Johanna Lindbäck är Sveriges nya läsambassadör

För några minuter sedan offentliggjordes det att Johanna Lindbäck kommer att vara Sveriges läsambassadör 2013-2015.

Johanna, vad sjutton är en läsambassadör?

Så här står det på sajten: ”Läsambassadören är en författare eller illustratör som är utsedd för att främja läslust och sprida medvetenhet om hur viktigt det är med litteratur för unga. Sveriges första läsambassadör presenterades av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på Bok & Bibliotek i Göteborg den 22 september 2011.” Det är alltså Johan Unenge som är den första, och jag är den andra läsambassadören. Tjänsten kom till som ett försök att göra något åt att barn och ungdomar i Sverige läser mindre och sämre än förut.

Vad gör en läsambassadör?

Det här är lite svårt att svara på än. Man får nämligen fylla sin roll lite som man vill så länge det är läsfrämjande. Det finns ingen beskrivning att jag måste göra exakt det och det, utan jag lägger upp en plan i samråd med Kulturrådet. Johan Unenge har jobbat mycket mot bibliotek och idrottsrörelsen och det fortsätter jag med, och sen vill jag också komma ut i skolor och på lärarutbildningar för att prata om läsning. Som läsambassadör riktar man sig mot vuxna och försöker via dem få unga att läsa mer.
I skolor tror jag tex att en effektiv läsfrämjande åtgärd vore om hela personalen kunde börja läsa böcker. Det pratas ju mycket om att killar inte läser böcker, och medan det är otroligt lätt att hitta kvinnliga förebilder som läser (eller håller på med kultur) är det svårare att hitta manliga. Det är inget som män och killar ska hålla på med helt enkelt. Just av den anledningen – få hela skolpersonalen att läsa! Bokcirkel två-tre gånger per år?
Läsfärdighet är så viktigt för precis alla ämnen att det inte bara handlar om tre lektioner svenska i veckan och den läraren som undervisar i det. Är du dålig på att läsa fattar du inte lästalen i matte, till exempel. På grund av det så borde ju verkligen alla lärare jobba för att eleverna ska bli bättre. Alla lärare måste inte bli stora litteraturälskare, men tänk om man bara lyckas få en liten liten ändring av attityden ”jag läser inte” eller ”så sjuk blir jag aldrig” som många män har idag när det gäller litteratur. Jag tror verkligen att det skulle kunna åstadkomma positiva resultat för eleverna.
En jättebra personalbok att börja med kan vara Jeanette Wintersons ”Varför vara lycklig när man kan vara normal?” förresten.

Kommer du bara att jobba som läsambassadör?

Nej, det här är ett deltidsuppdrag så tanken är att man ska göra annat också. I mitt fall skriva böcker och göra författarbesök på skolor.

Vad vill du satsa på under de två år som du är läsambassadör?

Förutom det jag sagt ovan så gärna något som involverar föräldrar och deras attityder till läsning, men hur vet jag inte exakt än. Det är så svårt att få tag på föräldrarna! De är otroligt viktiga, men ofta ganska svåråtkomliga. Och de man får tag på är de som redan håller med om det här, men hur hittar man de andra? Det är ju just de lite mer motvilliga man vill åt. Är det någon som har bra tips, hör av er!
Sen har Läsambassadören givetvis sociala medier, så jag ska blogga och twittra under det flagget också (tänker inte sluta här på Bokhora) och förhoppningsvis driva debatt och diskussion där också om läsfrågor.

Och till sist då: hur känns det?

1) Lite läskigt för att det är ett så stort och brett och viktigt uppdrag. Och för att jag senaste dagarna har tänkt mycket på Vita huset-avsnittet där Josh Lyman lanserar the president’s secret plan to fight inflation när han får hoppa in och hålla en pressträff. Han börjar skoja och det blir katastrof av allting. Tänk om jag gör något liknande när jag blir intervjuad? Är ironisk och sånt… hjälp. Hör ni talas om Kulturrådets hemliga plan för läsfrämjande så vet ni vad som har hänt. 2) Det känns skitroligt! Det är givetvis smickrande att bli tillfrågad, och det är ju en jätteviktig fråga som har medvind. Ingen tycker att det är dåligt eller onödigt att jobba med läsfrämjande ju. Johan Unenge har också slitit jättehårt sina år, så nu är det iallafall lite mer känt att det här finns och vad det går ut på. 3) Det är så himla skönt att få berätta om det. Jag blev tillfrågad i slutet av maj, så jag har fått hålla tyst läääänge. Nu äntligen – tjoho!

Ett jättestort grattis från Johanna K och Johanna Ö.
Författarfoto: Petter Cohen.