”Sjutton år och skitsnygg” – Emma Granholm

Emma Granholms förra bok ”Ett nytt liv på köpet” handlade om en tjej som började gymnasiet och i den vevan passade på att transformera sig själv och sitt liv. Från utstött och ensam till social och populär. I den nya ”Sjutton år och skitsnygg” tar Granholm upp ungefär samma förvandling, fast nu från en killes perspektiv.
Jag var minst sagt skeptisk när jag såg den här titeln i vårens böcker-katalogen.
1) Vad är det för omslag?
2) Vad är det för titel?!
Gillade inget av dem.
Men boken, den gillar jag! Äntligen! Emma Granholm har hittills varit en medel-gillad författare hos mig. Böckerna har alltid varit väl utförda och sådär, men det lilla extra har saknats. Nu är det på plats.

Felix, som huvudpersonen heter, är alltså den som är sjutton år och skitsnygg. Det jobbiga för honom börjar när han kommer hem från en semester, och hans tjej + deras kompisar har blivit som förhäxade av en ny kille de träffat nere vid stranden. Zäta. Också en skitsnygg kille, och tydligen enligt alla utom Felix, guds gåva till mänskligheten. Det är bara Zäta för hela slanten, och Felix känner hur positionen som solklar ledare hotas. Han är ju den som är van att få allas blickar, och att få vara populär bland både killar och tjejer. Han är den där personen som förgyller varje fest. Och så nu kommer den här Zäta och tar för sig. Hans uppdykande orsakar en kris hos Felix.

Som läsare krisar man däremot inte alls, man skrattar, uppskattar och roas. En sak jag gillar supermycket med Hjorth/Rosenfeldts huvudperson Sebastian Bergman är hans analyserande av kvinnor och hur han ska bete sig för att få dem. Vilka manipulerande knappar behöver han trycka på för just den här kvinnan, eller för den där? Felix i ”Sjutton år…” är ungefär likadan. Han har högst medvetet jobbat fram sitt utseende och sin popularitet, och han vet vad som krävs för att behålla dem, och för att få behålla sin tjej. Han är inte redo att ge upp något, så han kämpar.
Om ”Ett nytt liv på köpet” var mer allvarlig och tung, så är den här boken både lite allvarlig men framförallt humoristisk. Emma Granholm flamsar absolut inte bort ämnet, och motiven som ligger under Felix önskningar utvecklas för varje sida, men allt framförs med ironi och humor. Det är skitkul och på riktigt på samma gång. Det där lilla extra helt enkelt. Gruppdynamik, psykologi, självkänsla, manipulation. Allt det vi alla ägnar oss åt och medverkar i dagligen, här avklätt in på bara skinnet. Felix och hans tjej är båda två medvetna om vad som fört dem dit de är idag, och de har båda något sämre att jämföra med. Mycket intressant!
Intressant är också slutet, där Emma Granholm lyckas knyta ihop säcken med Zäta och det hot han presenterar på ett klart oväntat och snyggt sätt.

Sen anar jag en potentiell och mycket välkommen trend: kaxiga huvudpersoner. Vi har Felix, och så har vi Alicia i Lisa Bjärbos ”Allt jag säger är sant”. Hennes självförtroende och självkänsla är väldigt olika Felix, och hennes sätt är definivit inte som hans, men det gemensamma för dem båda är attityden. Sjutton år och skitsnygg. Ja? Of course. Vad annars skulle jag vara liksom?
Den trenden plussas på med att det är roliga böcker. Man får skratta mycket och ofta åt båda.
Jag hoppas på mer sånt här för jag tycker den utvecklingen är skitbra. Det behöver inte handla om jättejobbiga trauman och olyckliga barndomar för att vara bra ungdomsböcker. Det kan lika gärna handla om att vara skolans snyggaste och lycklig med det, och allt det kan förpackas i ett skratt OCH vara suveränt bra.