Jag måste redovisa det sista från semesterläsningen när jag var i Grekland. Det här är sektionen som gick direkt till hotellets bokbytesbord efter utläsning.
”Take me there” av Caroline Dean. Stor suck! Köpte denna pga ett tips och under illusionen att det skulle vara mer än stereotyp bad boy hittar sin true love i den duktiga, supersnygga, goda tjejen. Tyvärr. Det var i och för sig en samhällsnyttig vinkel om hur dålig läsförmåga leder till utanförskap, men… Vilken ospännande klyschfest från början till slut. Den hade dessutom små dåliga dikter skrivna av huvudpersonen. Uuugh. Ides såklart inte läsa dem.
Ett icke-tips från min sida. Stay away.
”Mannen från Albanien” av Magnus Montelius. Jag undrar om Montelius har hållit på och skriva sin debutroman länge, som fallet ofta är med debuter. I såna fall, hur länge? Sen 90-talet? För det är något daterat med den. Jag kan inte sätta fingret på vad, men den känns lite äldre i språket och stilen. Och det är den ju inte egentligen.
En sak som kan bidra till den känslan hos mig är alla Håkan Nesser-namn. Ni vet, när folk i Sverige inte heter saker som Johansson eller Löfström, utan en oväntat stor andel karaktärer heter Barbarotti och liknande. Jag är inte så förlåtande mot det tricket hos andra, tycker det lätt blir pretto. I ”Mannen från Albanien” har vi huvudperson Tobias Meijtens, en annan viktig kvinnlig karaktär som heter Natalie Petrini (ej relaterad till Mårten Sandéns Petrini-deckare vad jag förstår) samt en kommissarie Tilas. För att nämna några. Alltså, ge mig en enda vanlig Johansson, snälla?
Jag köpte den här i vintras och var övertygad om att det skulle vara en bra deckare. Och den var väl inte dålig, men det var inte stor kärlek. Medel ungefär. Hoppas att någon annan svensk på hotellet hittar och uppskattar.
Här är del 1 och 2 från Grekland. Don’t stay away.
1 kommentar
Fast alla dom Johansson och Karin och Emma och Martin går en på nerverna med efter ett tag, särskilt när det är så MÅNGA av dom alla med vanliga namn. Tänker på Mari Jungsteds böcker där det tar nästan hela boken bara att komma på vem som var vem, där skulle en Tilja eller en Petrini eller till och med en Lucia sitta fint.