I veckan läste jag en notis som bygger på den här artikeln. I Storbritannien har låg och mellanstadielärare röstat fram sina tio bästa böcker för elever under 11 år, och på toppen hittar man fem (5) titlar av Roald Dahl. Han är alltså den klart populäraste författaren. Vad jag tänkte när jag läste? Ungefär: seriöst? Roald Dahl med FEM titlar 2012?! Kom igen.
Först en brasklapp. Ja, Roald Dahl är en fin författare, underhållande och allt det där. Visst får barn läsa honom även idag 2012. Men att ha med fem titlar, böcker som kom ut mellan 1964 – 1981. Är han SÅ bra, fortfarande, att han skåpar ut allt annat som publicerats de senaste 40 åren? Ingen mer som tycker det känns lite… fantasilöst, enahanda och tråkigt?
Jag var tvungen att googla efter ha läst den svenska notisen och då hittade jag alltså originalartikeln. Här är 10-listan på boktitlar för elever under 11 år, framröstade av brittiska lärare. Jag lägger till publiceringsår.
1) ”Gruffalon” av Julia Donaldson. 1999.
2) ”Holes” av Louis Sachar. 1998.
3) ”Kalle och chokladfabriken” av Roald Dahl. 1964.
4) Första Narnia-boken av CS Lewis. 1950.
5) ”Herr och fru Slusk” av Roald Dahl. 1980.
6) ”Danny bäst i världen” av Roald Dahl. 1975.
7) ”SVJ” av Roald Dahl. 1982.
8) ”Jojjes ljuvliga medicin” av Roald Dahl. 1981.
9) ”Where the wild things are” av Maurice Sendak. 1963.
10) ”Kensuke’s kingdom” av Michael Morpugo. 1999.
Man kan ju inte direkt beskylla de engelska lärarna för att strunta i traditionerna, eller hur? Det finns även en lista med populära författare och där har Philip Pullman, JK Rowling och Enid Blyton (!) letat sig in.
Innan ni börjar hojta om att jag hatar klassiker: NEJ det gör jag inte. Men jag kan bara inte tro att det här helt och hållet handlar om att man vill jobba med klassiker och att Roald Dahl visst är så himla fantastisk att han rättfärdigt dominerar listan fortfarande. Jag tror det här handlar lika mycket om att lärare inte hänger med, man läser inte nytt, man orkar inte, hinner inte, prioriterar inte, vill inte, bla bla. Och då går man lätt på det man gillade när man själv var barn. Precis som när vi har inlägg här på bokhora om bra barn och ungdomsböcker. Det kommer ofelbart kommentarer som pushar för typ Astrid Lindgren och Alfons Åberg. Och JA, visst, de ingår i vårt kulturarv och de är underbara böcker, men… det har OCKSÅ kommit massa andra bra böcker efter ”Pippi Långstrump” och ”Bröderna Lejonhjärta”.
Precis som när man får vuxna att läsa ett par nya ungdomsböcker och de förvånat utbrister ”men dom här var ju bra? Mycket bättre än när jag var tonåring!”. Ja. Tro det eller ej. Här händer det grejer. Utveckling.
Så min poäng med det här inlägget är inte alls att jag är emot Roald Dahl (eller Astrid Lindgren) av princip, men jag ifrågasätter hans totala dominans på en lista idag år 2012.
Vi pratade om det här när vi i bokhora träffades och åt brunch i lördags. Kom ihåg att både jag och Joko är lärare, hon på lågstadiet och jag på gymnasiet. Vi var rörande överens! Jag tycker det ligger ett ansvar att hänga med i utgivningen när man undervisar i svenska eftersom man ska välja ut böcker åt sina klasser. Av den anledningen: svensklärare på alla stadier inklusive gymnasiet borde läsa minst fem nyutkomna böcker per år. Ha bokcirklar och presentationer om dem. (Med nyutkomna menar jag från det senaste året.) Hur annars upptäcker man framtidens klassiker?
Jag har inte läst någon liknande topplista från svenska lärare, men jag är rätt övertygad om att Astrid Lindgren skulle vara stark på den, precis som Roald Dahl på den brittiska.
Det vore bara så trevligt om två, tre böcker skrivna efter år 2000 kunde leta sig in också, tycker ni inte?
