Snarare medelgod ungdom än seriös vuxen?

Reagerade på slutklämmen i Jens Liljestrands recension av Sara Kadefors nya bok ”Kast med liten kniv”, publicerad i DN i morse.

Jag har inte läst boken. Jag har träffat Sara två gånger, varav en gång var när jag var moderator på en jättetrevlig bokkväll i Sandviken där hon, Mian Lodalen och Birgitta Stenberg var så fantastiska och BRA.

Jag har haft ganska blandade känslor inför hennes författarskap hittills, en del har varit jättebra, annat not so much. Det är alltså inte så att jag har en personlig relation till Sara där jag känner att jag vill ta henne i försvar.

Det jag vill försvara är ungdomsboken. Eller, jag vill åtminstone fråga Jens varför han pekar på en mängd brister i Saras bok och fastslår att den därför snarare känns som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur.

Jag förstår inte vad han menar. Eller, jag tror att han menar att ungdomsromanen inte är en lika fin konstform som den seriösa vuxenlitteraturen, inte ens som den medelgoda vuxenlitteraturen efter vad det verkar. Plötsligt är ungdomsbok ett diminutiv.

Så jag frågar honom på Twitter.

Jag får inget svar av honom tyvärr – jag vet inte varför, men jag ser att kulturjournalister som frågar honom samma sak i alla fall får svar. Det är bra att fler reagerar. Johanna Thydell blir t o m så arg att hon författar ett mothugg till DN Kultur, ska publiceras på måndag.

Under tiden är vi säkert många som vill fråga Jens Liljestrand hur många ungdomsromaner han faktiskt har läst de senaste åren. Kanske svarar han på det i DN. Vi får se.