Att få syskon del 2

Nu har vi hunnit få hem både syskonböcker vi har köpt och sådana som Tage har varit iväg och lånat på biblioteket med sin mommo.

Dessa två kan jag hittills med gott samvete rekommendera:

”Uno i mammas mage” av Sara Gimbergsson – Den här handlar egentligen inte så mycket om att få syskon utan mer om bebisar och graviditet och vad som händer inne i magen. Men det är också ganska viktigt, för en bebismage är väldigt abstrakt för en snart treåring. Med den här bokens hjälp har Tage förvånat mig både en och två gånger med graviditetskunskaper som jag knappt själv har. Han är mer intresserad av bebismagen sedan vi läst denna och brukar till exempel visa hur bebisen ligger inne i magen, med huvudet ner mot snippan och fötterna upp ”och dom kan bebisen sparkas hårt med, mamma” (jotack). Pedagogisk och bra, fina illustrationer dessutom. Ett biblolån men den finns i handeln.

”Snart har vi en baby!” av Gunilla Hansson – en riktig syskonklassiker har jag förstått det som. Handlar om Egon som väntar och väntar på sin lillasyster där i magen. Här är igenkänningen för Tage stor. Egon får eget rum, sover med mamma och pappa. Mormor är den som ska passa när mamma och pappa åker till sjukhuset för att bebisen vill komma ut. Som några exempel. Mycket att ta till sig och bra och verklighetstroget illustrerat. Vi vuxna tycker väl att det är lite omodernt och ojämställt här och var, med mammor som ligger länge på sjukhus och pappor som åker dit med rosor, men sådant vet ju inte en liten unge av. Sonen tar in massor av den här boken och läser gärna flera gånger efter varann. Jag är förtjust i det sista uppslaget, som visar vad man kan göra för kul ihop med sin lillasyster – mata, leka, krypa. bygga torn, lära gå. Bra pepp! Finns som nytryck och vi har köpt ett eget exemplar.

Det som är svårt med den här typen av böcker märker jag, är att många berättelser har utgångspunkten att det stora syskonet är svartsjuk och arg. Så behöver det ju faktiskt inte vara och det är synd att man ska börja i den änden. Jag är lite restriktiv med att läsa de böckerna för Tage just nu, däremot kan jag tänka mig att plocka upp dem om det är så att Tage får det väldigt jobbigt med sina känslor efter att hans syskon kommit. För att visa att det är okej att känna så och hur man kan jobba med det. Och kanske är det syftet med böckerna också, att det är vid sådana tidpunkter som författaren tänkt sig att de ska läsas och inte som något förberedande? De ovan är i alla fall väldigt tydligt i förberedelsefasen om än på olika sätt och jag gillar att det inte finns några reaktioner bestämda på förhand.

En annan bok som jag gillade mycket men som jag tror är mer för något större barn, jag fick göra om berättelsen ganska mycket vid läsningen för att Tage skulle hålla uppe intresset, är ”Hallå därinne” av Ulf Stark och Stina Wirsén. Den är kategoriserad som 3-6, men tänker att typ… fyra? kanske? Att man förstår mer då. Det är nämligen mycket mellan raderna att ta in i den här boken och en del är lite för subtilt för åtminstone min unge. Men jag tycker den är hisnande fin! En storebror som berättar en massa saker om livet utanför för bebisen inne i magen. Inte bara om allt som är roligt och fint, utan det anas en hel del jobbigheter i Mickes (storebrors) värld.  Ännu ett perspektiv på det här med att få syskon. Tycker att det är väldigt fint att Mickes känslor för sitt ofödda syskon markeras så starkt. Kärleken och längtet får stor plats. Men det är också svåra avsnitt för Tage, han är för liten för att ha så tydliga ord och kontakt med sina känslor. Han längtar efter att bebisen ska komma ut ”för då kan jag vara i din famn igen mamma, och så kan pappa bära bebisen”. Det är liksom inte kärleken till ett syskon vi snackar om här…

Och det här är varför jag envisas med att ta med mitt barns åsikter i mina barnboksreccar (vill fnutta ordet reccar, för det är egentligen inte alls vad jag ägnar mig åt) – det är helt enkelt så att vuxna har en massa tyck och tänk som barn högaktningsfullt struntar i när det kommer till böcker. Här ovan en jättefin och speciell bok, men den går inte hem hos barnet alls. Och jag tycker att det är viktigt att både barn och föräldrar gillar böckerna som läses. Mest viktigt att barnet gör det (därför pinar vi oss igenom Byggare Bob-böcker nästan varje kväll) förstås.

Och den i mitt tycke jättekonstiga invändningen som jag har mött att ”det är ju bara EN tvåårings åsikt som du tar med” förstår jag faktiskt inte alls – när jag skriver om vuxenböcker så är det ju bara en enda 36-åring jag har konsulterat; mig själv? Varför är det OK då? Nåväl. Ska släppa det nu, men visst blir man förvånad.