamman försvann.
Trots mina invändningar mot slutet är ”Döden på en blek häst” en sådan genomarbetad bok att jag inte kan låta bli att bli avundsjuk på Hellberg. Vilken talang! Hennes universum är så trovärdigt. Hennes berättelse om Majas studier så skickligt beskrivet. Spökerierna är matande, boken är en sådan bladvändare att mina ögon rinner mellan sidorna när jag väl kommer igång. Den är klart läsvärd, även om jag nu är ännu mer nyfiken på ”Styggelsen” som verkar vara Amanda Hellbergs skräckigaste bok?
6 kommentarer
Ja som sagt, Styggelsen är riktigt otäck, också för att den handlar om det onda i människan och inte bara spöken. Däremot läste jag precis Tistelblomman, uppföljaren till Döden på en blek häst, och den var varken lika läskig eller bra även om jag generellt är imponerad av Hellberg som författare. (Plus att hon har en rolig blogg.)
Jag gillar Hellbergs alla tre böcker, men allra bäst är Styggelsen. Precis som Mimmi skriver här ovan så är det nog för att den handlar om det onda i människan, vilket alltid är läskigare än alla spöken, vampyrer och zombier.
Jag tycker inte att Styggelsen är så mycket ”skräckig” som ”äcklig”. Alltså, jag blev inte rädd av att läsa den, snarare äcklad.
Jag tyckte heller inte att den var jättebra (3 av 5) och den fick mig inte att vilja läsa Döden på en blek häst, men nu verkar det ju som att många gillar den senare så vi får se…
Jag gillade verkligen Döden på en blek häst och har fått Tistelblomman i present (den ligger och väntar på mig, klappar på den lite då och då :). Har tyvärr inte lyckats Få tag i Styggelsen, den är slut i alla boklådor, både riktiga och på nätet :( Försökte på begagnat men fick inget svar. Står som trea på biblioteket, men jag vill Ju ha den. Svårt att vara bok-tok ;)
Styggelsen verkar slut hos förlaget, men du kan ju alltid kolla med H:ström om de har något restex du kan få köpa.
Nämen oj, är Styggelsen slut? Jag som köpte den på Bokus i februari! Då är det ju nästan lite skämmigt att jag inte har börjat läsa den ännu…men jag har läst Döden på en blek häst OCH Tistelblomman. Jag gillar båda. Det är något visst med ensligt belägna hus som lockar mig! Skulle givetvis inte vilja bo i ett sådant själv.