Simon Gärdenfors är serietecknare och rappare och syns i bland annat Galago och på Hultfredsfestivalen. Han är dessutom superaktuell med sin nya bok: ”Död kompis”, som jag hoppas kunna lägga tassarna på i morgon. Simon bloggar här och om man efter att noggrant ha läst igenom måndagsmötet vill veta mer om Simon, rekommenderar jag ett besök där.
Vilken var den senaste boken du läste och vad tyckte du om den?
Svårt att svara på. Jag läste just ”Pretty, pretty, pretty good” av Josh Levine. Det är en ganska slapp biografi om Larry David. Jag är ett besatt fan av Larry, så det var en njutning att läsa lite om hans liv, även om boken var betydligt sämre skriven än Oppenheimers biografi om Jerry Seinfeld. Det som var störigast med ”Pretty, pretty, pretty good” var att en tredjedel av boken var en ”Episode Guide” dvs bara beskrivningar av avsnitt jag redan sett. Jag kände mig lurad. Läste bara två tredjedelar av boken alltså.
Den senaste boken jag läste ut var serieromanen ”Special Exits” av Joyce Farmer. Den handlar om en kvinna som tar hand om sina gamla föräldrar. Den var svår att komma in i men mot slutet kände jag mig lite lätt berörd. Farmer är över 70 år, det var intressant att läsa självbiografiska serier från en annan vinkel än vad jag är van vid.
Om vi bortser från serier så var den senaste romanen jag läste ”Kartan och landskapet”. Jag gillade den. Houellebecq levererar alltid, även om hans böcker har en tendens att balla ur mot slutet, vilket var fallet även i denna bok.
Vad läste du när du var liten? Är du en storläsare?
När jag var riktigt liten gillade jag Ole Lund Kirkegaards böcker och ”Loranga och Masarin”-böckerna. När jag kom upp i skolåldern ville jag inte att läsa speciellt mycket. Jag gillade serier, men det var samlandet och inte läsandet som gav mig störst kickar. Mina föräldrar försökte tvinga mig att läsa böcker (dvs inte serier) men det gick inget vidare. Jag gillade dock ”Kalle och chokladfabriken”, det var som pornografi för barn som älskar godis. I sena tonåren började jag läsa slackerromaner, Claes Holmström och liknande. Nuförtiden läser jag mycket. Serier, biografier och en och annan roman. Realism är den genre jag gillar.
Hur kommer det sig att du började teckna?
Dagisfröknar och föräldrar slängde fram kritor och papper och då börjar man väl rita utan att tänka på varför. Jag antar att tyckte det var underhållande och jag gillade bekräftelsen jag fick när jag visade vad jag ritat och någon tyckte att det var snyggt. Jag blev fixerad vid serier ungefär vid 8 års ålder och har tecknat mer och mer sen dess.
Hur blir man serietecknare? Hur gjorde du?
När jag gick i gymnasiet föreläste författaren Aidan Chambers (har dock aldrig läst något han skrivit) i vår aula. Han berättade om hur man blev författare och sa att han helt enkelt kopierat karriären från en författare han gillade. Jag ville bli serietecknare och tänkte att jag skulle köra samma trick. Min favorittecknare var David Liljemark och jag läste några intervjuer med honom, sen började jag på samma sätt som han gjort: gav ut A5-fansin med kompisar och skickade in serier till en massa tidningar (Kamratposten, lokaltidningar m.m.). Jag läste en tidig intervju med David där han fick frågan om det inte kunde vara svårt att försörja sig som serietecknare. David svarade att han i så fall fick leva fattigt. Jag tyckte att det var en cool livsinställning och ville bli likadan. Jag bestämde mig för att gå på socialbidrag och teckna serier efter gymnasiet, vilket jag gjorde. Efter ett tag kontaktade jag David och vi blev vänner. Jag började teckna efter hans manus och fick in en fot på MegaPyton. Så småningom gjorde jag en massa serier efter eget manus till den tidningen som jag sen blev redaktör för tillsammans med Mats Jonsson.
Vilka andra serietecknare läser du, om du läser några?
Några amerikanska favoriter är Joe Matt, Seth, Chris Ware och Ivan Brunetti. Listan kan göras lång. De jag helst läser i Sverige är Mats Jonsson och Henrik Bromander.
Om man inte är en sådan van serieläsare, var tycker du att man ska börja?
”Fun Home” av Alison Bechdel är en av de bästa serieromanerna genom tiderna och är ganska litterärt berättad. Bra att börja med om man mest läst text tidigare. Jag gillar inte hennes teckningar men jag vande mig snabbt och sögs snabbt in i handlingen.
Berätta om ditt band Far och son! Vilka är med i bandet och hur låter er musik?
Bandet består bara av mig och Frej Larsson, sen bjuder vi in lite gäster då och då. En recensent på Expressen beskrev nyligen min musik som ”crazyrap”. Lättast är nog att själv bedöma genom att söka på ”Far & Son” på Spotify eller Youtube. Jag var med i ”Las Palmas” tidigare och har även gett ut en soloskiva under pseudonymen ”Simon G”.
Avslutningsvis: hur sorterar du din bokhylla (efter titel, författarens efternamn eller kanske ryggens färg)?
Mina hyllor är en blandning mellan ordning och kaos. Lite löst sorterade efter genre, men jag saknar ett strikt system. Har även 5-6 högar av böcker på olika ställen i lägenheten.
Fotograf: Viktor Gårdsäter
