Jag funderar på detta så fort jag kommer till en roman med något särskilt textelement i sig, typ en bok i boken, eller broschyrer, eller annat. Nu har jag just läst Linn Spross debut ”Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet” och där får man ett politiskt manifest. Det dyker upp med ett par sidor här och där i den löpande romantexten. Jag läste bara den första delen och sen hoppade jag över resten. Så gör jag konsekvent med den här sortens texter. Jag är verkligen bok i bokens största ovän! (Bok i boken för att ha ett samlingsnamn.) Orkar aldrig läsa det lika noga som jag läser romanen, och hittills har jag aldrig märkt att jag lidit av det heller. Jag tycker bara synd om författaren som sitter och jobbar med de avsnitten och sen är de så lätta att hoppa över. Slöseri med tid.
Hur gör ni?
14 kommentarer
Jag läser nog, eller skummar, men ogillar i de flesta fall greppet. Förutom i Gaarders ”Spelkortsmysteriet” (och ”Julmysteriet” med för den delen), där älskade jag boken i boken!
Jag läser/skummar igenom för att jag är rädd att missa något annars, men tycker nästan alltid att de är jättetråkiga.. Får nog börja med din taktik istället!
Jag läser alltid. Jag slutar hellre läsa boken än att börja hoppa över eller skumma delar av den!
Jag tycker såna element kan vara väldigt störande. Hade väldiga problem med sagan i Antonia Michaelis Sagoberättaren och till en början hoppade jag mer eller mindre över de partierna. När jag insåg att sagan var rätt betydelsefull för handlingen började jag åtminstone skumma sagoavsnitten. Den dagen jag läser om boken kommer jag nog läsa de partierna med betydligt mer inlevelse.
Skummar oftast eller hoppar helt *host*dikterna-i-sagan-om-ringen*host*.
Håller med dig. Tycker oftast det bara är störande. Jag hoppar över eller skummar den typen av sidor. Och helt ärligt känns inte som att jag har missat något. Storyn brukar klara sig ändå.
Jag älskar det! Både att läsa det och att skriva sånt. Så vänder mig väl lite mot massan, då.
Jag älskar. Alltså ÄLSKAR bok i boken-teman. Speciellt om boken handlar om en författare som håller på att skriva en bok också får man följa den utvecklingen i boken. Då är jag såld på en gång. :)
Jag skummar oftast snabbt igenom eller hoppar över dessa stycken helt. Det var just detta begrepp som förstörde bl a ”Jellicoe Road” och ”Kärlekens histora” för mig.
Tycker för övrigt att Elmore Leonard har en intressant lista på 10 skrivregler som jag som läsare håller med om på de flesta punkter: http://www.brainpickings.org/index.php/2013/08/21/elmore-leonard-10-rules-of-writing/
Långa miljöbeskrivningar, prologer = skumläsning. Tycker oftast inte att de bidrar med något viktigt. Prologer inbillar man sig är viktiga och stålsätter sig för att inte missa ett enda ord, och oftast skulle författaren ha skippat dem helt.
Jag kan inte säga att jag gör det ena eller andra – dvs läser eller hoppar – för det beror så mycket på hur det är gjort. Jag håller med Bokbabbel om att det funkar väldigt bra i Gaarders böcker. Ett annat exempel där jag tycker greppet funkar riktigt, riktigt bra är Tony & Susan. Men visst, det finns böcker där jag hoppar också.
Jag hoppar för det mesta över allt sådant, särskilt de där ibland förekommande långa dikterna i fantasyromaner…
Kan inte säga att jag hittills upplevt det som ett minus för min läsupplevelse.
Jag brukar nog allt läsa dem, men håller med om att de ibland inte ger något. Som de tusentals fotnoterna i Jonathan Strange & Mr Norrell. Kanske en anledning till att jag tyckte boken var seg.
Avskyr verkligen greppet (med en brinnande frenesi till och med) och hoppar av princip alltid över de delarna. Har aldrig upplevt att jag missat något genom att göra så men det kan jag å andra sidan inte veta säkert, kommer fortsätta på ren trots.
Allvarligt talat, jag har svårt att förstå hur man ens kommer på tanken att hoppa över saker i böcker man läser frivilligt. Jag blir nästan illamående av tanken på att folk gör det. Jag är ju intresserad av vad författaren vill skriva, och varför, inte av mig själv som läsare och mina preferenser. Mig själv får jag alldeles tillräckligt av under de timmar jag inte läser.