Joko har skrivit om Svenska Barnboksinstitutets bokprovning, men jag tipsar om den igen. De läser den kompletta barn och ungdomsutgivningen, och ser trender och utveckling. Har man svårt att hitta nya titlar så är det en bra början. Sen pushar vi ju alltid för biblioteken. De kan definitivt bistå med hjälp och urval.
39 kommentarer
Tror vuxna lätt glömmer hur länge sedan det var de själva var barn. Man kommer ihåg nåt man själv gillade & vill då att ens barn (eller elever) ska läsa samma & man tänker inte på att det är flera decennier sedan den boken skrevs. Som du säger behöver ju inte det göra en bok dålig, men det finns ju så mycket nytt, fräscht & angeläget som den konkurrerar med idag. Läser själv mycket barn/ungdom & blir riktigt trött på släktingar & bekanta som alltid kommer dragande med samma gamla mossiga böcker (ofta rent bokstavligt samma) som de själva läste som barn.
Jag jobbar som skolbibliotekarie och har funderat på exakt samma sak. Läser inte lärarna nya barn och ungdomsböcker? På förfrågan så plockade jag ihop böcker till en klass som skulle ha parläsning, det var mestadels relativt nya och populära böcker. Inget obskyrt, utan Salmson, Widmark, Jensen, EC Johansson, Dahlin osv. Läraren ifråga kom senare och tackade mig för den fantastiska blandningen av böcker och undrade hur jag kunde hitta så bra böcker som barnen verkligen ville läsa….
Mycket bra poäng och intressant statistik. Tål ju att tänkas på, även för en som varken har egna barn eller jobbar med barn. Dags att läsa en modern ungdomsbok helt enkelt.
/Anna
Word! Jag arbetar just nu på högstadiet (tidigare några år på gymnasiet) och jag tycker att det är en självklarhet att hänga med i de litterära svängarna. Speciellt då det nu finns så ofantligt mycket bra barn- och ungdomslitteratur. Lärare – läs mer nytt!
Kan bara hålla med och då tycker jag verkligen att fem nya böcker är ett absolut minimum, eleverna förväntas ju (väl?) läsa fler böcker än så per år…
Jag jobbar som skolbibliotekarie på en högstadieskola och fick för ca sex-sju år sedan tips från en annan skolbibliotekarie angående en bokcirkel för personalen. Mycket lyckat! Deltagarantalet har varierat mellan åtta till sjutton personer, inte bara svensklärare alltså (gjädande nog).
Varje lärare får en bok, de får ha boken i två veckor sedan byter de enligt en cirkulationslista. Inget tvång, hinner de inte lämnar de vidare oläst eller får ett extra exemplar av mig. Är de fler än tio deltagare delar jag dem i två grupper, det blir för många titlar för en termin annars. När alla har läst alla böcker träffas vi under trevliga former och diskuterar vår läsning. Jag brukar sammanställa och dela ut ett häfte med recensioner och artiklar som en liten minnesuppfräschning någon vecka innan träffen.
Böckerna väljer jag från årets utgivning och försöker variera dem så mycket som möjligt, försöker dessutom främst välja författare som inte varit med tidigare. Huvudkriteriet är att det är bra, fängslande böcker som tål att diskuteras. På önskemål från våra engelsklärare har vi nu också en engelsk titel med varje gång – denna termin Jellicoe Road! :)
Roligt att arbeta på en läsande skola och det märks att eleverna uppskattar att få boktips från andra än bibliotekarien, bokcirkelböckerna efterfrågas av många!
Blir plötsligt ännu mer sugen på att bli skolbibliotekarie och jobba med såna här saker. Tack! :)
Så roligt med detta OBS! Visst måste en lärare/svensklärare hålla sig à jour. Läsecirkel för alla intresserade ett verkligt bra tips från Malin.
Jag håller till stor del med. Det verkar dumt att inte läsa nya barnböcker om man undervisar barn i svenska, samt rekommenderar böcker för dem.
Däremot älskar jag Roar Dahl, och mina barn verkar också göra det. Jag tycker nog att han är rätt tidlös. Fröken i deras skola har läst för dem, och de har läst själva. Av de böcker som jag har läst för barnen på sistone så är det framförallt böcker av Ingelin Angerborn(tex Kaninkatastrofen), Megan McDonald(Julie Moody-serien) Katie Davies(Den stora hamstermassakern tex) som har varit poppis.
Läser de själv är det mest Martin Widemark, speciellt Lasse&Maja. Enid Blyton-böcker har jag f.ö. också satt i händerna på dem, men de har inte funkat alls. Astrid Lindgren funkade när de var lite yngre, men då mest Pippi.
