Måndagsmöte: Carl-Johan Vallgren

Carl-Johan Vallgren. Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Den här måndagen möter vi Carl-Johan Vallgren som är aktuell med sin nya roman ”Havsmannen”.

Vad läser du just nu?
”2066” av Roberto Bolaño.

Vilken var den senaste boken du köpte och varför?
”Flugfällan” av Fredrik Sjöberg. Jag har varit nyfiken på denna mans essäer ett tag, och så låg den så fint framme på Pocketshop i Västermalmsgallerian, så då var saken klar.

Läser du någonsin om dina egna böcker?
Nej, bevare mig väl, men det har hänt att jag bläddrat i dem med skräckblandad förtjusning. För mig är mina böcker på något vis döda och begravda i samma ögonblick de är färdigskrivna.

Vilka har varit de viktigaste böckerna i ditt liv och varför?
Det har varit väldigt olika beroende på var jag har befunnit mig i livet, men kanske kan man säga att jag alltid har sökt efter böcker som har passat mig för stunden snarare än att läsa så systematiskt som jag egentligen borde. Oerhört svårt att göra en lista, men ok, jag gör ett försök: ”Kärlek i kolerans tid”av Garcia Marquez tror jag att jag läste fem gånger i åldern 25 till 35, jag tröttnade liksom aldrig; den stilistiska finessen, berättarkraften och humorn är oslagbar. Jonathan Franzens ”Tillrättalägganden” är en senare favorit, av samma skäl, humor, finess, berättarkraft, men också för de fiffiga formella lösningarna, de hisnande kameraåknngarna, och sättet med vilket han lyckas syresätta en så lång roman, de ypperliga försörjningsleden han upprättar i berättelsen, inspirerade mig oerhört mycket eftersom jag upptäckte ett litterärt släktskap med mig själv. Selmas Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”; fantasin, ömsintheten, glidningarna mellan realism och saga, boken har alltid gjort mig oförklarligt lycklig när jag läst. ”Markens gröda” av Hamsun var viktig för mig, för att det var den första vuxenroman jag läste, som fjortonårig, och den gav mig en idé om att själv kanske börja skriva en dag. Mare Kandres ”Aliide Aliide” var också viktig, med denna fantastiska barndomsskildring bröt hon med sitt tidigare sätt att skriva, och blev fri på ett helt nytt sätt som författare; boken gav mig själv mod att byta riktning i mitt skrivande med ”Dokument rörande spelaren Rubashov”.

Finns det någon genre som du oftare läser än andra? Finns det någon genre som du inte läser alls?
Nej, men i samband med att jag skrev ”Den vidunderliga kärlekens historia” läste jag mycket i den gamla hederliga gotiska gengren, Gogol, E.T.A Hoffman, Mary Shelleys ”Frankenstein”, etc. Jag är dålig på att läsa deckare, kanske för att jag aldrig lyckas hänga med i plotten (för korkad kanske), och en gengre jag inte läser alls är Science Fiction.

Var och när läser du helst?
Jag läser väldigt mycket på somrarna, kanske för att jag själv inte skriver då, och för att livstempot sänks och passar bättre för läsning