”Förr eller senare exploderar jag” – John Green

Det är nästan på dagen ett år sedan Johanna L tipsade om ”The fault in our stars” för första gången och sedan trillade positiva omdömen in lite varstans och överallt jag läste om den fanns bara lovord, så tillslut läste jag den också. Redan i maj kallade jag den för en av mina bästa läsningar 2012 och så här med facit i hand vågar jag nog påstå att den är om inte den allra bästa så en av de två bästa (den andra är ju denna).

Nu finns boken på svenska. Då heter den ”Förr eller senare exploderar jag”. Jag var lite tveksam till titeln först, men jag fattar den ju (Hazel, som är bokens huvudperson, är sjuk i cancer och hon är rädd att såra de som tycker om henne, hon kallar sig själv för en handgranat och förr eller senare exploderar hon). När jag nu har läst boken på svenska också, så okej då. Den (titeln) får väl gå. Men utseende och namn på boken korrelerar dåligt med min känsla för boken.

John Green tror dock att Augustus Waters (bokens ”hjälte”) skulle gilla omslaget och han själv ”freakin’ loves” det (P.S. OJ! så fort John Green pratar).

För nytillkomna läsare som inte har någon aning om vad boken handlar om. Läs här. Där finns verkligen all info. Jag har beskrivit handlingen så bra där att jag aldrig skulle kunna (orka) göra om det.

När jag först började läsa ”Förr eller senare exploderar jag” var jag inte helt bekväm med språket. Jag kände inte igen min Augustus Waters. Jag var till och med skeptisk till att läsa boken på svenska eftersom jag redan läst och älskat boken på engelska. Men så gör tydligen jag att böcker som jag läser och älskar på svenska, läser jag och älskar på svenska också.

Augustus Waters är en sådan himla stormtagare. Han sveper in där på det där cancergruppsmötet som Hazel går på och är lite stirrig förvisso, men supercharmig, och han tog mig med storm igen. Kraftigare den här gången. Kanske fanns det medicinska termer som jag inte riktigt fattade på engelska, som gjorde att jag hängde med mer i den svenska översättningen (jag tycker dock att ”The fault in our stars” har ett väldigt lätt, behagligt språk) men den andra läsningen av historien var ännu starkare än den första.

Döden är hela tiden närvarande (Hazel och Augustus och i princip alla som är under 20 år i boken har (dödlig) cancer), Hazels mamma och pappa är hela tiden beredda på att de förr eller senare kommer att förlora sin dotter (kommer de fortfarande att vara en mamma och pappa då, funderar de). Men humorn är närvarande. Det här är en rolig bok, tycker jag.

Jag är säker på att jag kommer att läsa ”Förr eller senare exploderar jag” flera gånger. Jag har ett exemplar av den svenska boken och ett av den engelska och dessa två böcker kommer jag att låta cirkulera bland vänner och kollegor. Bokhoraaktuelle Lev Grossman och hans kollegor på Time Magazine  utsåg ”The fault in our stars” till förra årets bästa bok. Det spelar dock ingen större roll, för efter andra läsningen hade jag ändå varit tvungna att samla ihop bitarna av mig själv, helt golvad av Hazel Grace och Augustus Waters igen.

Allt som vi skrivit om ”The fault in our stars” på Bokhora.