Författarveckan: Varför John Green?

Både JoK och JoÖ vittnar om att det var svårt att välja en författare till det här temat, och jag håller så med. För även om jag gillat John Green länge, så hade han nog inte varit ett självklart givet val innan januari i år. Alltså, han är med på min lista över skitbra författare sen flera år, men samtidigt, lite väl nördig ibland, lite sådär njaa ibland. Men sen kom ”The fault in our stars” och krossade alla betänkligheter. Det är inte bara hans allra bästa bok med bred marginal, utan det är en av de allra bästa böckerna jag läst de senaste åren. Menar nu inte bara inom YA/ungdomsböcker utan totalt sett. Den och ”Jellicoe Road” typ. Men Melina Marchetta har jag ju redan pumpat ut jättemånga inlägg om, så jag tänkte variera mig. Och jag hoppas att massa, massa människor ska läsa ”The fault in our stars”. Den kommer att översättas till svenska, fast jag vet inte vilket förlag som köpt in den och när den kommer (vet bara att det inte är mitt förlag Rabén&Sjögren, och inte heller X-publishing). Under tiden, satsa på den engelska.
Det är en cancerbok som inte handlar om sjukdom. Ungefär. Huvudpersonerna Hazel och Augustus etsar sig fast.
Och den kommer att bli en klassiker, jag lovar.

Min personliga värdemätare när jag läser suveräna böcker är att jag förutom att bli lässugen givetvis, också blir väldigt inspirerad och vill skriva själv. Har berättat om det flera gånger på min skrivblogg. (För att undvika förvirring, nej, jag kommer inte att publicera en egen bok om två ungdomar som har cancer inom några år. Det är verkligen INTE det jag menar med ”sno”.)
Jag läste ”Jellicoe Road” första gången den här tiden förra året, och då höll jag på med redigeringen av ”Välkommen hem”. Tusen tack Melina Marchetta och Jonah Griggs för utvecklingen av Adrian!
Nu håller jag på med min sjätte bok som ska komma efter sommaren. Tack så hemskt mycket John Green och Hazel och Augustus för inspirationen!
Det är på grund av de två som John Green blev mitt författarval den här veckan.