Jag åkte tåg ner till Helsingborg i söndags och hann nästan klart ”Suite Scarlett” av Maureen Johnson. Nästan bara, så jag fick avsluta den på hotellrummet. Inte helt fel eftersom boken utspelar sig på ett hotell. Ett litet personligt i New York som drivs av familjen Martin; föräldrar och deras fyra barn. Ett av barnen heter Scarlett och på femtonårsdagen får hon sina två förutsägbara presenter. En mobiltelefon och en hotellnyckel. Det är deras familjetradition, när barnen blir femton får de ta ansvar för en av sviterna / rummen.
Till Scarletts svit kommer det samma dag en oväntad gäst, den excentriska mrs Ambrose, som till allas glädje ska stanna hela sommaren (hotellet går mycket knackigt) och som genast sätter Scarlett i arbete med diverse ärenden. Hips vips är mrs Ambrose dessutom involverad i storebrorsan Spencers dröm att jobba som skådis, och i Scarletts crush på hans teaterkompis Eric.
”Suite Scarlett” är som en mysig matinéfilm. Gullig, vänlig, ofarlig, puttrig. Typ lite sång, lite dans, men inget naket. Ganska trevligt ändå, för ibland är man ju på humör för den sortens underhållning. Jag var definitivt på humör för mer bra YA efter John Greens ”The fault in our stars”, och ”Suite Scarlett” har stått på vänt i min bokhylla i ett par år.
Jag har läst tre böcker förut av Maureen Johnson inser jag när jag kollar bokhora-arkivet. Det är ju mycket! Jag tror faktiskt hennes största lockelse för mig är just att hon är kompis med John Green. Han nämner det ganska ofta, och han är ju så himla bra så jag har nog hoppats liite för mycket att Maureen Johnson ska vara ungefär som han. Men där han är skarp och djup och sann, är hon… ja, lite sång och lite dans helt enkelt. Med ”Suite Scarlett” får jag en trevlig tågresa. Helt okej ibland ju.
Det är också så kul att läsa the acknowledgments. Maureen Johnson, John Green och E. Lockhart har haft skrivardejter på fik i New York. Andra som tackas är Morgan Matson, Scott Westerfeld, Cassandra Clare och Libba Bray. Och David Levithan är en lika bra förläggare som han är dansör, säger hon. De namnen är ju ungefär halva YA-topplistan i USA. Jag skulle gärna stalka Maureen Johnson en vecka på plats i the City…
3 kommentarer
Det låter verkligen som en mysig underhållning till bok. Och med namn som Green, Westerfeld, Levithan i närheten… ja, då kan jag ju nästan inte låta bli att kolla upp den här ;)
Jag har varit nyfiken på Maureen Johnson just på grund av John Green/E. Lockhart-kopplingen. Awesome by association. Men själva handlingen i böckerna har inte lockat tillräckligt mycket för att jag faktiskt ska läsa. Kanske en dag.
Själv önskar jag att Maureens böcker var mer som hon själv verkar vara i verkligheten. John Green har sagt att hon är en av de få verkligt excentriska människor han träffat. Vill man inte läsa hennes böcker borde man åtminstone följa henne på twitter, hon är den bästa twittraren jag vet!