Vilka nya barnboksförfattare tycker du/ni att lärarna skulle läsa? Exempelvis.
Och alla lärare i Stockholms grundskolor har ju Cirkulationsbiblioteket som de kan vända sig till för att låna klassuppsättningar av nya bra böcker …
Just nu håller jag i en bokcirkel med 14 högstadielärare och de är jättesugna på att läsa nya böcker, vi läser 2-3 böcker mellan träffarna. Ville bara berätta att det finns många lärare som vågar pröva att läsa nytt med sina elever, så det finns hopp!
Annars håller jag verkligen med dig Johanna!
Jag håller helt med i sak – klart att lärare måste hålla sig uppdaterade på nya böcker.
Men som jag läste originalartikeln så har lärarna fått rösta på den bästa barnboken, alltså välja EN bok (vilket resulterade i att Roald Dahl hamnade med fem böcker på listan). Alltså inte att lärarna skulle välja tio böcker, och då valde de fem stycken av Roald Dahl. För det är ju en viss skillnad. Men så kanske du också läste artikeln?
Jag kan tänka mig att Astrid Lindgren ensam skulle fylla en dylik lista om det gjordes en omröstning bland svenska lärare där man fick välja EN bok. Däremot tror och hoppas jag att de inte skulle välja bara Astrid Lindgren-böcker om de fick välja tio titlar var.
Mycket bra skrivet! Jag håller med och kan berätta mitt skräckexempel: läraren som kom med en stencil = en sådan med blått tryck som användes när jag gick i lågstadiet på 80-talet. Denna stencil innehöll en lista över böcker hon ville låna till sin klass. Alla böcker var skrivna på 1980-talet eller tidigare.
Temat för böckerna var andra världskriget och hon hade alltså varje år sedan 198X använt samma lista. Jag förslog några förändringar för en del av böckerna fanns inte ens kvar på biblioteket.
[…] intressanta inlägg om ungdomsböcker: Johanna L tycker att lärare ska läsa aktuella ungdomsböcker – och jag håller med till 150 %, tycker snarare det är både en självklarhet och ett krav […]
Lewis, Morpungu,Sahl, Sacher, Donaldson, Pullman! Vilken fin lista de engelska lärarna satt ihop, jag blir nästan rörd.
Jag vill förstås att varje bibliotekarie i sin utbildning ska få (som det var på min tid …) obligatorisk undervisning i barn- och ungdomslitteratur och att lärarutbildningen ska förbättras avsevärt när det gäller detta. För den bibliotekarie eller lärare som inte är kunnig när det gäller klassiker och 1900talets viktigaste barn- och ungdomsböcker, hen har ingen grund att lägga nya bokkunskaper på.
Jag tror att det vanligaste när det gäller bibliotekaries bokpresentationer för elever (som av någon anledning är vanligare på mellanstadiet än på högstadiet) handlar om ”nyheter”. Tänk om bokpresentationerna istället, i samråd med lärarna, vore genreinriktade. Att bibliotekarien vid ett tillfälle tala för alla klasser enbart om fantasy – och att sedan alla barn läste fantasy (med en ny kunskap i bagaget), en annan gång enbart om deckare osv. (Och mindre av ”fri läsning” av vad som helst!) Böckerna som presenteras för elevrna ska förstås vara fräscha – och bra! Några nyutgivna, några med en del år på nacken, några med flera år på nacken – det enda som är intressant är att de är BRA!
När jag arbetade som 1:e skolbibliotekarie så fortbildade vi alla lärare i grundskolan(inte elevrna i första hand) om de 20 -30 bästa böckerna (Hcf, Hcg, uHc samt några fackböcker) i förra årets utgivning på stora studiedagar på stadsbiblioteket i Umeå. Ett hundratal lärare åt gången, jätteuppskattat och effektivt.
De bästa böckerna KAN vara rätt nya (som ”Här ligger jag och blöder” elle ”Apan och jag” eller ”Alhambra”), men oftare är de inte nya. Bara olästa av alltför många.
Jag vill att ALLA barn under skoltiden ska få möta mästerverk som Solägget av Elsa Beskow, Snorre Säl, Nisse hos frisören, Älskde lilla gris, Anne Frank, Glappet, Intet….. Inte nya böcker, men BRA! (Jag skulle kunna föra samma diskussion när det gäller vilken konst jag unnar alla barn att få möta under sin skoltid.)
