Hon kan ge förutsättningarna för historien ungefär så här:
Förr i tiden, när det fanns en biograf i varje stad, fanns det en också i den här stan, i Maverley, och den hette Capitol, som sådana biografer ofta gjorde.
Vi har fått ramen, en plats och en ungefärlig tid (förr i tiden). Därefter spelar människorna huvudrollen. De brer ut sig över sidorna, in i läsaren, tillsammans skapar Alice Munro och jag litterära figurer som är verkligare än i vilken 500 sidors-roman som helst. Är det hennes gestaltningar som är särskilt fascinerande? Hur hon beskriver den unga kvinna som arbetar i kassan till ovan nämnda biograf? (Jag ser framför mig Millie från Freaks and geeks ?). Tre rader och jag är helt inne i berättelsen. Där finns också en polis som brukar avbryta sin runda för att se en del av föreställningen och som följer den unga kvinnan hem om helgkvällarna eftersom hon inte får gå hem ensam för sin pappa. Den här polisen och hans fru träffades på en skola för krigsveteraner. Hon undervisade i engelska. Nu är hon sjuk. När den unga kvinnan försvinner en snöig kväll, anar ni då vad som har hänt? Jag gör det då inte.
Här finns historier om tragiska olyckshändelser, en lärarinna och en tågresa. Jag försöker leta i texten för att se vad det är som gör att Alice Munros namn så ofta nämnts i Nobelprissammanhang, vad som gör att jag måste lägga ifrån mig varje boken efter varje novell och liksom hämta andan, låta historierna broderas ut. I slutet av boken återfinns fyra korta berättelser från författarens eget liv, även om författaren skriver att allt inte är fakta. Hur hon skapar skönlitteratur av en dyrkad hemhjälps meningslösa död. Ändå gillar jag fruarna bäst. Som Greta i den inledande novellen som åker tåg till Toronto tillsammans med sin lilla dotter. Redan här konstaterar jag att Alice Munro har en sällsynt förmåga att fånga mig i texten, att stänga ute de andra morgonresenärernas trötta surrande när jag läser på tunnelbanan på väg till jobbet.
Jag skriver ofta hur mycket jag älskar noveller och Alice Munro är verkligen en av anledningarna till att jag gör det. ”Brinnande livet” innehåller inga svaga punkter och är därför en lysande samling att börja sin novelläsarresa med.
9 kommentarer
Det här var nog den mest hänförda recension jag läst på bokhora! Nästan som ett kärleksbrev.
[…] Bokhora […]
Jättehärlig recension! Nu har jag hört så mycket gott om Alice Munroe så måste gå ut och köpa en av hennes samlingar på lunchen.
Kan bara instämma. Läste Dear life på engelska och älskade varje minut.
[…] andra som skrivit om Brinnande livet är SvD, Bokhora och Feministbiblioteket. Du kan hitta den hos t.ex. Adlibris eller […]
Hej.
Jag försöker hitta namnet på novellen som finns i boken brinnande livet, Novollen börjar med: När jag var ung…..
Här är länken till novellen men jag kan inte hitta namnet: http://www.svd.se/kultur/brinnande-livet-av-alice-munro_8604290.svd
Hej.
Jag försöker hitta namnet på novellen som finns i boken brinnande livet, Novollen börjar med: När jag var ung…..
Den heter Natt.
hej hej
Jag försöker hitta en Analys om Novellen Natt av Alice Munro. Mn hittils har det inte gått så bra.
Kan nån snälla länka mig till nåt.