Bret Easton Ellis. Jättefavorit hos mig. En sådan där författare där jag köper allt och slukar. Håller reda på utgivningsdatum. Etc.
Men så kom ”Lunar Park” och jag orkade knappt igenom. Blev irriterad. Så dog det där favoritskapet litet och jag har haft svårt att få peppen att återvända. Har iggat ”Imperial Bedrooms” helt hårt, trots att både Jessica och Helena har skrivit om den här på bokhora.
Kanske också lite för att jag började följa BEE på Twitter och där framstår han som ganska gnällig och osympatisk (gudars vad han var jobbig under hela det här ska han få /inte få skriva filmmanus till ”50 shades of gray”). Liksom i linje med hur böckerna utvecklats på senare tid. Gnällo.
Jag var ett tag rädd för att det var all meta som Bret stoppade in i Lunar Park som liksom… förtog hela stämningen för mig. Men jag vet inte. För när jag var i Stockholm härom månaden så läste jag till slut ”Imperial Bedrooms” (Finns i pocket nu) och det var ju helt superhärligt! Och jättemycket meta. Och en uppföljare till ”Less than zero” som jag tycker så mycket om. Det sistnämnda visste jag förstås redan, men det gjorde i alla fall saker och ting mycket bättre under läsningen. Och jag gillar ju meta, egentligen. Men det måste ändå göras med finess, vilket jag inte tyckte han klarade av under ”Lunar Park”. Fast det lustiga nu är ju att jag vill återvända till den, efter att ”Imperial Bedrooms” ändå tog tag.
Så jag tänker att det också finns en annan sak med böcker – tidpunkten när man läser dem. Jag går tillbaka i bokhorearkivet och ser att det var den där jävliga våren 2008, den. Den där jag gick runt och var arg och lyssnade på Sahara Hotnights ”Cheek to cheek” och jag tror att bara det faktum att jag använde uttrycket ”kravlar omkring” säger en del om att jag var i olämpligt skick för ”Lunar Park”. Det handlar förvånansvärt ofta om timing med böcker tänker jag. För mig, som så ofta läser om böcker, blir det allt tydligare. Tidpunkten, omgivningen, måendet. Det är mycket som ska klaffa. Det är faktiskt inte alltid bara att dra ner något litet oläst från hyllan och dra igång och tänka att det ska bli bra, att det BORDE bli bra.
Ska försöka komma ihåg att plocka med ”Lunar Park” nästa gång jag är i Stockholm. Se om något händer. Om jag är på en annan plats i livet, bättre rustad.
En sak för er som har läst ”Imperial Bedrooms”, ingen spoiler eller så, jag tänker att Lauren som hela tiden textar Clay från NY, är samma Lauren som följer med i så många av Brets böcker. Vad tror ni?
7 kommentarer
Själv tycker jag att ”Lunar Park” är BEEs bästa bok.
Jag fick hem Imperial Bedrooms i januari och är lite småsugen. Jag har bara läst Psycho innan som ju är en rätt speciell upplevelse, så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Tycker du jag bör läsa någon annan innan jag läser denna? Har även Lunar Park hemma i hyllan.
Jag tänker att man med fördel kanske ska läsa just ”Less than Zero” innan, för kronologin. Tror Jessica gjorde så, vilket nog gör det lite extra kul. Men det är inget måste alls!
Det kan vara kul att läsa Lunar också, för Imperial Bedrooms har jag för mig är den bok han började jobba med under Lunar Park-tiden.
Tack för tips! Det är fint när man blir tipsad om böcker man redan har, lite kortare startsträcka då!
American… alltså.
Jag tycker också Lunar Park slår det mesta, har inte läst något bättre. Men den kan man bara uppskatta om man känner till alla BEEs böcker :)
DET tror jag nu inte. Jag äger och har läst allt som BEE gett ut och tyckte ändå inte den var bra medan andra som bara läst någon enstaka tyckte att Lunar var jättebra. Det är mer tycke och smak, som allt annat. Det underlättar vid läsningen om man har koll på hans tidigare utgivning, men det är definitivt inget måste för att kunna uppskatta. Nuförtiden är det ju dessutom många av hans titlar som inte längre går att få tag i på svenska så man får läsa på engelska om man vill komma åt dem.