Ja, men självklart bör lärare läsa aktuella ungdomsböcker! I allafall om de arbetar med ungdomar.:) Jag kommer ihåg en lärare som för några år sedan när jag var nyanställd som skolbibliotekarie skickade ut alla sina elever i mitt bibliotek med en lista på böcker de fick välja bland. Hälften av böckerna fanns inte ens i biblioteket, större delen av dem gick inte ens att köpa in… längre… Det var inte klassiker, bara, ja, gamla böcker.. och några klassiker också förstås. Lyckligtvis har vi kommit en bit nu.=) Visst läser både jag, eleverna och våra lärare äldre litteratur också. Även 40 år gamla böcker ibland. Doftast är det av en genomtänkt anledning då dock, precis som med all litteratur i skolan. För det mesta i alla fall..:) Det finns ju så otroligt mycket roligt nytt!! Halva lärarkåren här läser Hungerspelen just nu och flera har upptäckt Cirkeln. Jag tipsar såväl lärare som elever och tycker faktiskt det finns en poäng för lärare att ha koll på vad sm SKRIVS nu. För det är ju det som deras elever läser, om inte annat. Och det kan hjälpa till att få en inblick i elevernas liv på det viset också. Jaja, predikar för redan övertygade här förstås men så tycker jag i alla fall.=)
Bokomaten: Men är det inte just böcker som Cirkeln och Hungerspelen som väldigt många, lärare och elever, redan känner till?
Klart att vi tar med dem i våra tematiska boksamtal – liksom till exempel en ny Horowitz.
Men är det inte om alla andra bra böcker (oavsett utgivningsår) som vi (som arbetar med litteraturförmedling) framför allt ska berätta om och samtala om?Med elever och med lärare. Jag tänker till exempel på ”Alhambra” (nyss prisbelönad av IBBY i Sverige) – om inte bibliotekarier berättar om en sådan bok, vem hittar fram till den då?
Att vi i Umeå, när vi berättade om fjolårets 30-i-topp på årliga studiedagar valde att inte berätta om årets böcker utan om fjolårets (vi var två som delade på den bokprataruppgiften och var inlästa på ett hundrata nyal titlar) och för lärare (och inte för elever) var att
1)
det tar ett år innan man kan sålla agnarna från vetet när det gäller nyutkommen litteratur och att man då har hunnit ”pröva” böckerna på unga läsare
2)
vi ville nå fram med kunskap om ny litteratur till ALLA grundskolebarn i Umeå (och då måste man ge deras lärare bokkunskaper).
Jo, jag tror att väldigt många lärare ”känner till” både Hungerspelen och Cirkeln, men det betyder inte alls att de har läst dem. Min son fick till exempel kommentaren av sin svensklärare att Cirkeln utspelade sig på 1600-talet. (Han hade väl hört att den handlade om häxor.) Det imponerade inte på sonen kan jag säga.
Jag är också för att man blandar gammalt och nytt i undervisningen och är säker på att de lärare som hänger med (=läser) lite i den nya utgivningen är bättre lämpade att bygga ihop coola teman med böcker från alla tider än dem som bara kör med gamla ”säkra” kort. Visar man att man har koll på det ungdomarna faktiskt läser och hittar till själva har man säkert större cred när man tipsar om sådant de inte känner till.
Håller med Tingeling, dessutom märker jag att det faktiskt fortfarande ÄR väldigt få lärare som känner till Cirkeln och Hungerspelen och flera känner till dem just för att jag har pratat om dem som populära böcker bland ungdomar. Hungerspelen känner flera också till just nu pga att den just haft premiär på bio förstås.
Många läser och blandar sina boktips precis som jag gör för eleverna. Jag tipsar gärna om Roald Dahl också, men kanske i samma andetag som jag plockar fram Jo Nesbös Dr Proktor eller kanske Loes Kurt-böcker.
Att prata om böcker som kom ut för ett år sedan eller böcker som kom ut i höstas kanske inte är så himla stor skillnad egentligen. Jag tycker inte att man kan säga att böcker som kom för ett år sedan är ”gamla”, snarare tvärt om. Det är helt rätt att det kan ta ett tag innan man hinner se vilka böcker som går hem och vilka som dissas förstås så det beror förstås.
