När jag börjar läsa ”Den femte vågen” tänker jag att den är som Sofia Nordins ”En sekund i taget”. Ensam överlevande tjej, har ingen aning om det finns andra människor kvar i världen eller om alla dött. Bra tanke för jag gillade ”En sekund i taget”. Några sidor längre in får jag föraning om att det blir en ny ”Icons” av Margaret Stohl istället. Inte lika bra, för den gillade jag inte alls. Tack och lov blir ”Den femte vågen” bättre än den, men jag faller inte lika hårt som för Nordins bok.
I ”Den femte vågen” ligger fokus på handling om att överleva. Cassie, den första huvudpersonen, hade förut en familj bestående av mamma, pappa, lillebror, men nu tror hon att hon är ensam. Möjligen lever hennes lillerbror, men hon vet inte alls var han är. De Andra har kommit till jorden några månader tidigare och effektivt svept över hela mänskligheten. Allt är utslaget, sjukt eller dött. Ingen hade någon chans, och ingen fattade riktigt vad det var som hände eller varför. Eller vilka de är. Att pussla ihop det blir mycket spännande.
”Den femte vågen” innehåller så många vändningar och cliffhangers att man blir alldeles svettig! Det börjar med Cassie alltså, men så småningom utvidgas berättarperspektivet med två röster till. Genom hela boken så är man aldrig riktigt säker på hur mycket man kan lita på dem eller någon annan, och De Andra – vad har de för plan? Och kan man slå tillbaka mot den?
Som vuxen läsare tycker jag det är okej. Skillnaden mot ”En sekund i taget” är att där handlade det även om relationer, identitet, hur man formas som människa. Det lyfte dystopin. ”Den femte vågen” har sin superspännande intrig, punkt. Den är välskriven och allting, men Cassie som karaktär lever inte direkt kvar för mig.
Om jag försöker tänka som en ungdomsläsare istället? Spännande! Det är så givet att jämföra den här med ”Hungerspelen” pga det totala lässuget och en kvinnlig hjältinna, och ”Den femte vågen” har redan tagit USA med storm. En mycket effektiv bok som drar in sina läsare och inte släpper greppet förrän sista meningen. Ungdomsläsare kommer att gilla alltså. Ovana läsare blir hookade, vana läsare kanske saknar några av de saker jag saknar, men oavsett läger går det inte att sluta på ”Den femte vågen” när man väl börjat.
Jag antar att det kommer fortsättning? Jag vet inte om jag kommer att läsa den, men jag vet att jag längtar efter fortsättningen på Sofia Nordins bok. Det är ju också en skillnad mellan ”Den femte vågen” och ”Hungerspelen” – med den senare kunde jag inte sluta efter del 1 och jag kunde inte låta bli att engagera mig. Skillnaden mellan okej och jättebra böcker.
