Just idag (1 juli) firar jag ettårsdagen som ledamot i ALMAjuryn. Ett uppdrag som jag känner stor respekt inför och som som innebär att jag haft den stora äran och förmånen att följa och delta i processen kring utnämningen av världens största barn- och ungdomslitterturpris – Astrid Lindgren memorial award – 5 miljoner kronor!
Att försöka få ett helikopterperspektiv på världens barn- och ungdomslitteratur är en grannlaga och väldigt lärorik uppgift + att vidga min egen barnlitteraturkarta är en utmaning och oerhört intressant. Men att få vara med och diskutera och vaska fram pristagaren är den allra mest spännande uppgiften jag någonsin haft.
Processen är lång och diskussionerna många men alltid intressanta. Och jag är oerhört glad att få vara med om detta.
I juryn är vi 12 personer som tillsammans har en bred kompetens inom barnlitteraturområdet. Det är litteraturforskare, författare, illustratörer, bibliotekarier och recensenter. En ledamot representerar Astrid Lindgrens familj.
Som ledamot väljs man av Statens Kulturråd för fyra år i taget. Som längst kan man sitta i tolv år. (Alltså inte som i Svenska Akademien, att ledamöterna sitter på livstid.)
ALMA-priset är nu 11 år och snart ska de fyra ”veteranerna” lämna juryn. De fyra som suttit allra längst. Separationsångest är väl bara förnamnet.
Processen är lång (vi träffas varje månad 1-2 dagar), diskussionerna är många men alltid, alltid intressanta. Jag är oerhört glad att få vara med om detta. Priset är oerhört viktigt ur just den synpunkten att höja barnlitterturens status!
Årets mottagare av priset blev Isol från Argentina. Ett val som jag tror att många blev väldigt, väldigt glada för. Även om Isol inte var så känd i Sverige (tidigare) så är hon en stor kändis i stora delar av övriga världen.
Hon är en pristagare med multikonstnärliga kvalifikationer (hon är både författare, konstnär och musiker) som nu är 5 miljoner rikare. (… hur många gånger har inte hon fått svara på frågan vad hon ska göra av pengarna. Vem frågade Mo Yan det? Knappast någon.)
Isols bilderböcker är något utöver det vanliga. Hon vänder och skruvar till det till synes vardagliga till det drastiska och verkligheten blir något alldeles nytt. När man läser henne ser man plötsligt saker i ett nytt perspektiv och från ett barns ögonhöjd som ger nya och helt friska infallsvinklar. Som när t ex Petit i boken ”Petit, monstret” undrar om han är en snäll eller dum kille. Han blir inte klok vad som är rätt eller fel. Ibland är det tex helt rätt och riktigt att vara rädd om sina leksaker men andra dagar får han skäll när han inte vill låna ut dem. Han blir kallad dum när han hittar på lögner men snäll när han hittar på sagor… Petit vill ha en handbok som förklarar det han inte förstår för ibland är också mamma dum och ibland är hon snäll. ”Det kanske ligger i släkten”, tror Petit.
”Petit, monstret” är en av de två första böckerna som kommit ut på svenska. Den andra heter ”Numeralia” där Isol illustrerat till poeten Jorge Lujáns text. Bägge böckerna är helt underbara i sin enkelhet och självklarhet.
I höst kommer ytterligare två av Isols bilderböcker ut på svenska. ”En anka är bra att ha” är en vändbar och helt genial pekbok i två perspektiv, och så den självlysande boken med spiralpärm och med drömrecept, ”Nocturne”. En lysande vill-ha-bok av rang för var och en att ha på nattygsbordet!
Längta till hösten! Jag tippar att bägge blir Årets julklapp! (jo, jag vet… men ett halvår går fort, jag lovar.)
______________________
Annika Edlund bloggar på på barn & ungdomsboksbloggen och är grundare av bokcafé Pilgatan i Umeå.
Foto: Stefan Tell.
1 kommentar
Heja Annika, du kommer att göra stor nytta i ALMA-juryn! Till exempel just nu och här: när du berättar om hur arbetet i juryn går till.
Jag har inte en enda gång lyckats gissa rätt när det gäller pristagare (vilket känns bra – det finns så många författare/konstnärer/institutioner som är värdiga). Nöjd har jag blivit varje gång.
Men alldeles extra nöjd blev jag när Philip Pullman fick ALMA-priset.