Självklart är väl det bästa att ha en blandning. Plocka russinen till ett tema t ex. Så gör ju jag! Detta verkar vi dock vara rörande överens om allihop här. Nytt, gammalt, lätt, svårt, spännande, roligt, Populärt och mer okänt. Just nu har vi en klass som läser en 30 år gammal bok i helklass, som jag rekommenderat, en annan klass läser blandade böcker på ett tema med den äldsta från mitten av 80-talet och den färskaste är från i år.
Jamen, det är väl klart vi läser! 5 nya böcker är väl inte särskilt mycket. Tror de flesta läser betydligt mer.
Man kan väl tycka att en svenskalärare inte borde skriva låg och mellanstadielärare istället för låg-och mellanstadielärare?Eller är jag kanske en gammalmodig petimäter som tycker att det ju faktiskt är en viss skillnad mellan att vara en låg lärare och en lågstadiedito?
Jag tycker att den här typen av kommentarer är så onödiga. Ja, jag har stavat fel. Har man svårt att förstå att jag menar lågstadielärare? Nej, inte alls. Vad vill man åstadkomma genom att kommentera felstavning? Trycka dit folk.
Vet du vad, jag undanber mig det.
Nej jag vill inte alls trycka dit någon.Jag reagerar därför att jag har haft tre barn i svensk grund-och gymnasieskola och faktiskt har blivit förvånad ibland över deras lärares grammatik och din arroganta reaktion gör mig både ledsen och förbannad men tyvärr inte förvånad.
Det här inlägget och den här bloggen handlar inte om stavning. Det har blivit en bra diskussion i kommentarsfältet om läsning, och sen kommer du in och anmärker på ett litet språkligt fel jag har gjort. Ta och fundera på vad det sänder ut för signaler.
Borde du inte skriva svensklärare – inte svenskalärare – om du vill leka språkpolis?
Menat till min namne Agneta alltså, inte Johanna.
Intressant det där. Som skolbibliotekarie har jag inga problem att lärarna läser sina Roald Dahl-böcker (vilket de självklart gör). Det händer att jag får med mig en Naddap DlökS eller Herr och fru Slusk även på mina ”allmänna” bokprat, som jag kallar dem när lärarna inte ber om en speciell inriktning på boktipsen. Det är bra att blanda nytt och gammalt. Jag hoppas att lärarna får in Ingrid Olsson, Petter Lidbeck eller kanske Ann Caroline Håkans som högläsning bland de äldre gångbara böckerna. Om det nu var så att lärarna fick välja ”en” bok så kan jag förstå att Dahl hamnade högt. Det gör han nog på min skola också även om jag tror Håkans är en favorit just nu bland de lärare som har yngre klasser (vilket är kul).
Hur får vi, som är bibliotekarier,
barn, ungdomar, pedagoger (dit räknar jag föräldrar)
att bli lockade av de riktiga riktigt bra böckerna (som till exempel ”Prinsessan Pappersåse”, ”Pojken med guldbyxorna” , ”Stravaganza, ”Alhambra” …..)? Ännu av dem olästa .
”Oläst bok” och ”nyutgiven bok” är ju inte synonymer.
Bokhandlare har en kommersiell uppgift och ska sälja nyutkommet inom högst två år. Bibliotekarier har en kulturell och demokratisk upgift, inte en kommersiell.
Bästa sättet att inspirera lärare att läsa nyutkommen skön- och facklitteratur är väl att minst en studiedag om året ägnas åt skolbiblioteket = skolans vitigaste läromedel. Sista timmen på den studiedagen berättar bibliotekarien om det mest spännande i årets (eller fjolårets) utgivning.
Sedan gäller det att få skolledningen med sig så att det ambulerar mellan lärarna i kollegiet vem som tillsammans med bibliotekarien ska ansvara för inköpen – vare sig bok/tidskrifts/film-inköpen sker utifrån BTJ-häftet eller på annat sätt. Jag har också bra erfarenhet av att man turas om på kollegiala träffar med att berätta om en bok som man tycker om ocj som också kan passa eleverna.
