Jessica
Jag AVSKYR när katter blir dödade i böcker. De kan ta livet av hur många människor som helst, men plåga snälla inga katter för då är risken stor att jag inte vill läsa klart…
Johanna K
Nej. I teorin finns det naturligtvis en hel del som jag skulle bäva inför att läsa, men med tanke på allting jag faktiskt har läst (en kvinna som bär sina tarmar utanför kroppen, ”American psycho” rent allmänt samt en man som skär av sig sin arm med en fällkniv) kan jag inte komma på någonting som jag inte skulle vilja läsa om. Eller jo: jag tycker inte om att läsa om sexuella övergrepp på barn. Det finns nog ingen som kan skriva om det på ett stiligt sätt.
Johanna L
Berättelser av typen ”min granne kidnappar mig, våldtar mig och håller mig fången i sin källare i sjutton år”. Vill oftast inte heller läsa böcker som börjar med en karta. Fantasy alltså. Men det är ju lite annorlunda än övergrepps-BOATS:en.
Johanna Ö
Jag har alltid haft svårt för när man plågar barn och djur, dock har jag ändå kunnat distansera mig och läsa vidare. Men sedan jag fick min son – stört omöjligt. Jag mår verkligen fysiskt dåligt av det, förutom den psykiska plågan.
Finns det något du verkligen inte vill läsa om i en bok? Svara i kommentarerna!
17 kommentarer
Klarar inte heller av när katter blir dödade/plågade! Eller, djur i allmänhet, katter i synnerhet. Värst för mig var Låt den rätte komma in.
Jag har mycket svårt att läsa om när barn och djur plågas, previs som ni, men värst av allt är att läsa om att bli instängd/levande begravd och liknande… hu, jag har en fruktansvärd cellskräck!
Håller med Johanna L – inga BOATS
Jag har svårt för fantasy; talande drakar och konstiga varelser och världar.
Sen så har jag nu fått nog av YA och den eviga helt vanliga flickan som får snyggaste killen/badboys och hans totala motsats att slåss om henne. Ugh.
Har svårt att läsa om barn som far illa och Fantasy gillar jag inte alls
Jag kan inte läsa om barn i den åldern som mina barn är i (just nu 11-årsåldern). När barnen i böckerna är yngre, så går det konstigt nog bra. Förmodligen tänker jag ”Det där kan inte hända mina barn, för de är äldre” Inte särskilt logiskt, men så är det. Två gånger har jag klivit av bussen , för att undviksa kräkas, på grund av en bok: Första gången Ulf Lundell, jag tror det var Sömnen, där någon eller något mals ner och ges som minkmat och i en Harakumi-bok fångas katter, sprätts upp och mördaren tuggar i sig hjärtat.
Det är i ”Kyssen” som det mals minkföda.
Tack!
Jag tror inte det finns något särskilt som jag inte vill läsa om, så länge det kommer i lagom mängd. Jag kan lägga undan en bok för att det blir för mycket av våld av något slag, men så länge det inte är alltför mycket så går det nog bra.
Hm, förlossningar som går fel skulle jag nog inte kunna läsa om. Jag läser ju mest ungdomsböcker och där är det ju inte så mycket hemskheter.
Det tråkigaste är ingående beskrivningar av hur en verksamhet fungerar, som i James Bond.
Jag hatar att läsa om hundar och katter som plågas. Jag mår psykiskt illa. Tycker heller inte om böcker om hundar som blir sjuka och dör. Har varit med om det på när håll för många gånger de senaste åren..
Barn som dödar barn. Det absolut värsta. Har lagt undan flera deckare jag egentligen velat läsa pga att jag helt enkelt inte klarar det. Men har också svårt för ingående skildringar av djur (också främst katter!) eller små barn som plågas på något sätt. Och sadistiskt, sexuellt våld tex American Psycho klarade jag inte. Sedan äckliga grejer…Folk som äter äckliga grejer tex. Och var, snor och andra kroppsvätskor som får för stort utrymme ;) (Torgny Lindgrens ”Hummelhonung” är exemplet som ovälkommet poppar upp).
Jag klarar inte av att läsa böcker som t. ex. ”Pojken som kallades Det”. Jag mår fruktansvärt dåligt av att läsa sånt, speciellt om det gäller verkliga händelser.
Djur som plågas är det absolut värsta. Sen kommer de där som ingående beskriver perversa och sadistiska saker.
Håller med inlägget om att ”Hummelhonung” var obehaglig. Det är ett antal år sen jag läste boken och jag äcklas fortfarande bara av tanken på den.
Äldreomsorgen i Övre Kågedalen r den sjukaste bok jag någonsin läst, och består i stort sett bara av saker som jag avskyr att läsa om.
”Vill oftast inte heller läsa böcker som börjar med en karta.” – Veckans roligaste! Tack för det garvet.
Finns inga sådana begränsningar. Tvärtom så söker jag mig till allt som är mig främmande. Ibland ger jag dock upp snabbt. Oerhört menlös litteratur finner jag nog mer provocerande än perversioner.