Idag släpps min bok för 9-12-åringar, ”Lite ihop”, och Bokfreak gästrecenserar den.
I ”Lite ihop” får vi följa tolvåriga Majken som precis har börjat i sexan på ett högstadium i Umeå. Hon är intresserad av musik, spelar fiol, tänker mycket, har aldrig varit kär och har svart som sin absoluta älsklingsfärg. Majken har det helt ok med vänner och en bästis sedan förskolan, Tessan. Men efter bara några sidor in i boken börjar vi få en känsla av att det är något av en förändring som är på gång. En frågar sig om Majken verkligen har så mycket gemensamt med sina vänner, vad är det egentligen om börjar hända mellan henne och Tessan? I Majkens parallellklass har det börjat en ny person; Ivan, med slitna bandtischor, en blond lugg och ett leende ”som krokar fast en”. Kanske han kan bli en person som kan förändra Majkens situation.
”Lite ihop” kryllar av igenkännande för mig, jag slungas tillbaka till korridorerna i höstadiet, inte minst för att även jag bodde i Umeå när jag var lika gammal som Majken. Jag fångas av Johanna Lindbäcks skickliga skildring av den där smygande känslan när en vänskap håller på att förändras. Hur en känsla av obehag växer i Majken, utan att något stort egentligen sker. Inget konkret hon kan sätta fingret på men att det sker är samtidigt uppenbart och så frustrerande.
Detta är en bok med mycket vardag, det är lite spännande men inte galet spännande. Det händer en del saker för Majken, som för henne är relativt omvälvande men ”Lite ihop” berättar framförallt berättelsen om vardagen. Föräldrar som ligger i soffan och glor på tv, och ensamma långtråkiga helger, en vardag för väldigt många tolvåringar. Jag känner att boken just sätter fingret på det speciella med denna ålder, dubbelheten; att en tänker och fattar väldigt mycket samtidigt som en fortfarande är så mycket barn.
Jag uppskattar verkligen att vi som läsare, genom Majkens ögon, ifrågasätter tjejernas fokus på killar, att allt samröre med just killar värderas så mycket mer än annat. Det känns så skönt att det för Majken är framförallt vänskap som är centralt och jag hoppas att det kan väcka tankar hos de som läser boken (stora som små). Majken är så bra beskriven, jag önskar att jag hade varit kompis med henne när jag gick i sexan och -Hallå!, som jag hade velat vara bästis med Ivan. Han är helt underbar, spontan och befriad från föreställningar kring vad som är coolt eller inte.
”Lite ihop” är ingen bok som kommer stanna i mitt hjärta jättelänge, men den är smart, välskriven och framförallt: den behövs. Jag som arbetar som skolbibliotekarie vet hur mycket. Bra medryckande böcker för barn i denna ålder finns det alldeles för lite av, så detta var Johanna Lindbäcks första bok för yngre, nu hoppas jag på fler!
4 kommentarer
Låter som en bok jag ska köpa till min dotter. Sen tar jag den när hon läst färdigt.
Läste om boken hos ”Enligt O” igår, och känner att den nog borde passa min snart 10-åriga dotter. Och mig själv!
Jag har också läst boken med nöje, men använder man verkligen så många engelska uttryck redan i sexan? I wonder… ;-)
Sen var det ju mycket intressant hur Idas kommentar om Bechdel-testet startar en massa tankar i Majkens huvud. Bra jobbat Johanna! Boken ger definitivt mersmak.
Hallå, och tack för beröm! Vad gäller engelskan, Majken och hennes kompisar använder ju bara enkla uttryck som jag lätt tror man snappar upp från div amr tv-serier om man är kring 12-13? Omg, jesus christ, disaster och sånt. Hon är ju en språkintresserad och alert människa, som dessutom har en några år äldre brorsa med cool flickvän.