I julas läste jag Rosa Liksoms ”Kupé nr 6” och var lite sval.
Och ja, nu har jag redan glömt bort väldigt mycket av handlingen (som det inte fanns så jättemycket av från början), men igårkväll när jag träffade mina skolkollegor och skulle leverera några boktips, så vad säger jag? Rosa Liksom.
Det är på grund av tågresan och det där ryska. Det har jag inte glömt, snarare blivit ganska fascinerad av. Skitsamma i story när det finns te, smetana, iskall vodka i immiga små glas och ett pärlband av ryska städer längs transsibiriska.
Jag har ångrat mig. Jag är tydligen inte alls sval till Kupé-boken.
(PS. Vet att en riktig second opinion är när man ber ytterligare en människa ge ett utlåtande.)
2 kommentarer
hehehe, du gav dig sjäv en andra åsikt, lite schizo och därav mer imponerande, svårt nog att påverkas av andra liksom.
Samma här!! Jag hade så megastora förhoppningar, de kändes liksom som specialdesignat för en själv, men blev sur o besviken för att det inte blev som jag trodde, ströläste mig igenom den. främst va de nog språket…som hade utlovats som poetiskt men inte riktigt var som jag ville… I varje fall; lördags kväll; ryskt nyår i Kphmn; står jag inte där på denna underbara fest o orerar om Rosa Liksom o Kupén?!? JO! Helt plötsligt är smetanan o vodkan o okurkyn JO o plötsligt kändes det ändå som ett toppenläs!