Det är lördag morgon. Jag sitter på trappan till vårt hus och förbereder ett samtal jag ska hålla här i Kiruna i eftermiddag, om mammor i litteraturen. I morgon är det mors dag, därav ämnet. Det är min fjärde mors dag och min första som tvåbarnsmamma. Min son har dukat upp till tebjudning i sin sandlåda och min dotter sover i babysittern bredvid mig. Det är väldigt mysigt att vara mamma.
Det ska bli roligt att prata om mammarollen.
Har ni några favoritmammor i litteraturen som ni tycker att jag ska ta upp?
8 kommentarer
Mor Sofi i Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd!
Lovis i Ronja Röverdotter är en favorit.
Jag ville också tipsa om Kvinnor och äppelträd, där finns många nämnvärda mammor. Mor Sofi som Hanna skrev, men också Sally och Ellen.
Maj i romanserien av Kristina Sandberg tycker jag är intressant. Hur Maj slåss med omvärldens förväntningar, att duga, att vara till lags. Hennes egna och andras förväntningar i romanerna ligger förvånansvärt nära vår tid, det finns en parallell där. Hur hon ska vara duktig, duga, orka vara till lags, uppfostra barnen på ”rätt” sätt.
Muminmamman så klart! Mysig och trygg men också komplex. Fantastisk intressant karaktär i framför allt ”Pappan och havet”.
Favoritmammor finns det nog gott om, ifall du menar såna där perfekta, bullbakande, harmoniska mammor. Jag tycker det är mer intressant med de som hamnar utanför den gängse normen men som ändå duger. Tänk tex på hur kärleksfullt Mark Levengood beskriver sin mamma som inte var det minsta huslig. Kerstin Thorvall som vågade skriva om sina brister som mamma, vilket förmodligen ansågs ännu värre då. Jag kan känna mig illamående av vissa bloggare som Underbara Clara, där allt framställs så idylliskt och faktiskt är rätt långt ifrån den verklighet de flesta småbarnsmammor lever i.
Tycker Kerstin Thorvalls berättelse om sin mor i trilogin som börjar med När man skjuter arbetare…är fascinerande. Hon skriver inkännande om en mor hon under lång tid föraktat/hatat. Hade jag mött hennes mor hade jag tyckt hon var en tråkig festförstörare. En sådan där inskränkt kvinna som hämmar sina barn o är allmänt jobbig. Om jag mött henne på föräldramöte hade gått hem o stönat över surkärringen – om jag ens lagt märke till henne. Jag fick mig en tankeställare nör jag läste Thorvalls porträtt av denna kvinna bakom fasaden.
Muminmamman är lättare att älska – men visst är hon lite borderline – när hon måste in i sin Mumindal i väggen i Pappan o Havet. Om hon sa ifrån skulle hon inte behöva fly in i väggen för att överleva. Tur hon klarar ta sig ut innan familjen märker något. Då ….
( gissar att Tove Jansson läst Charlotte Perkins Gilmans Den Gula Tapeten)
Hon med sammetsnos och korta ben dvs Mumin-mamman.