”Liten parlör för älskande” – David Levithan

Nu har jag läst den, twitterpärlan lover’s dictionary. ”Liten parlör för älskande” heter den i svensk översättning, och den är skriven av David Levithan.
Jag får prestationsångest av honom. Hur många böcker kan han skriva på ett år? Ibland jobbar han ihop med Rachel Cohn, ibland med John Green, ibland ensam. Men många böcker blir det!

Det här är hans första vuxen, och den är i form av uppslagsord från a till z. Alla bokstäver får ett eller flera ord, och alla handlar de om ett förhållande. Genom alfabetet går förhållandet från den allra första dejten och pirriga starten, fram till z (ordet zenith) och det sorgliga avslutandet. Det blir lite som kortprosa ungefär. Ett fancy ord (oftast) och så en bild, känsla eller händelse från relationen. Mycket fint. Verkligen.
Jag har varit så ofokuserad på läsning i veckan, massa jobb, så det har varit perfekt att ha den här som pendlarbok. Ett par sidor och ett par ord på vägen, men det känns ändå som att jag fått med mig något riktigt och något bra. Kortprosa, eller prosalyrik ibland, som går igenom hela känslospektrat.

Man vet inte riktigt vilka Levithan skriver om. I vanliga fall är ju hans trademark att alltid ha med en gay kille, men här känns det ibland som att det handlar om en kvinna och en man (mannen berättar). Jag tycker bara personligen det ska vara två män, så jag bestämmer för mig själv att det är så. Det spelar nog inte så stor roll egentligen, och det gör absolut ingenting för hur man uppskattar historien.

Som ett plus funkar den dessutom som en liten språkkurs eftersom man valt att behålla det engelska uppslagsordet och lägga till en svensk översättning. Cadence – tonfall. Corrode – fräta. Och så vidare. Bra för mig som tycker jag är superbra på engelska, men när jag läser många av dessa ord så inser jag att de förmodligen mest ingår i mitt passiva ordförråd. Om ens där.

Ett till plus, boken är så fin! Speciell och mycket fin, i dubbel bemärkelse.