Nu kan man VERKLIGEN fynda på bokrean. Jag var inom Aka Skrapan i fredags och norpade åt mig två reaböcker – 50% på reapriset är det där nu! Köpte således en bok jag verkligen suktat efter – Carolina Neuraths bok om HQ Bank. För 40 kronor, inbunden! Det är ju rena rama rånet. Alltså att det känns som om undertecknad är inne och robbar Aka Skrapan. För att inte tala om Neurath.
Nåväl.
Jag blir så himla längtig efter mitt gamla managementkonsultliv när jag läser den här boken. Jag jobbade väldigt mycket mot en av våra svenska storbankers tradingavdelning, alltså den avdelning som orsakade HQ Bank så mycket bekymmer och slutligen dess fall. Så den här världen är inte alls obekant för mig, tvärtom. Mina tassemarker! Men jag kan tänka mig att det är lite svårt att ta till sig om man inte är det minsta intresserad av den här världen, även om Neurath anstränger sig för att skriva så att också lekmän förstår. Jag tror det behövs åtminstone en smul intresse för svensk finansvärld.
Tycker också, om man nu ska rikta någon kritik mot detta, att det blir lite mycket av ”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten…” alltså att lite väl många kapitel inleds på ett sådant sätt. Glas som klirrar, solen som skiner på uteserveringar och festklädda människor på restaurang eller hemma hos någon riking i Saltsjöbaden. Gärna är dessa människor lite ovetande om vad som händer inne på HQ Bank. Men snart ska de bli varse… En liten konstig krock mellan ett par inledande meningar som försöker verka skönlitterära och sedan mer tidningsprosa resterande kapitel.
Men intressant. Och som sagt, 40 bagis på rean, det har nog alla råd med, inklusive herrar Crafoord, Dahlbo och König. Även om jag vet att det faktiskt är tufft för de i finansbranschen när något sådant här inträffar. Det är klart att man inte kan ta det i försvar att folk har vant sig vid en livsstil som innebär mångmiljoninkomster men att riskera att förlora allt från ena dagen till den andra kan göra vem som helst desperat. En tidigare kollega hade en make som fick avskeda folk under lågkonjunkturen runt 2003 och han fick göra det sittandes vid sitt skrivbord omgiven av securitasvakter, finanskillarna blev helt enkelt skogstokiga.
Pengar. Vad det gör med oss människor. Det tänker jag också på när jag läser den här boken. Jag har sett också det hända på nära håll, gamla vänner som blir ovänner när bonusarna blir större och större, precis som Hagströmer och Qvibergs vänskap blir allt skörare. Det är så sorgligt. På så många sätt.
(Den andra boken jag köpte? Jo, Läckbergs nyaste, för 50 pix. Men det var ju ingenting att skriva hem om, i jämförelse.)