Nu vaknade jag också, och blev lite putt över när du skriver ”Bokhandlare har en kommersiell uppgift och ska sälja nyutkommet inom högst två år. Bibliotekarier har en kulturell och demokratisk uppgift, inte en kommersiell”. De allra, allra flesta bokhandlare jobbar ju tyvärr så, men inte alla! För min del som (fristående) bokhandlare är det viktigaste att ha BRA böcker i butiken, inte hur nya/gamla de är. Problemet är ju att förlagen inte har kvar många fantastiska titlar! Dessutom bjuder jag in barngrupper för högläsning mm, och det är kommunala barngrupper, trots att kommunen (skolor, dagis, bibliotek)inte handlar en bok hos oss, utan på nätet genom sina upphandlingar!!! Jag säger inte att jag har/genomför en demokratisk uppgift, utan jobbar som jag gör för att jag älskar det och anser att barn behöver bra böcker från alla håll! Även en bokhandlare kan faktiskt tänka så, men så kallas jag ju också kärringen mot strömmen av en del kollegor…
Läser dessutom kopiöst mycket barn- och ungdomsböcker, just nu Sones- En sån där vidrig bok där mamman dör…
Diana, vilken härligt engagerad bokhandlare du är! Undrar var din bokhandel finns, det vore fint att få handla i den och få samtala med dig om vår gemensamma bokpassion.
En studiedag om året, Lena? Tror inte det räcker, speciellt inte om man bara ger lärarna ETT tillfälle till sådan fortbildning.
Själv ägnar jag i snitt en kväll per termin åt ”lärarbokprat” då jag presenterar både nya och gamla böcker, mycket anpassat efter våra gymnasieelever och lärarnas teman. Efteråt blir det knytkalas. Funkar hur bra som helst.
Utöver detta har jag även bjudit in professionella bokpratare från BTJ som kan presentera 20-30 böcker till lärarna. BTJ:s litteraturpedagoger är utmärkta komplement till mina vanliga bokprat. Det kostar, men det smakar också.
Detta har jag gjort sedan 2006.
Finns BTJs ambulerande litteraturpedagoger kvar? Jag blir så glad när jag får höra detta (jag trodde att de numera var ett minne blott).
Lycka till med ditt viktiga värv, Isabelle!
Kunniga lärare är bra lärare!
Det här var en bra skriven artikel. Problemet med böcker i skolvärlden tror jag är en organisationsfråga. Skolor köper klassuppsättningar av böcker och sedan ska alla lösa dem, för att tillsammans kunna diskutera det skrivna. Beroende på var man bor ser samhällets/stadens bibliotek olika ut och att hitta ca 25 stycken olika böcker för klassen att låna, verkar organisatoriskt svåröverstiget. Men jag håller med er, litteratur ska variera, beröra, väcka tankar, se perspektiv och så vidare.
Håller med till 100 % i att lärare, oavsett vilket stadium de arbetar på, borde läsa in sig på aktuella barn- och ungdomsböcker! Hur ska man annars kunna rekommendera, delta i spännande boksamtal, m.m. om böckerna är okända? Undervisningen i svenska blir också så mycket roligare när eleverna känner att de har en läsupplevelse som kan delas med en vuxen också..
Oj, jag ser att det finns fler Agneta som kommenterar… Jag har inte skrivit inläggen om stavning, m.m. Fixar genast till ett extra namn!
Word Johanna!
Givetvis ska det ingå i våra arbetsuppgifter att hålla oss ajour med de böcker som ges ut till de stadier vi undervisar. Precis som bilmekanikern ständigt måste uppdatera sin kunskap för att kunna reparera bilar måste vi uppdatera oss på bokfronten för att veta vad som är bra.
Några gånger har jag varit på boksamtal med elever på biblioteken här i Järfälla, där huvudsyftet varit att informera eleverna om schyssta ”tystläsningsböcker”. Kanske man borde kontakta dem och be dem anordna samtal inriktade mot lärare också?
Ähum…Lena Kjersén Edman, jag är inte lärare. Jag är gymnasiebibliotekarie.
Hon jag anlitar arbetar deltid på BTJ som litteraturpedagog men frilansar även, när hon inte jobbar som bibliotekarie.
Jodå Isabelle, jag förstod nog att du är bibliotekarie – och att du arbetar med att fortbilda lärarna på dins skola när det gäller litteratur (och då blir lärarna kunniga).
Två vänner till mig har ofrivilligt slutat som ambulerande BTJ-litteraturpedagoger så jag blev verkligen glatt överraskad när jag av din kommentar förstod att inte alla BTJ-pedagoger har tvingats sluta.
[…] kan hålla med Johanna när hon utmanar lärare att läsa minst fem nya böcker varje år. Det är fullständigt otänkbart för mig att inte ha nya böcker till bokpraten för […]